Jag ska bara... eller hur?

Har inte orkat skriva något på några dagar, men jag ska försöka sammafatta senaste dagarna så gott jag kan.

I onsdags tog jag och min dotter tåget för att hälsa på min mamma som opererats för en tumör och råkade ut för en komplikation ( inre blödning) efter operationen.

Det gjorde jag så gärna för min mamma,
det var underbart att få träffa henne, syskonen och syskonbarnen!
MEN......

Jag förstår nu efteråt att all min energi/ork försvann, den rann rakt igenom mig och så kom konsekvenserna av 4 timmar på tåget morgonen därpå med en förlamande trötthet, svår huvudvärk och mycket värk i kroppen. Jag satt hos syrran och undrade hur jag skulle orka ta mig hem igen, jag ville bara bryta ihop, hur skulle jag orka sitta 4 timmar på tåget igen?

Men det fick gå, jag var tvungen att åka hem igen, biljetterna var ju bokade.

 

Idag är det söndag och jag börjar bli väldigt less på situationen... torsdag-söndag ( idag) har varit pest och pina. Ända sen i torsdags  precis som idag värker mina armar, huvudet bränner, kroppen väger 1 ton och tröttheten hänger som ett moln över mig.

 

Vissa dagar vill jag bara ge upp, men ändå tycker jag att livet är värt att leva, jag är inte deprimerad på något sätt, emellanåt får jag en dipp för jag är så trött och frustrerad över att jag inte lär mig mina begränsningar fortare, men det är som vanligt... allt ska gå fort och det är ju det som jag ska lära mig ...dvs att det tar tid!

Min visa man sa till mig när jag kom hem från mamma och så påminde han mig igår när jag hade så ont: "Kom ihåg detta till nästa gång du "baaaaara" ska göra dit och datt."

Tål ju att tänkas på, eller vad säger du?

 

Jag skulle egentligen skriva mer utförligt idag för jag vet att fler utmattade läser mina inlägg, men idag orkar jag verkligen inte.... Fingrarna lyder inte och de värker, så det får bli mer en annan gång.

I förrgår fick jag till en ny header, får se hur länge den får vara kvar :)
 

Önskar er en fin dag, glöm inte att gratta PAPPA idag på farsdag!

Min pappa finns inte längre här på jorden, men han finns i mitt hjärta.