21 mars 2017

VARNING !

 VARNING !! UPPRÖRD KVINNA !

Igår kunde jag inte längre hålla tyst.... Blev sjukt stressad av att min sköterska/kontakt ställde samma gamla frågor som de senaste 4 gångerna !! 

Skriver hon inte upp, läser inte läkarna journalen ? 

Jag sa ifrån ... 5 år har jag varit er slit och slängdocka och ni vet fortfarande inte hur ni ska hjälpa mig ?

Ni vill att jag ska jobba, det förstår jag, men mina problem kvarstår och jag kommer inte att kunna jobba så länge jag inte får hjälp?! Jag har gått sömn och stressskola, ångesthantering , vattenbad, fibroskola, sjukgymnaster, you name IT !!! Och fortfarande ingen hjälp...

Är mitt fall så komplicerat eller har jag bara haft otur med alla dessa 20 läkare?! 

Jag bad om att få gå efter 30 minuter då jag kände att mötet endast handlade om UPPREPNING av mitt mående och vad jag gör på dagarna och INGET ANNAT! 

Jag vill inte prata om vad jag gör och inte kan göra på dagarna....!! 

Jag vill ha mer djupgående hjälp!!!

Och då frågar hon- hur vill du bli hjälpt ?

ALLT BRAST... jag blev riktigt upprörd!!

Sa till henne att ni har mina journaler sen 5 år tillbaka, läs, studera, konsultera med andra om vad som ska göras, vad som kan vara bäst för mig, vad har vi alla dessa läkare och specialister till för annars ? 

Jag går nu eftersom detta tar så mycket mer energi än vad det ger.

Sen gick jag!

Bröt ihop i bilen och grät ... hulkade.. självföraktet kom över mig !! ÄR DET MIG DET ÄR FEL PÅ? 

FÖRSTÅR JAG INTE DET SOM SÄGS ?

ÄR JAG TRÖGFATTAD ? 

Nu vet jag varken ut eller in längre ?! Finns det något hopp?Jag tror man blir bara sämre och sämre för att man inte blir förstådd och hjälpt på rätt sätt. Har funderat på om det vore bättre att få pension så man kan släppa allt och börja resan mot ett friskare liv helt enkelt. Tyvärr så bryts man ner av okompetenta människor och jag har ingen lust att fortsätta med denna resa längre om jag inte får den hjälp jag behöver. Hur ska jag veta vad som ska göras? Jag hatar frågor som : Vad vill du att vi ska göra för dig ? 

Hur kan vi hjälpa dig? 

De vet ju vad som är problemet... 

Finns det något hopp? 

Jag vet faktiskt inte ...

10 mars 2017

När det inte finns några ord

Det var ett tag sedan... tråkigt, men jag har verkligen inte orkat bry mig heller.
En älskad hund är nu på andra sidan och det känns fruktansvärt jobbigt trots att det inte var våran hund. Lilla Lady, vila i frid... 

07 februari 2017

ÄNTLIGEN en grundlig läkare

Det gick bra hos läkaren, hon var väldigt öppen mot alla andra jag haft. Hon undersökte mig grundligt och verkligen lyssnade !!!

Hon tog EKG och massa blod... sa även att om proverna inte visar nåt får nästa steg bli hjärnröntgen.

Tänk att det tagit 5 år att komma hit.. att någon åtminstone brur sig om att undersöka mig grundligt... så förvånad !!

Tacksam ... orkade dock inte prata så där jättemycket men fick sagt det viktigaste i alla fall!! Första gången EKG på mig sen jag födde vår dotter ( 23 år sedan ) Nu hoppas vi på att det flyter på som smör framöver... Helt plötsligt blossade mitt ansikte upp så här

Får det rätt ofta men aldrig reagerat så starkt som idag... vad kan det bero på ?

06 februari 2017

Att försköna sitt mående

I dag är en sån där dag då jag bara vill dra täcket över mig och aldrig gå upp igen.
Jag är irriterad och ledsen, tårarna sprutar och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Ska försöka skriva ner lite symptom som jag känt efter vattengympan så att jag har det på print för att kunna kika tillbaka på hur det verkligen var.
Jag har en konstig förmåga att "försköna" mitt mående och glömmer gärna bort hur jobbigt det varit.
Här följer några av de tuffaste konsekvenserna.

1. Yrsel
2. Illamående ingen matlust
3. Dålig balans
4. Sockerdricka i överdelen av kroppen
5. Stickningar i tungan
6. Dimmig i huvudet och konstig huvudvärk som jag inte kan förklara
7. Ser dåligt, suddigt... gör ont i ögonen ( kanske ska kolla upp synen igen ?)
8. Orkar verkligen inte prata
9. Irriterad
10. Sovit sjukt dåligt ( även med medicin)

Oj, listan blev rätt lång..
Det känns sjukt konstigt att rada upp " måendet " på det här viset, men det kanske är nyttigt att se det som varit jobbigast. Värken har inte varit lika jobbig och det brukar den inte vara när andra symptom tagit över eller vad jag ska säga... Nu är det på print.. får fundera mer kring detta en annan dag.
Har nu bestämt att jag ska testa vattengympan igen på torsdag och blir det värre eller ens nära det jag känt efter första gången tänker jag inte gå på gympan mer. Då är det konstaterat att jag inte klarar av det.

Önskar att jag fick min kropp genomskannad och undersökt med alla blodprover och allt för att utesluta allt annat gojs som finns i världen. Det känns som att jag inte nöjer mig med diagnosen utmattningssyndrom, inte heller utmattningsdepression som de så gärna börjat snacka om.
Jaja, vi får se vad som händer.. en dag i taget!

05 februari 2017

Trött på alla frågetecken!!

Så trött på detta tillstånd och alla dessa ständiga frågetecken!!
Jag har varit sjukskriven för utmattningssyndrom i snart 5 år och en utmattning finns absolut i botten av mitt mående på grund av tuffa omständigheter under en lång period i livet.
Efter en körtelfeber som jag fick för ca 2 år sedan har jag inte känt igen mig alls...
Nu börjar jag bli riktigt frustrerad eftersom jag upplever mig någorlunda ok vissa dagar, men efter aktivitet kraschar jag, likaså om jag haft folk över och deltagit i samtal eller om jag får upp pulsen lite grann.
Lilla minsta stresspåslag eller någon som jäktar mig så att min puls går upp så får jag en direkt konsekvens i form av yrseln, darrningar, illamående, förvirring och hjärndimma.
Min kropp känns febrig och kraftlös för det mesta, men vid aktivitet får jag känningar i halsen och det känns som att jag är på väg att få en rejäl influensa, men den bryter aldrig ut!!
Jag orkar inte så mycket mer, orkar inte att undra om jag kan ha fel diagnos, får jag rätt hjälp osv.... Jag sover dåligt och livet känns riktigt tufft, trots det försöker jag hoppas att det ska bli bättre, men kommer det att bli det tro?
Dagarna som går är ju livet och jag känner att jag vill ha bästa möjliga hjälp, jag upplever att jag absolut inte fått den hjälp jag behöver...

Jag vill veta att jag får rätt behandling mm.
Efter vattengympan har jag inte sovit bra alls, inte ens med medicin.
Orkar inte prata, orkar inte formulera mig orkar inte tänka!
Så frustrerad idag!!
Kan jag ha ME?
Jag skulle så gärna vilja veta hur ni har det en helt vanlig dag då ni inte känner av era symptom så mycket?
Vilka grader av ME finns det?
Kan jag kräva en ordentlig utredning på en vårdcentral?

Som ni vet så har jag ställt läkare och sköterskor en massa frågor kring mitt mående, men jag får inga ordentliga svar!

Jag har ifrågasatt och tjatat på dem, men jag börjar bli rädd att de kanske tror att jag är "frisk" nog att jobba då jag försöker få hjälp! 
Snälla HJÄLP!

02 februari 2017

Min väg tillbaka

[ VA R M V A T T E N G Y M P A ]

Oj vad tufft det var... men nu är det gjort!

Bröt ihop totalt när jag kom hem .Så jobbigt !

Allt började så bra på morgonen, jag var sååå taggad och lycklig, men så kom jag till badet och skulle anmäla mig ... De hittade inte mig, det var inget bad inbokat.. 

Jag fick gå till badet och fråga efter min tränare och de visste inget heller, till sist fick jag tvinga en och gå och kika om hon var på plats då jag var 110% säker på att jag skulle bada idag!!! 

Hon var i omklädningsrummet och jag gick fram till henne med fullt stress och ångestpåslag och frågade om jag inte skulle vara här idag?

Jomen det skulle jag ju, men jag skulle inte anmäla mig i kassan utan bara gå och byta om och hoppa i vattnet så började passet klockan 10.00.

Jag skakade i hela kroppen... var yr, illamående och alldeles disorienterad. Visste knappt hur jag skulle göra för att byta om ?! Rörelserna i badet var helt okej, försökte göra allti min takt, men jag orkade inte så mycket. Det pirrade i hela kroppen av obehag, kanske pga stresspåslaget?! Tårarna rann några gånger och när jag väl fick komma upp ur badet var det som att kroppen strejkade ännu mer. 

Ännu mer yr, illamående och svag i kroppen ..

M E N .... nu ska jag försöka vila ... och hålla tummarna för att kroppen inte lägger av helt .

Samma resa utan stresspåslag Nästa torsdag då ...

Är ändå vid gott mod... bröt ihop totalt när jag kom hem... Nya tag !

31 januari 2017

Om jag endast hade 6 månader kvar att leva

Om jag hade 6 månader kvar att leva ....

skulle jag nog försöka leva kvar i det jag lever här hemma men resa bort med min familj i några månader först. Ush, vill inte ens tänka så... jag skulle skriva brev till min dotter och älskling varje dag och stänga dem så de fick läsa dem när jag gått bort. Jag har redan skrivit ett brev till mitt barnbarn om ifall att jag inte finns när h*n kommer. Jag försöker leva varje dag som att det var den sista... vill inte ha något oklart med någon osv... Jag försöker verkligen prata och göra allt det jag vill även nu när jag är utmattad, på något sätt är ju det här också livet, men mycket tråkigare liv. Men å andra sidan så har mycket saker fallit på plats under min resa, så egentligen var ett uppvaknande ett måste, för att få perspektiv på livet, men måste det vara så förbaskat tungt?

27 januari 2017

100 SAKER OM MIG ......


En "kort" lista om me, myself and I.

~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*

  1. Jag Heter Nina, men kallar mig för Ninis
  2. Föddes 1974 i fiskarnas tecken
  3. 1.62 lång och väger alldeles föööör mycket. ( på väg neråt )

4. Har blå ögon och

5. Långt mörkt hår

6. Smala läppar

7. Träffade mitt livs kärlek maj 1989 ( 15 år gammal )

8. Vi förlovade oss 1990 

9. ett år senare så gifte vi oss juni 1991.


10. 3 år senare 1994 föddes våran dotter - ett mirakel.


11. Vi köpte vårt första hus 1996

12. och var tvugna att sälja huset 2002 för vi blev båda skadade i arbetet och förlorade massor i lön.


13. Vi köpte ett nytt hus 5 år senare juni 2007 som vi fortfarande bor i.


14. Vi önskade vår dotter många syskon  men fick tyvärr inga fler barn.


15. Jag har 7 halvsyskon

16. Jag har respekt för djupa vatten 

17. Är enormt tacksam för livet

18. Har varit med i en bilolycka och har fortfarande sviter efter olyckan.


19. Har svårt att ringa upp mina vänner ( hålla kontakten).


20. behöver mer tålamod

21. hatar det onda

22. Jag har bara Hoyor hemma, inga andra blommor... Förutom snittblommor.


23. Tycker inte om småkryp

24. älskar ringar

25. Har läst ett år på komvux trots det 

26. har jag ingen utbildning

27. Vi driver en webshop som vi startade 2006.


28. Tycker om att ha många olika parfymer, helst friska fruktiga dofter


29. Dricker gärna kaffe, men

30. te går också bra

31. Till maten vill jag gärna ha mjölk, men dricker mest vatten eller en celsius för att hålla kolhydratmängden nere.


32. Favoriträtter Tacos, pizza, kycklingfilé med champinjonsås och (klyftpotatis) 


33. Hallon är gott, jordgubbar också, men

blåbär är godast

34. Jag är stresskänslig

35. Har svårt för att säga nej

36. Jag är en riktig gottegris

37.  älskar bullar och tårta

38. Gillar inte att laga mat, men äta går bra :) 


39. Mästare i jojobantning ( får va slut på det nu ) 


40. Håller på Färjestad i hockey .. bara för att mannen gör det.. *haha*


41. Morgontrött *gäsp*

42. Älskar min arbetsplats ( sjukskriven för tillfället )


43. Till frukost vill jag gärna ha grovbröd och kaffe, men det går bra med en Ägglatte också.


44. Samlar/gillar pennor & skrivböcker


45. Läser gärna en bok eller två samtidigt  ( längtar tills jag kan börja läsa igen )


46. Sover dåligt 

47. Tränar 3-5 ggr i veckan/ när jag inte har uppehåll.. *haha* (Tränar inte alls just nu, då kroppen strejkar )


48. Aerobic, Street- jazz, body combat, styrketräning och box älskar jag!


49. Jag rymde hemifrån när jag var 13 år.


50. Jag dansar mer än gärna

51. Tycker om att sminka mina vänner till fest eller en blivande brud,

52. fixar gärna en håruppsättning också.


53. Älskar att fotografera

54. tycker om att pröva på nya saker

55. Att plocka upp disken ur diskmaskinen är det tråkigaste som finns.


56. Trivs bäst i jeans

57. men hemma vill jag ha myskläder, som mjukisbyxor och linne


58. är glad för det mesta

59. tycker att hösten är en vacker årstid med alla dess rödgula färger.


60. Jag gillar att brodera, möblera om, pyssla, när jag inte sitter vid datorn.


61. Är inte allergisk mot nåt, tack och lov!

Jo, falska människor!


62. Tycker inte om att stå i köer *stress*


63. Har oftast koll på pengar

64. Älskar att shoppa kläder, men även annat roligt till hemmet.


65. önskar dock att kontot aldrig sinade, så man kunde hjälpa fler människor i nöd!


66. Har svårt att hitta byxor till mig

67. då jag har bredare höfter än rumpa.


68. Är intresserad av heminredning

69. Älskar att sova i nytvättade sängkläder.


70. Tycker om att resa

71. Har varit i Thailand 7 ggr

72. borta bra, men hemma bäst

73. Älskar att fotografera

74. och åka husbil

75. Tycker inte om att städa men...

76. jag tycker om att ha snyggt omkring mig.


77. Mitt hjärta ömmar för de svaga, gamla och handikappade.


78. Jag tillbringar gärna all min fritid vid datorn eller telefonen .. ( läser, fotar, redigerar, lägger upp bilder, bloggar mm ).


79. älskar höga klackar och väskor

80. Tummen upp för Instagram... JIHUU!


81. Jag Hatar att frysa

82. men också att svettas ( förutom på gymmet)


83. pratar ogärna i telefon

84. Har ett uselt lokalsinne

85. är väldigt känslig och blir lätt sårad.


86. älskar svart, rosa, vitt, beige och brunt.


87. Jag får sällan tiden att räcka till

88. Brukar handla på Willys

89. ser väldigt sällan på TV ( blivit mer nu när jag är dålig ).


90. men ser gärna på filmer och serier som är verklighetsbaserade.


91. Jag var hundrädd ända fram tills jag var 37 år, nu finns det 2 hundar i mitt liv.


92. Favoritblomma: Ros

93. Jag har lätt för att gråta...

94. Får lätt samvetskval för något jag "borde".


95. Jag vill kunna säga: Jag försökte i alla fall!


96. Gillar OS, för då sitter min man bänkad framför tv:N och jag kan shoppa *hihi*


97. Blir ledsen när barn far illa

98. Jag är en stolt mamma till en dotter som gått igenom mycket i sitt liv.


99. FUCK CANCER - Har förlorat pappa, svärmor och svärfar i cancer alldeles för tidigt.


100. Jag vill göra det som är rätt, rent, gott och värdigt i livet.


Orkade du läsa ända hit, så ska du ha en eloge !


Slaviskt beroende av kolhydrater

Idag är det fyra månader sedan jag bestämde mig för att nu fick det vara nog!

Jag var ständigt sugen på något och dagdrömde ofta om nästa mål, dvs  onyttig mat.

Jag hade ännu en gång blivit slaviskt beroende av kolhydrater. 

Jag trodde på något sätt att jag skulle kunna unna mig "junkfood" utan att fastna i det, men så fel jag hade. 

Så för 4 månader sedan och 20 kilo tyngre ( sen min första LCHF resa ) fick det åter igen vara nog.

Allt eller inget ! .. 

Det funkar inte med någon slags mellanläge för mig... jag kan inte unna mig kolhydrater .. det triggar mig och jag blir odräglig. 

Så nu är jag 10 kilo lättare än när jag började och lycklig för att jag orkade byta livsstil. För LCHF är en livsstil som jag måste leva efter annars blir jag "sjuk", "sjukare". 

Utmattningen har inte blivit bättre, men däremot känner jag mig lättare i kroppen. På något sätt hade jag hoppats att utmattningen hade blivit lättare också, men jag tycker inte det.

Många säger att man ska gå ner i vikt så mår man så sjukt mycket bättre och det gör man säkert men på ett helt annat sätt. Det går att känna skillnad på tyngd och tyngd.

Nu orkar jag tyvärr inte gå in på detaljer och förklara... Där slocknade den lilla energi jag hade .... 

24 januari 2017

OOPSIES - OSTPLÄTTAR I LÅNGPANNA - LCHF

Testade att baka ostplättar i långpanna med eget recept,
gillar inte att experimentera för mycket men lite vågade jag i alla fall ...
1 msk mandelmjöl
1 tsk chiafrön
100 g philadelphiaost
6 ägg
3 tsk bakpulver
2 msk fiberhusk
7 dl ost
200 grader i ugnen och i ca 12-15  minuter

Blev väldigt saftigt och gott !
Försöker distrahera mina tankar med att förbereda och laga LCHF mat så att man inte faller i "junkfood" träsket igen .....

LCHF - FALSK MANNAGRYNSGRÖT

SÅÅ MÖMSIGT 


.......

- RECEPT -

FALSK MANNAGRYNSGRÖT

Detta behövs till en portion: 

Smör ( 50 gram )

Fiberhusk ( 1/2 tsk )

Mandelmjöl ( 1 msk )

Grädde ( 1 dl )

Ägg ( 1 st )


GÖR SÅ HÄR:

40-50 gram smör smältes i en kastrull.

Ta bort kastrullen från plattan och samtidigt sänk värmen.

- Rör i 1/2 tesked fiberhusk, - 1 msk Mandelmjöl - 1 dl grädde

- 1 ägg

- Salt

Vispa sedan gröten till önskad konsistens på låg värme. TADAA, färdigt !

SJUKT GOTT !

Låt mig bara vara

Igår hos en sköterska ifrågasatte jag min diagnos, mitt mående, behandlingar, tidsramen, personal / kompetens och allt annat kring den sega hjälp jag fått och får i dagsläget.

Jag frågade om det var min uppgift att ta reda på vad jag behöver för hjälp ?

Jag ifrågasatte läkare och specialister och undrade vad de gjorde på dagarna och varför inte jag fått träffa någon som verkligen kan min diagnos eller mitt mående. 

Jag blir så fruktansvärt förvirrad då jag inte får någon riktig hjälpt... eller är det rent av så här det är? 

Läkarna vet inte, kan inte och därför måste jag själv lära mig att leva med min problematik då det inte finns några svar?

 Är det så här det går till eftersom ingen kan eller förstår ?

Man slussas fram och tillbaka för att ingen vill ta mig på allvar ?

Saknas det kunskap, år 2017 ?

Jag fick inget svar, det var som att hon trodde att jag bara ville prata av mig!! Frustrerande!

Är det fel av mig att be om verktyg som kan hjälpa mig i min vardag? 

Jag vill inte längre älta/ återberätta samma saker om och om igen ( som redan SKA stå i min journal )

 Jag behöver inga bollplank, samtalskontakter!!! 

JAG BEHÖVER RÄTT DIAGNOS OCH VERKTYG, eller så kan sjukvården LÅTA MIG VA !

Jag blir sämre av att besöka dem utan resultat och klarar mig bättre utan deras hjälp i dagsläget! Det skulle väl vara sjukskrivning och medicin som jag behöver av dem, inget annat !

Så trött !


20 januari 2017

Mamma ligger på observation

Hur ska jag förklara den apatiska och samtidigt den mest hysteriska känsla jag upplevt på länge..... 
Mamma har fått en blödning i hjärnan... hon ligger på observation. 
Min mamma ! 
Min älskade lilla mamma! 
Hon som fått kämpa hela sitt liv...motgångar som många inte orkat leva med... hon har kämpat och hon har varit stark...jag blir tokig när jag tänker på allt hon behövt gå igenom... Så ledsen! Mamma, var stark !
Var stark nu med! 
Du klarar detta också, mamma!
Min älskade mamma! 


13 januari 2017

En till sådan dag

Vaknar seg, går uppför trapporna och får hjärtklappning.... 

Går ut med hundarna och hela kroppen strejkar... det börjar pirra i armarna, sedan axlarna och till sist bröstet.

Kommer hem och sätter på kaffe, känner mig yr... börjar känna mig ledsen.

Inte idag igen!!!

En till sån här dag!!? 

Äter och därefter känner jag mig ruskigt irriterad... orkar inte lyfta kaffekoppen ...

Måste vattna blommorna, med en plastmugg eftersom jag inte orkar hålla i en vattenkanna...

Sedan börjar jag damma.... 

det är ju städdag... 

varje rörelse känns så tung... 

Yr, svag och tung i kroppen !

Känner mig sjuk...

Hjärtat hoppar nästan ut ur bröstet och jag får svårt att andas!! 

Orkar inte ens prata... varje ord känns ansträngt och jag viskar fram det jag vill säga utan att bli hörd och blir sedan ledsen för att han inte hörde. Sätter mig i soffan istället och skriver detta.... 

Mannen min städar, han slutade tidigt idag.

Tacksam, men fruktansvärt trött på detta!

Blä!


12 januari 2017

Mästare på jojobantning

Jag har kört LCHF sedan 26 september 2016 och det har gett resultat.
Hade hoppats på att jag mådde bättre i kroppen och knoppen av att äta sunt och gå ner i vikt. Det är tyvärr ingen skillnad på trötthet, värk och mående på det sätt jag hade önskat, men självklart känner jag mig något smidigare och jag känner mig lättare i kroppen.
Jag har tappat 10 kg och är äntligen nere i 70 kg. ( delmål )
Jag har nästan 10 kvar att gå ner, men tänker inte stressa... jag bestämde mig för att det skulle få gå långsamt denna gången, ingen hysteri .. 
Jag är en mästare på att jojobanta och därför är det viktigt för mig att min hälsa får gå före fåfänga denna gången, 
fast ni som följt min blogg vet ju att det varit många faktorer som påverkat mina beslut och läkarna som ordinerade träning fick mig att träna mig ännu sjukare. Det slutade med en total kollaps...men det är en annan story.