09 september 2019

Jag vill så gärna berätta, eftersom jag har så mycket att berätta

Det var riktigt länge sedan jag skrev något här och det beror helt enkelt på att jag inte orkat skriva.
Jag har under en längre period gått i mina egna tankar och funderat mycket över livet och vad det ska bli av mig när jag blir bättre om jag blir bättre?!
Jag har så mycket jag skulle vilja berätta, så mycket som jag skulle vilja dela med mig av till andra människor, men jag vet inte riktigt hur?
Senaste tankarna har gått i självkänslans tecken och min kamp om att våga sticka ut hakan lite...
Jag har en kortsiktig plan och hoppas att jag snart ska kunna presentera den till omvärlden.
Rädslan finns bakom hörnet, men den ska inte få styra mitt liv mer, har jag bestämt!!
Jag finns mest på Instagram så ni inte undrar vart jag tagit vägen. :)

Jag vill berätta för er vad som hänt vår lilla Lazy, men just nu orkar jag inte för det gör för ont.

Den här lilla prinsessan lyste upp min eftermiddag i lördags. Världens sötaste !

07 maj 2019

3 steg framåt 2 steg bakåt - Utmattningssyndrom

Tänkte skriva ner några tankar kring mitt mående den senaste tiden.
Jag trodde ärligt talat att det gick åt rätt håll denna gången, men icke sa Nicke!
Självklart går livet upp och ner och jag försöker se utmattningen i längre perspektiv än så här.
Jag har nu varit sjukskriven i 6 år och det senaste året har känns bättre, men det finns en skörhet hos mig som jag inte har upptäckt tidigare.
Jag är svag, jag är känslig och jag dräneras på energi när det är för mycket omkring mig.
Jobb Borås har varit fantastiska på att hjälpa mig, men det går lite för fort.
Sömnen påverkas och därför blir jag tröttare än vanligt.
Koncentrationsförmågan blir sämre när det är för mycket ljud och prat.
Jag försöker pressa mig framåt, bara så där lite grann... men det går inte så bra.
Jag är tröttare än vanligt och jag sover middag då och då...
Gör Yoga övningar även hemma för att minska på värk och stelhet, men ändå står jag still?!
Kanske är det så att detta kommer att vara min nivå av aktivitet och jobb ett bra tag framöver, vilket jag har jättesvårt att acceptera.
Just nu har jag ett kort avbrott från JB och hoppar på igen om en vecka drygt för att se åt vilket håll vi ska gå. Tanken är ju att vi ska dra in arbetsförmedlingen i detta och öka närvaro ( arbetstid ) till 10 timmar i veckan, detta känns förstås övermäktigt, men man vet aldrig.
3 steg framåt 2 steg bakåt...
Ett steg i taget... förhoppningsvis åt rätt håll.

24 april 2019

PÅSKHELG med husbilen Ullared - Öströö Fårfarm - Ästad Vingård

Påskhelgen var helt fantastisk på alla sätt och vis, förutom att min förkylning hängde med på resan och jag kände mig extra trött, men det var ingen ide att klaga då denna påskresa var magisk.

Vi startade vår påskhelg i Gekås Ullared för shopping och en övernattning på campingen.
Det blev faktiskt inte så mycket shoppat som jag hade hoppats, men lite smågrejer fick ändå hänga med mig hem. Lite mat behövdes i magen efter några timmar så det blev en sallad tillsammans med världens goaste dotter. 


På långfredagen åkte vi till 
Öströö Fårfarm 
där de har en gårdsbutik och café med ekologisk prägel med bokskogen och beteshagar in på knuten. Helt fantastiskt ställe att övernatta på.






Vi fick se flera små lamm födas under tiden vi var där, helt ljuvlig upplevelse.
Fårfarmen ligger i Åkulla Bokskogar ( mellan Varberg, Ullared och Falkenberg ) mitt i Halland.



 


På Påskafton åkte vi till
Ästad Vingård 
Sveriges största vingård, vackert beläget i naturreservatet och Åkulla Bokskogar.






Trapporna ner till undervattensbastun



Här kan du även njuta av Sinnenas Spa, bad i det fria och värma dig i en undervattens bastu, en upplevelse som vi är mycket nyfikna på att prova när vi inte har hundarna med oss. Alltså, det var verkligen så stillsamt och otroligt vackert!
Ästad Vingård ligger i Tvååker i Varbergs kommun.

Det var vår påskhelg, hur var din påsk?

16 april 2019

Jag är redo för att möta världen igen

Vilken känslouttömning jag fick i slutet av vårt samtal hos psykologen igår.
Minnen som väckte starka känslor från min start hos Sara. En resa som heter duga börjades för 1,5 år sedan, då jag tog vågade kliva in hos en psykolog med hopp om att få hjälp, nycklar och insikt som kunde hjälpa mig att hantera allt det jobbiga inom mig. 
ALLT var helt svart.... Ett mörker utan ljus. 
Det var den tid då jag inte längre vågade släppa in någon i mitt liv, ingen skulle någonsin få komma nära mitt hjärta igen. INGEN! 
Jag minns tillbaka till första besöket, jag hade byggt upp en stark och hög mur runt mig själv och när jag kikade innanför muren såg jag en brunn med ett riktigt tungt cementblock över... ingen skulle någonsin få flytta på det blocket. Ingen skulle få se den enorma smärta jag bar inom mig, den smärta som höll på att ta livet av mig.
Jag fick panikattacker så fort vi närmade oss mitt inre, mina känslor, jag kände mig så skör och bräcklig. Varje gång vi träffades för samtal kändes det som att jag var på väg att gå sönder, i tusen små bitar som aldrig någonsin kunde lappas ihop. Jag var livrädd! Varje känsla och obehag fick mig att rysa av obehag. Ändå har vi tillsammans lyckats att plocka ner stenar och vi har lyft på cementblocket utan att jag gått sönder, visst har det smärtat och det var riktigt plågsamt ett tag, men där satt jag nu igår på mitt sista terapisamtal, vi blickade tillbaka och kg grät av glädje.
I min mörkaste natt fanns det trots allt en liten låga som brann för mig, den lågan hoppades om en framtid som jag inte ens vågade se framför mig, då min övertygelse var att allt redan var förlorat.
Vad hände liksom?
Känsloutbrottet handlade mest om att jag blev varse om hur fruktansvärt jobbigt det faktiskt var för 1,5 år sedan att ta steget in i en okänd värld, dvs mitt inre. Tacksamheten flödade över och tårarna strömmade av glädje och jag uttryckte min tacksamhet till S. Jag är för alltid tacksam för att jag äntligen fick en fast terapeut som stannade mer än 2 gånger, så tacksam för det arbete Sara lagt ner på mig ( trots att hon får betalt *hihi* ). Helt sjukt vilken resa jag gjort och den kunde jag inte gjort utan henne. 
Den här erfarenheten ska jag hålla nära mitt hjärta och vårda den ömt. Minnas tillbaka med stolthet och ödmjukhet.
Jag har lärt mig så mycket om mig själv både bra och dåliga saker, hur det känns när jag inte vill något, hur jag känner mig när jag är ledsen,, glad, frustrerad, hur det känns att vara besviken och skillnaden på att vara ledsen och arg.
Tänk att jag aldrig fick lära mig att skilja på dessa självklara känslor när jag var liten och självklarheten att det faktiskt är okej att vara arg, besviken och sorgsen utan att för den delen känna sig misslyckad som människa.
Min barndom var vad den var och äntligen kan jag se det lilla barnet inom mig som en värdefull tjej istället för ett stort misslyckande.
Tänk att jag också är värdefull och älskad för den jag är och inte för vad jag gör.
Min resa är inte färdig, jag kommer att behöva ta hand om mig själv och lyssna på mina känslor mer än någonsin, nu ska verktygen som jag fick av min duktiga psykolog användas flitigt. 
Jag kommer absolut att vara snällare mot mig själv och jag kommer för alltid att vara tacksam för att jag nu kan se ljuset i tunneln. Jag är redo att se världen med nya ögon!





22 februari 2019

What a fuck?

God natt brukar det heta men inte riktigt än från mig !
Besviken, ledsen.... och allt däremellan !
Suck och fy och blä!
Bla bla bla....  Har svårt för att gå och lägga mig, jag som trodde att känslan vände för några dagar sedan ?! Vad fasen hände ? Jag är starkare, men inte riktigt så stark !
Kanske är det inte meningen att jag ska vara  stark ?!? Vad vet jag?
Klockan är 01,29 och vi ( jag och J ) följde dottern hem för en timme sedan och jag är vaken ... ja, jag är VERKLIGEN VAKEN !!!
No more Words needed :(

20 februari 2019

SHIT ! Månne jag inte ....

Helt plötsligt på eftermiddagspromenaden med lazy segadebjag ihop helt !

Kände hur min kropp ändrade hållning ... Jag fick Hjärklappning, blev illamående och irritation fyllde hela min själ.

Känner mig enormt svag... och i morgon ska jag både till tandläkaren och på yoga.

Shit! Månne jag inte få ett rejält bakslag bara ... VILL INTE !!!



14 februari 2019

2 veckor i koma

I lite mer än 2 veckors tid har jag känt mig extremt nere och lättirriterad, förstår dock inte varför?
Allt känns jobbigt, ja precis allt! Måste ta mig själv i kragen för att få något gjort:/
 Tårarna rinner för att jag känner mig enormt misslyckad,.. enormt ensam.
Tröttheten pockar på och jag undrar om det är värt att lägga energi på att kämpa ... kämpa varje dag?!
Nåja; this TOO shall pass !



13 februari 2019

Hur mycket elände ?

Ärligt talat!

Ibland känner jag mig som världens sämsta kvinna, min man fick en nitlott helt enkelt !

Jag är en fånge i mitt eget hem eftersom jag inte klarar av att arbeta och vara lika attraktiv som alla andra arbetsförda och duktiga kvinnor.

Måste få säga att mina dagar är räknade, jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar med att leva i min operfekta värkande kropp, min kropp som skulle orka mer än i 39 år.

Jag kommer aldrig att få min revansch och det gör så förbannat ont !!!

Jag har det bra, men jag kan just nu inte se meningen med mitt liv!?!?

Jag kommer INTE att sitta hemma resten av mitt liv, det är en sak som är säker!

.

Klockan är midnatt och detta egentligen YOGA för mig men har sån huvudvärk just nu och känner att John Blund är långt borta i Kina, så jag avbokade morgondagens pass. :(



Jag undrar fortfarande hur mycket min barndom har påverkat mitt liv?!?!? 

Jag önskar att bli fri, trygg... jag vill känna mig älskad och jag vill känna lycka.... ?!???

Min barndom var allt annat än lätt...

Jag börjar sakta men säkert inse hur mycket min styvfar faktiskt stal från mig... hur mycket smärta och elände han faktiskt utsatte mig för!

Hur kan jag fortfarande tycka synd om honom, efter allt han lät mig, min mamma och 2 yngre syskon  gå igenom, alla kvinnojours besök och övernattningar på hotell?! Fängelsebesök och alla otrygga nätter i samma lägenhet som han. 

Ush! När ska jag bli fri!? 

TÄNKVÄRT

*** Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar 

genom att leva i det förgångna eller för framtiden. Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv.

*** Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge.

Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.

10 januari 2019

Krasch boom trött igen !

TODILOO ! :)
Kan inte säga att jag mår speciellt bra efter Yogan idag.
Huvudvärken kickade igång efter bara 10 minuter och tröttheten blev mer och mer påtaglig. Hur kom detta sig ? Ska försöka blicka tillbaka lite på hur jag mått den senaste tiden och se om jag kan se ett samband.


Jag minns klart och tydligt att den 4:e januari när vi var på kalas fick jag jättejobbig spänningshuvudvärk och jobbiga spänningar i nacken.
Spänningarna och värken höll i sig 3 dagar utan att mediciner hjälpte, så det var riktigt tunga dagar.
Sedan var jag smärtfri i huvudet några dagar, men fick sedan mer värk i nacken och bröstryggen följande dagar. 
Måndagen 7 januari var jag på qigong och det kändes lugnt i kroppen men börjar här känna att jag är aningen speedad och vill mycket igen....den förlamande tröttheten börjar kännas av.


Tisdagen 8 januari är jag hos psykologen och känner mig något pepp och hoppfull, men på kvällen kom enorma dippen. Ledsen, trött, uppgiven.....Orkar inte mer! Två dagar i rad har jag en aktivitet och kraschar hejdlöst pladask på marken?  Är det så här det ska vara?
Igår 9 januari var jag dimmig i hjärnan hela dagen och fruktansvärt trött och rastlös. Gick en långpromenad med Lazy på 1,5h timma, i sakta mak så klart och deckar sedan i soffan och börjar känna mig riktigt irriterad. Grrr!!!


Idag vaknar jag hyfsat pigg och går ut med Lazy vid 08.00 och gör sedan en äggte innan jag ska åka på Yoga.
När jag väl kommer dit är jag helt färdig. Jag vill inte göra övningarna jag vill bara ligga där, helst somna.
Och resten läste ni om i början.
Nu ligger jag här i soffan med rött ansikte, huvudvärk och enorm hjärndimma. Suck!
Igår fick jag även veta att jag har diffusa förkalkningar i bröstryggen, så vi får se vad doktorn säger om det den 22: a januari.


Energidricka och soffläge blev det resten av kvällen.


07 januari 2019

5 första åren fick jag böna och be om en psykolog

Dagen började mycket bättre än vad jag vågade hoppas, tack för det televerket.!
Sandra kommer och lämnar av Loke på morgonen 08.30 och jag piggnar till av hans glada lynne.
Dricker en ägg latte och sedan går vi en sväng till skogen, det blir en kort promenad då jag skulle iväg till psykologen.
Det verkar som att vi ska börja avrunda våra samtal och knyta ihop säcken sakta men säkert.
Vi ska hitta ett datum för avslutning på vår terapitid och det känns AMAZING!
Ja, ni läste rätt ! 
Det känns som att vi kommit en bra bit på vägen och att enda behovet just nu är lite coachning och uppföljning, hur sjukt låter inte det?
Under de 5 första åren fick jag böna och be om att få behålla en och samma psykolog som jag kunde gå regelbundet till.
Jag hade sjukt svårt för att öppna mitt hjärta eftersom jag tidigare fått en ny psykolog eller läkare varje gång, det kändes inte speciellt förtroendegivande.
Nu har jag gått 1,5 år hos Sara och det känns konstigt?!
Hon har funnits kvar... hela vägen... vad hände?
Jag minns att jag i början hade fruktansvärt jobbigt att lita på henne och hade enormt svårt att tro att hon faktiskt skulle stanna kvar på min resa genom mina trauman.
Nu är vi här !
Det känns OVERKLIGT!

Jag får skriva mer en annan dag, då hundarna är helt knasiga... de ska sitta i famnen och på min laptop. Hahahahaa!
På återseende och var rädd om dig !

06 januari 2019

Tänker vara snäll mot mig själv 2019

Mål och drömmar för 2019
Jag tänker inte avge några löften, men jag ska försöka lägga några rimliga mål för det nya året.
Löften innebär en stor risk och en besvikelsen leder ofta till självhat, så jag tänker avstå från nyårslöften och helt enkelt vara lite snällare mot mig själv i år. 


  • Ta hand om mig själv på ett helt nytt sätt
    Försöka unna mig skönhetsbehandlingar och massage när jag når mål som jag satt upp.
  • Lyssna på några bra, positiva poddar på mina längre promenader.
    Om hjärndimman och ljudkänsligheten inte är för påtaglig.
  • Laga mer mat
    Testa nya recept
  • Upptäcka nya intressen.
  • Planera mer.
    If you fail to plan, you plan to fail.
Nu är det ju så att jag lider av min utmattning och min jobbiga värkproblematik, så det är inte så lätt att planera och upptäcka, men jag tänker göra vad jag kan för att må bättre. Jag tänker inte längre tvinga mig själv till aktiviteter som jag egentligen inte orkar eller får jobbiga sviter av, så det här året ska jag verkligen försöka vara snäll mot mig själv.

Mitt år började på akuten

God fortsättning på er allesammans!
Hoppas att 2019 blir ditt bästa år någonsin.
Mitt år började med ett besök på akuten eftersom jag trodde att hjärtat ville lägga av.


Jag fick massa hugg under vänster bröst och hade svårt att andas och prata emellanåt.
Åkte in med ambulans och var på observation i 7 timmar. Alla prover var superbra och EKG-mätningen visade inte heller några tecken på hjärtproblem. Röntgenbilder togs också, men de visade inte heller något.
Så konstigt? Vad var det då?
Läkaren trodde att det kunde vara en början på lungsäcksinflammation då jag varit sjuk en del under november och december månad, så jag fick åka hem igen.
Jag har inte mått riktigt 100% efter detta, men det kan vara ett virus som spökar i kroppen...


 Julen var riktigt lugn med massa god mat. Precis som julen ska vara :)
Nu fokuserar vi på det nya året 2019... 2019 ??? helt otroligt vad tiden går fort.
Vi hörs!




17 december 2018

Influensatider

Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om, men orken finns tyvärr inte.
Jag har varit sjuk i 2 omgångar, november och nu i december, vilket är mycket ovanligt för mig.
Influensan började hos dottern och nu är jag dålig, IGEN?!?
Älsklingen har klarat sig än så länge och jag hoppas att det förblir så, då han oftast är sjuk uppåt 6-7 veckor när han väl blir sjuk.
Vet inte alls om det beror på att jag börjat med 2 aktiviteter i veckan utöver de psykologsamtal jag går på 1 gång i veckan. ?
Förra veckan var jag en sväng till Ullared och det var helt magiskt att gå där när det inte var så mycket folk, vad jag njöt av att det inte var massa bröt och stök omkring mig när jag skulle få min hjärna att fungera. Brukar reagera väldigt starkt på om det är mycket folk. 
Härligt... alla julklapparna är färdiga.
Nu orkar jag inte skriva mer, så det får bli ett sånt här kort inlägg....


03 december 2018

Att ta hand om sig själv är inte lätt

När jag väl somnade så gick det ju bra att sova ( på 2 propavan ).
Triggerpunkterna gör vansinnigt ont i dag med och jag funderar om det är så nyttigt för mig att gå på Qigongen i morgon?
Jag är verkligen inte den personen som är rädd om mig själv och det är nog dags att verkligen ta tag i detta med att ta hand om sin kropp.
Jag köpte mig en spikmatta igår och nu letar jag efter en skön Yogamatta, vet du någon bra?
Läste någonstans att 8 mm är bäst... hm ?
Söker även en bra triggerpoint boll, men det är så svårt... måste läsa lite om alla dessa olika bollar och mackapärer.
Varför är det så svårt att ta hand om sig själv?
Jag tröttnar typ efter 2 gånger och tycker att jag duger som jag är.. men det handlar ju inte om att duga som man är, utan det handlar om att vilja ta hand om den kropp man fått och sköta om den.
Ush.. vad säger du?
Sen har jag tänkt att jag ska köpa olika oljor och spa produkter så att man kan sköta om sin hud också... Ska kika lite hos FYNDIQ nu, de ska ha billiga grejer för hemma spa. :)