Piece of cake - acceptans !

IJa, en sådan dag är det idag, dra täcket över huvudet och ligg stilla.

Vaknade tung i hela kroppen och kände direkt att jag bara ville ligga kvar i sängen och aldrig mera gå upp, ush vilken känsla.

Det är inte så ofta jag känner så, men idag...

JUST IDAG!

Fick "skärpa" till mig och dra mig ur sängen och göra det man bör innan man åker iväg till läkaren, dvs klä på sig, äta frukost, borsta tänderna, gå ut med hunden och bädda sängen ;)

För många är det en

piece of cake,

medan det kan vara och är hela världen för mig just nu :(

Hela kroppen skrek

NEJ,

ångesten kröp i kroppen och något äckligt tungt bara var över mig,

ville inte åka någonstans idag..

VILLE INTE..

är så trött på att ha ont...kände mig som en liten barnunge!

Idag samtalade vi mycket om att acceptera värken, tröttheten, ångesten, sömnlösa nätterna, samhällets krav och mina egna krav.

Det är ju lättare sagt än gjort.

Hur ska man någonsin kunna acceptera att ständigt gå trött, ha värk i kroppen, begränsa allt man gör för att inte krascha några timmar senare eller nästa dag.
Du kan läsa om min ORKBAKIS här

 

För min del är det inte

FEL PÅ VILJAN,

utan snarare att jag fortfarande triggar mig själv att göra saker

fast jag vet

hur det kommer att sluta.

 

Idag är första gången sedan

4 oktober 2012 då jag kraschade

som jag verkligen känt att jag vill ge upp.

Jag har kämpat emot mig själv på något sätt, och gör det fortfarande ..

jag vill liksom inte acceptera!!

Måste ju vara stark...

 

Nu pratar jag inte om att ge upp hoppet om livet, utan att kanske,

bara kanske att börja acceptera läget på något sätt och utifrån det jobba mot ett friskare jag.

Spelar liksom ingen roll om jag gillar läget eller inte,

hur mycket jag än stretar emot.

 

Nu är det som det är och tydligen hjälper det inte att knipa, pusta, stångas, skärpa till sig,

vara duktig och allt det där...

för jag hamnar i samma underläge oavsett.

En liten del av mig  kom till insikt om detta lilla idag.

 

Ha en fin kväll!