Morgonen har gått i "värk i kroppens" tecken och total trötthet. Har förkylningsont i kroppen, fy vad tråkigt det är!
I går när vi gick och lade oss så bröt jag ihop, fick sån ångest över förkylningen och den tunga huvudvärken, jag ville bara kräkas på allt!
Så snart man känner att livet känns något lättare så kommer en käftsmäll av dess like. Jag har förstått att jag inte alls har hunnit bygga upp något försvar, den lilla energin och glädjen jag hinner känna av får helt enkelt vara min drivkraft, men hur länge orkar man?! Det behöver inte alls vara stora saker som händer innan min kropp eller psyket strejkar!
Varför?
En liten förkylning knäckte mig !!!
Det har visserligen varit full rulle i helgen, så alla sparade krafter gick nog åt då.
( tacksam för helgen ändå, jag vill inte sluta leva, men är det värt att krasha så illa efter lite mer aktivitet?! ) Jag vet ärligt talat inte!
Känner mig så inburad, inlåst som en fånge i min egen kropp!
Läste att min kusin ska börja jobba 50% efter sin utmattning och jag blev jätteglad för hennes skull för att hon kommit tillbaka så snart efter sin utbrändhet, 6 månaders sjukskrivning och hon känner redan att hon är redo!?
Fattar ingenting!
Jag vill också börja jobba och komma ut i det normala livet! Saknar det enormt mycket, den sociala människan som jag egentligen är håller på att dö, det känns som att man håller på att bli folkskygg, eller är det bara för att man inte har ork?!
VAD HÄNDER?
Ska jag vara sån här resten av mitt liv?!
Ska jag vara sån här resten av mitt liv?!
Tårarna rinner och jag vet inte ens vad jag känner, kanske sorg, kanske hat, tomhet, uppgivenhet... Eller allt på en gång!??
Så ensam, så trött på det här åter igen, men i morgon är väl en annan och bättre dag?!
Hoppas du har det bäst där ute, njut av livet och var rädd om dig, varva ner i tid, vila när du är trött, var hemma när du är sjuk, gråt när du är ledsen osv....
Du är värdefull och förtjänar att må bra❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar