När rädslan tar vid och stryper mig och gör mig handlingsförlamad, paralyserad och fruktansvärd frustrerad! Man kan inte hjälpa alla, men man kan hjälpa en! Grrr...
Vad jag hatar detta!
Blev utskälld av S på kvällspromenaden för att jag inte förmår eller vågar lägga mig i en persons liv som mår riktigt dåligt, skulle jag ge det min tid och energi skulle det vara förödande för min egen familj, jag är rädd helt enkelt för vad det skulle ha med sig! Önskar att jag såg in i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar