Vet ärligt talat inte var jag ska börja och därför känns det extra jobbigt eftersom jag skulle behöva få ner lite text ....rensa skallen så att säga.
För ett tag sedan fick jag gå igenom en personlighetstest som jag fått svar på 19 december, det var det jag blev så ledsen på. Livet kändes så övermäktigt på kvällen när jag började förstå vad det handlade om. Det känns som hela livet varit en lögn och att jag lurat mig själv på något sätt...( Jag skrev om det här )
- Att jag kunnat prestera som jag gör, förstår jag lite tydligare idag.
- Att jag har kontrollbehov, förstår jag också något tydligare idag.
- Att jag är flitig och ovillig att delegera uppgifter för att jag tycker att jag gör dem snabbare eller bättre själv. ( Det ska gärna vara på mitt sätt )
- Att jag är överdrivet engagerad i arbete och produktivitet på bekostnad av mina fritids och sociala aktiviteter.
- Att jag är en perfektionist och har svårt att bli nöjd och därför blir vissa saker inte gjorda ( eller så påbörjar jag inget som jag vet att jag inte har tid med att göra perfekt ) för jag är inte nöjd, därför kan det störa min förmåga att göra/påbörja/slutföra saker eftersom jag vill att det ska vara perfekt.
- Att jag är snål mot mig själv, det visste jag ju, men jag kan inte säga att jag är speciellt snål mot andra...eller är jag?
- Envis och detaljfokuserad
- Tycker ofta att andra är slarviga
Det finns mycket att skriva om detta, men idag orkar jag inte gå in på detaljer, det kommer jag att bjuda på lite senare.
Läste ett gammalt inlägg ( Insikt, kärlek och förståelse - KAN SJÄLV SYNDROMET ) som jag skrivit och förstod precis att det är precis den personlighet jag har.. nu har jag bara fått det bekräftat.
Jag har nog alltid bara trott att jag är sån :(
dvs. flitig, arbetsam, pedantisk, osocial ( trodde jag var social) , en människa med starka åsikter och stark drivkraft.
Nu börjar jag förstå att min utmattning i kombination denna personlighetdrag ( tvångsmässig personlighet ) fullständigt krockar med varandra... inte undra på att jag är sjuk i min utmattning ?!
Vill så gärna skriva mer, men då detta är så nytt för mig och inte har så mycket erfarenhet av denna "störning" så "lånar" jag lite text härifrån/länk så länge.
Att vara unik och ha speciella förmågor och svagheter är för det mesta normalt. Med personlighetsstörning avses ett stabilt mönster av så avvikande och oflexibla personlighetsdrag att de leder till påtagligt lidande för individen eller försämrad social och yrkesmässig funktion.
"Vad orsakar personlighetsstörningar?
Människan utvecklas i ett samspel mellan arv och miljö. Båda spelar roll för utvecklingen av en personlighetsstörning. Genetiska faktorer liksom diskreta hjärnskador har betydelse för hur personligheten utvecklas. Men även den sociala miljön är betydelsefull. Om ett barn utsätts för vanvård, misshandel, otrygghet eller kärlekslöshet eller andra trauman är risken större att barnets personlighetsutveckling blir hämmad."
2 kommentarer:
Förstår att du är förvirrad...och jag hoppas att de som har låtit dej gå igenom detta personlighetstest även tänker följa upp det med dej - långsiktigt. Jag tänker att din personlighet eller personlighetsstörning inte alls krockar med din utmattning. Att få ett Utmattningssyndrom handlar om att man varit utsatt för långvarig stress utan att få tillräcklig vila, jag tänker att din utmattning i grund och botten handlar om hur du hanterat prestation, det perfekta och din passion - och hur du hanterat detta då livet sedan blev övermäktigt...då kanske du fortsätta prestera på samma nivå, lika perfekt som innan...?
Dn personlighet och personlighetsstörning är olika saker tänker jag - du har dina egenskaper men ditt sätt att hantera saker har blivit skadat på vägen någonstans. Hur du hanterar saker går att förändra - det ärende kört även om det kommer ta tid!
Var inte för hård med dej själv!
Kram!!!
Jag förstår inte var personlighetsstörningen kommer in? Alla har vi motsägelsefulla personlighetsdrag, och många av oss motarbetar oss själva på något vis. För de flesta handlar det mer om att man blivit formad på ett visst sätt i barndomen - i mitt fall har jag växt upp med en mamma som alltid bara talade om hur fantastisk min bror var och visar hur mycket hon föredrog honom. Det är inte konstigt då att man blir perfektionist för att hela tiden försöka får en bekräftelse. Var snäll mot dig själv! Kram! ♥
Skicka en kommentar