Jag har världens BÄSTA MAN!
Han har verkligen gjort allt för att jag ska slippa oroa mig och greja för mycket...
Vill ropa till hela världen att HAN ÄR BÄST!
Är så sjukt tacksam för hand omsorg, det är nästan så att jag inte får göra något själv, för att han vill underlätta för mig.
Det är faktiskt riktigt jobbigt, då jag vet att jag måste försöka skapa mig en vardag utan honom, när han är på jobbet och när han inte är hemma och hjälper till.
Nu har vi varit på semester, men vad är det för semester för honom egentligen?
Passa upp mig, fast jag inte bett om det, han vill för att han säger att han älskar mig och önskar att jag snart ska bli bra. Förstår honom också, men ändå inte, jag måste försöka göra tuffa saker själv oavsett om det är tufft eller inte, jag vill tillbaka så snart som möjligt, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till?!
Vi är i Tyskland i en alldeles fantastiskt stad som heter Potsdam, fantastiskt vackra byggnader och mysiga caféer lite överallt!
Dagens bilfärd har varit jobbigt, jobbig under avseendet att verkligheten återigen kommer i kapp mig starkare än någonsin. Värken gör sig påmind direkt efter München och huvudvärken påminner mig starkt om hur jag brukar ha det hemma i Sverige! Suck!
Lazy har skött sig förvånandsrt bra trots att hon varit nervös i bilen. Hon är vaken hela bilfärden och på kvällen däckar hon fullständigt!
Vi/Jag är tacksam över att jag vågade göra denna resa i år, vi har ju skjutit på det ett tag nu, och nu är den gjord! Känns fantastiskt! Det som fortfarande känns väldigt overkligt är att jag nästintill hela tiden är i min egna lilla bubbla, tiden går fort, tankarna snurrar, jag sover, jag är trött och orkar nästan ingenting, tack och lov att jag fått sova på resan i allafall, ( vaknat vid 09.00 och sovit middag nästan 1 timma och för att sedan lägga mig igen vid 21.00) förutom de 4 senaste nätterna då jag sovit riktigt oroligt, drömt "mardrömmar" om mina barn :(!!!
Ständigt går mina tankar hemåt, de korta stunder jag inte tänker på vår dotter är när vi pratar om något annat eller planerar resan.
Idag har jag även funderat massor kring vad jag ska söka för jobb när det blir dags....Ush! Jag vill göra allt och inget, jag vill kunna påverka, men jag tror att jag fortfarande får ta det väldigt lugnt då jag blir så uppjagad så snart jag tänker på det, varje mil närmare vårt hem får mig att känna obehag, snart är det dags för att söka nytt jobb... Utvecklas eller utbildas... Utbilda mig vill jag verkligen, men jag kan inte förstå hur jag ska kunna läsa något med mitt dåliga minne och koncentration?! Har funderat på att hålla föredrag eller liknande inom ett visst område, får se om jag någonsin kommer att få ork till någonting alls?!
Skulle behöva kontakta en hel del personer och få mer kunskap inom just det här området för att kunn gå vidare, kanske ... Bara kanske får jag med mig ett gäng på uppdraget!
Nu, ska jag inte plåga dig med mer knasigheter.... Ni får gärna vara med och sända upp en enkel bön för att allt ska ordna sig ! Önskar dig allt gott och hoppas att du vet om att just du betyder hur mycket som helst för någon och att det är så betydelsefullt! Jag tvivlar väldigt ofta på det, men förstår att det finns en och annan som kanske värdesätter mitt liv, min gemenskap och min vänskap! Tänk på det och sträck på dig, du är värdefull!!!!❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar