05 november 2014

Obehag = Ångest ?

Vet inte riktigt vart jag ska börja....
Jag sitter vid datorn och försöker fly min ångest som gastkramar mig. Varje tanke efterföljer med ett obehag som jag inte kan förklara i ord, kan verkligen inte sätta ord på det.
Jag var ute och promenerade med Lazy och Loke i skogen, de fick springa lösa i nästan en och en halvtimma. Själv njöt jag bara av att se dessa 2 springa och nosa omkring.

Som ni vet försöker vi renovera i källaren och det har verkligen gått så där.. det går långsamt och jag blir mer och mer otålig, vissa dagar kan jag inte alls gå ner i källaren för det skapar enorm ångest.
Jag vankar av och till på övervåningen och försöker intala mig själv att det är ok, men för mig är det verkligen INTE ok. Alla beslut som måste tas, färger, golv, tapet, hyllor... you name it!
Det tar sån tid och det finns INGEN ork?!?!
Retar mig på allt, det som inte blir perfekt och det som gör att jag måste ta ännu ett beslut eller lägga ner energi för att få det som vi vill.

Jag tycker ju att det är roligt, stimulerande, kreativt och avslappnande, MEN jag klarar inte av det.... Jag är ledsen och jag kan inte bestämma mig..
Allt är helt plötsligt fult och eländigt, inte alls som jag vill ha det.. MEN jag vet ju inte ens hur jag vill ha det! Hur kan jag få ångest då???
Ena stunden vill jag ha vitt andra svart eller brunt... Är så trött på mig själv!
Vi har renoverat i flera veckor med sånt som man gör på 1 vecka... ja, vi är båda trötta....men lite ska man väl ändå orka med utan att få bakslag?! SUCK!
Läkaren skrev ut ångestdämpande som jag ska ta vid behov, men jag måste överväga om jag orkar med dåsigheten och tröttheten som jag kommer att ha över mig i morgon....
Måste nog ta 2 i dag.. kommer inte att kunna somna alls... det snurrar för mycket!
Dålig mamma, dålig fru, dålig vän, ingen ork, ingenting...
Jag tycker inte synd om mig själv, men ångesten talar så högt just nu att jag bara måste skriva ner det... GRRR!!
VAR är hon som alltid visste precis hur hon ville ha det och hade massa ork?
Tycker så synd om min älskling... stackare...

Det blev de grå trappstegsmattorna, då jag inte alls kunde bestämma mig, då var det bäst att låta mannen bestämma och jag tycker att det blev rätt bra. ;) Bild kommer när jag orkat fixa det ...

2 kommentarer:

Piedra sa...

Känner igen det där med ångesten. Jag går jämt med en ångestklump i magen. Det är bara mer eller mindre ångest. Aldrig ingen alls. Vet inte heller vad jag vill och retar mig på allt. Tolkar det som att hela mitt system är totalt överbelastat och skulle behöva en tre månaders retreat typ. Eller gå i kloster och inte behöva bestämma någonting alls. Stor kram på dig! ♥

Ninis74 sa...

Kram på oss😜