Sitter med gråten i halsen och vet inte riktigt vad det beror på.
Det pirrar i överkroppen och jag känner mig ångestladdad, men varför?
Analyserar en liten stund och sedan vill jag inte gräva mer i känslan, vill bara ur den.
Är ensam hemma idag, då älsklingen åkt till jobbet och det känns ok, men lite väl tyst.
Kanske är det tystnaden som skrämmer mig lite?
Varför är min själ så ledsen och trött?
Var är du min sol, min måne och stjärnorna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar