Blir så trött på detta!
Märker klart och tydligt att om jag går lite längre än jag borde ( promenader) så försvinner orken och kroppen totalt strejkar. När jag ska gå och lägga mig snurrar det tusen miljoners småsaker i min hjärna... Har jag hamnat i en ond cirkel? Kommer jag någonsin ur den igen?
Jag har skrivit i tidigare inlägg att det känns som att jag var på väg åt rätt håll, det är jag säkert men det går visst inte lika smidigt som jag hoppats.
Gick en kort promenad med hundarna precis och märkte av en tanke som jag både gillade och ogillade.
Jag stod och kikade in i mörka skogen och önskade att jag bara fick gå in där och aldrig vända om.... Ja, visst var det en konstig tanke, men kan det betyda att jag är riktigt trött igen och vill avskärma mig från intryck? Det var som att mörkret väntade "drog" i mig... Vet inte om det bara var en längtan från mig att bara fly dessa jobbiga ångest och trötthetsattaker igen... Jobbigt var det :(
Inom mig finns det en stor evig karusell som inte vill stanna, vissa dagar går den otroligt snabbt, den ger hjärtklappning och riktigt svår ångest, andra dagar går den lite trögare och ger mig en trötthet och seghet i skallen som jag riktigt hatar, karusellen står sällan så pass still att man bara kan hoppa av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar