Tankar och känslor som jag inte visste fanns, har nu tagit vägen någon annan stans.
Känslan att aldrig få känna mig liten och svag är något jag aldrig fick känna när jag var barn. Stor och stark skulle jag vara och det var något jag var tvungen att klara.
Tanken av att behöva vara stor och stark, bränner bara massa mark.
Orkar inte, kan inte leva med min fasad längre, inuti mig blir det bara trängre.
Jag söker svar på kärlekens gåta, den får mig bara att gråta.
Att älska gör ont men utan den blir jag tom. Hjälp mig att förstå var gränsen går så att jag kan hjälpa andra människor att förstå.
Skriven av mig till mig, Nina
1 kommentar:
Vackra ord du skrivit om sköra tankar! Jag känner igen mig i det du skriver, och jag har bestämt mig. Fasaden måste bort. Jag orkar inte leva bakom en fasad. Men hur ska man få andra att förstå? Att orka med att se mitt nakna ansikte? Många kramar! <3
Skicka en kommentar