Någon släckte min lampa, igen!!!
Igår kväll och idag hade jag lite energi över och tillät mig själv att drömma mig bort, bort mot nya äventyr, nya uppdrag och jobb.
Fantastiskt roligt!
Det skulle jag inte gjort, stressen/tröttheten/ångesten fick mig att vakna upp illa kvickt.
Hur gärna jag än hade varit kvar i mina drömmar, kunde jag inte längre tänka en klar tanke.
Tanken att jag inte ens klarar av att låta mig drömma mig bort till ett friskt liv fick sorgen att vakna till liv och tomheten sköljde över mig som en tsunami , sköljde över mig med självförakt.
Ett starkt ord, jag vet, men ibland undrar jag varför, vad är livets mening?
Mina drömmar fick sig en knäpp på näsan igen, det är väl bara att försöka hålla sig vaken tills man vaknar ur denna mardröm.
Hur man nu ska lyckas med det?
.
1 kommentar:
Jag undrar också hur man ska lyckas. Det som funkar bäst för mig är de (mycket korta) stunder jag lyckas acceptera att det är som det är - just nu - och samtidigt tänker att det inte alltid måste vara så. Men just nu är det så här. Svårt att behålla den tanken!
Kram, kram ♥
Skicka en kommentar