ÄNTLIGEN känner jag att jag är på väg någonstans ... vart vet jag inte, men jag är på väg. Tjohoo!
4:E samtalet med psykologen och det känns bra, läskigt men riktigt bra.
Tycker att hon är aningen dryg, men det är nog vara bra för mig eftersom jag gärna stressar iväg, Hahah!
Hoppas nu att hon stannar då alla mina andra har slutat efter en till två gånger... Att det behövdes 5 år för att hon skulle hitta till mottagningen där jag går... kanske... kanske ... är detta början till mitt helande och min väg tillbaka från utmattningen !
Härlig känsla !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar