20 november 2013

Hysteri kring ordet GÖRA

Det måste väl ändå vara något hysteriskt kring order GÖRA?
Så snart vi pratar om att göra så är jag på!
Oavsett hur trött jag är, så skriker själen JAAA underbart jag är med !
Men så snart glöden lagt sig, dvs efter några minuter så är jag totalt färdig.
Jag kan bli entusiastisk över småsaker så att hela mitt inre bubblar, men så helt plötsligt från en klarblå himmel kommer blixtar och dunder! Var är min energi som jag alldeles precis kände?
En liten tanke som jag spann vidare på blev en total utmattning?
Jag känner mig allergisk mot ordet GÖRA nu för tiden!
Att vara en person som mer än gärna hela tiden gör saker är verkligen inte något jag är stolt över idag, för nu när jag tänker tillbaka så har jag inte umgåtts med människor på den nivån alls att man sitter och njuter av stunden, småpratar eller bara hänger.
, för mig har det varit viktigt att hjälpa till med allt, så att "värden" inte behöver göra allt och just för att slippa sitta ner och umgås som vanligt folk. Jag blir rastlös av att umgås, jag tycker inte om att umgås på det sättet. Jag hjälper hellre till i köket, diskar och plockar för att andra ska få umgås och sedan går jag gärna hem.
Är detta något jag gärna gör för att jag alltid gjort så och för att jag vill springa ifrån min ångest eller är det för att jag inte är så social som jag trodde att jag egentligen är?
Har jag burit på en mask hela mitt liv?
Usch!... att ändra beteende kommer verkligen inte att vara lätt, men det är ett måste om jag ska komma ur mitt ekorrhjul. Insikt och sedan handling!
Jag kan förstå en hel del saker, förstå vad jag ska göra, men att tillämpa dem i mitt liv kommer inte att vara lätt när det gäller mig själv, skulle det haft med en annan person att göra tror jag att det hade varit lätt, det har det alltid varit. Det är lätt att sätta andra före sig själv....
Men som sagt, jag måste lära mig att vara snäll mot mig själv och sluta GÖRA saker för alla andra, dags att GÖRA något för mig själv. ( Men har jag inte gjort saker för mig då? Jobbat, hjälpt folk, städat, gjort det jag trodde att jag tyckt om... eller är allt utifrån krav som jag inte visste fanns från barndomen? )
Jaja, jag har aldrig funderat så här mycket som jag gör nu och kanske är det bra, kanske inte!?
Läste mina gamla läkarutlåtanden idag och förstod att jag fortfarande följer samma mönster, sedan flera år tillbaka, men å andra sidan har det hänt en hel del saker i mitt liv under åren också och har jag inte tagit itu med gamla vanor så kan det inte bli annat resultat heller..... vilken envis gumma jag är... suck!

1 kommentar:

Piedra sa...

Det ÄR svårt att bryta beteendemönster! Jag har kämpat i många år och fortsätter att försöka bryta, allt medan jag ständigt får återfall i gamla vanor. För mig har retreater blivit en nödvändighet. Jag behöver tid för att bara-vara istället för att bara-göra. Men eftersom jag inbillar mig att mitt egenvärde hänger ihop med vad jag ska prestera så har jag svårt att släppa det där med att jag ständigt måste göra någonting, ständigt vara sysselsatt. I och för sig sitter jag jättegärna stilla och diskuterar existentiella frågor, men det är ju ändå så lite av tiden. Större delen av tiden håller jag mig pseudosysselsatt med saker jag inbillar mig att jag måste göra. Kram!