08 februari 2014

Befria mig från mig själv!

Allvarligt talat!
Ångest och psykisk smärta, finns det något värre?
Det är inte synd om mig och jag vill inte ha uppmärksamhet, jag vill egentligen bara bli av med min ångest !
Jag är ingen pessimist i grunden, jag är verkligen en optimist och har så mycket positiv energi, men vad hände?
Jag vill bara förstå, allt tar så lång tid inom vården att jag tappar tålamodet! 
Jag vill så gärna befria mina nära och kära från mig själv, eftersom jag tycker att de fått lida tillräckligt nog, men samtidigt skriker något inom mig att kämpa på!
Jag vill, men det smärtar mig oerhört att orsaka mina kära så mycket smärta, så mycket ångest, så mycket lidande och så många frågor! 
Jag vill först och främst befria dem från mig själv, men samtidigt vill jag hålla fast vid dem för mitt enda hopp finns hos dem jag älskar.
Jag vill finnas för dem och för min skull uppleva kärleken och gemenskapen med dem jag älskar, men vill de verkligen eller ska jag säga orkar de med mig en dag till?! Jag vet inte, vågar jag chansa att de orkar eller ska jag försvinna?

Precis som Sanna Nielsen sjöng idag på Mello Undo my pain, Undo myself, det är mitt hjärtas skrik just nu, oh vad skönt det skule vara!!
Har du ångest? Vet du vad det är?
Ångest dödar en från insidan och utåt snabbare än något annat!
Någon stryper mig, får inte luft, måste ha något som dämpar, men finner inget och jag hittar verkligen igen utväg!
HJÄLP finns det verkligen ingen utväg?!
Det mest logiska för mig just nu är att jag måste börja träna igen, jag blir tokig annars! Jag har inte kunnat träna på snart 5 månader och det gör mig tokig, jag äter massa onyttigheter och ångesten får ett helt annat grepp om mig när jag inte tränar, men å andra sidan får jag så fruktansvärt ont i lederna och musklerna att jag inte vill, jag vågar inte helt enkelt, men kanske är det värt det, att ha ont om jag slipper denna fruktansvärds ångest ?! Vad tror du?


4 kommentarer:

Malin sa...

En snabb tanke...
Kan det vara så att tidigare har du dövat ångesten genom att göra en massa saker, att aldrig stanna upp? På så sätt har du inte behövt se den i vitögat? Ungefär som en missbrukare som dövar det som gör ont med droger - och så fort den är drogfri kommer det som hen dövat upp till ytan och skapar ångest.
Kram

Ninis74 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ninis74 sa...

Malin , absolut ! Tidigare kunde och orkade jag göra massa saker men det gör jag inte nu, så det kan vara en av orsakerna, vill bara komma vidare :( kram

Malin sa...

Kanske det är mer lämpligt att söka bakgrunden till ångesten plus att jobba med andra förhållningssätt till den - än att du hår in i "gamla hjulspår" och försöker dämpa den genom att aktivera dej?
Kram