06 februari 2014

Inburad fighter

Gårdagen var lite märklig dock, fick inte riktigt grepp om  varken dagen eller kvällen som var full av ångest, men det måste man väl inte alltid, ha grepp om allt, eller?
Var till vårdcentralen och avslutade min samtalskontakt då jag ska vidare till vuxenpsykiatrin för mer djupgående behandling av mitt tillstånd.
Min utmattning, ångest och min värkproblematik har inte ändrats speciellt mycket under 8 månaders tid, så det var dags att skickas vidare till specialistvården. Vi får väl hoppas att de kan hjälpa mig med träning, värktabletter och djupgående terapi med hänsyn till utmattningen, ångesten och sömnproblematiken jag har. 
Vad jag kommit till att förstå om mig själv så är jag en väldigt komplicerad person, men jag tror att utmattningen har tvingat mig att se sanningen i vitögat en gång för alla, och jag tror att det tuffa jobbet har precis börjat. Saker som man inte bearbetat från tidiga trauman eller oförlåtelse kan komplicera till det i livet. 
Trauman från barndomen och olika trauman som hänt de senaste 10 åren har satt djupa spår i mig och jag hoppas att en gång för alla röja undan många av dem, då jag ständigt ältar och tänker på det förflutna som jag inte ens kan göra något åt! Vad gick snett? Om jag ändå förstått, varför? osv. !! Så det mest sunda vore på sin plats att verkligen börja tänka framåt och se positivt på framtiden, men det är jättesvårt och det är en del av problematiken jag önskar att få hjälp med. Jag behöver även hjälp med att bearbeta och "radera" obehagliga minnesbilder som jag burit med mig i många år. (Tex. vittne till knivdåd, misshandel, hjälplöshet, självförakt, misslyckanden, höga krav på mig själv och omgivningen mm ) Det jag tycker är riktigt jobbigt är det att jag vet vad jag bör göra ( har läst mycket psykologi ) men förmår inte att komma vidare på egen hand, så egenvård är inte ett alternativ när man kört fast, då behöver man be om professionell hjälp! 
Jag skulle egentligen skriva om att jag var och hämtade mina saker från mitt jobb, ja eller från mitt gamla jobb. Nu mera är jag helt plötsligt arbetslös ! Det känns vemodigt och otroligt jobbigt att lämna anställningen bakom mig, men nu kan jag förhoppningsvis släppa pressen, kraven och förväntningar som jag lagt på mig själv på att komma tillbaka så fort som möjligt till arbetet. Har erfarenhet av att gått tillbaka alldeles för fort tidigare. :( Tackar för tiden jag fick vara där och beklagar verkligen att det blev som det blev och självklart gör det ont i själen, kommer att sakna mina fina arbetskompisar så mycket! Galna "gamla" chefen och fina Inger 70år körde go-cart som riktiga stollar när jag hämtade grejerna :) Kul på arbetstid eller på lunchen :) hehe!
Ännu en gång får det mig att inse att inget varar för evigt här på jorden!
Ingenting! Jag är en fighter, det har jag alltid varit, men just nu är jag en liten varelse inburad i min egen kropp! Samma glada, spralliga och energiska fighter bor kvar inom mig, det är bara kroppen som inte orkar lyssna på mitt eviga tjat om allt vi ska göra! Konstigt att något positivt kan bränna krutet ända ner i botten !
Men som många sagt, utan vila kan väl vad som helst hända kropp och själ?!
Tuffa tider i livet borde man få sova bort ;)
Fightern inom mig lever kvar, men energin finns inte och jag saknar den så mycket att det gör ont!
Det blev ett konstigt inlägg, vi får se om jag behöver gå igenom texten innan jag publicerar det eller om jag helt enkelt låter bli, det får bli dagens fråga?! :)

1 kommentar:

Piedra sa...

Nej, man måste inte ha grepp om allting, och man kan faktiskt slappna av lite när man fått den insikten.
Trauman bearbetar sig inte själva. Det funkar inte att stoppa undan dem, för någon gång i livet hoppar de upp och biter en i nacken. För traumabearbetning kan jag rekommendera EMDR-terapi (googla på EMDR). Min bror jobbar med det och har berättat hur effektivt det är.
Kram!