20 februari 2014

Så förbannat fel jag hade!

JAG VISSTE DET!
Jag visste det!!!
Jag visste att det inte kunde vara sant, de 2 dagar som var lättare, då jag hoppades och trallade av lycka, hoppades på att det äntligen vänt!
Äntligen en ljusning! Eller hur?! Lurad!
Någonstans har jag tagit ut mig igen, det är så förbannat tråkigt! Hur kunde jag tro?!
Hur kunde jag hoppas ?!
Trodde verkligen att det hade vänt!!!! 
GRRRR, jag är så arg på mig själv, så arg att jag kokar och så har jag världens ångest!
När jag får ångest vill jag bara äta! Äta massa onyttiga saker! Det tycker jag är jätte konstigt eftersom jag så gärna tänker på vad jag äter annars! 
Ångesten väcker ETT MONTER I MIG SOM VILL HA GODIS, ja eller massa kolhydrater i alla fall, jag hatar det!
Verkligen hatar det!
Att kämpa emot frestelsen är skitsvårt och triggar igång min ångest ännu mer.....
Mat dämpar ångest, men samtidigt så ökar det en annan ångest för att man ätit och gett efter.... Nu kämpar jag med hull och hår för att INTE ÄTA godis!
Vet inte hur jag ska komma ur detta denna gången ?
Vet inte om jag vill heller eller om jag är på väg att bli deprimerad...
Tryckte i mig massa jordnötter och det är inte bra..., men ... Men... Men igår var det ju så gott att leva, vad hände?!
Igår fanns det hopp!? VAD HÄNDE???
Det börjar kännas som att det inte finns nåt hopp, några dagar ok, sen några veckor riktigt tufft... Vill man, eller hur orkar man leva vidare?
Det värsta i allt detta är att min familj får lida och det HATAR JAG! 
Jag biter ihop för deras skull, men vet inte hur länge jag ska orka! Försöker hålla masken...
Utmattning, ångest, depression och värk är inte nervkittlande precis och lägg på en massa skuldkänslor på det också!!! Då provar vi på att gå en extra sväng med den ryggsäcken som väger ton, alla borden, inte visste jag, jag kunde, tänk om osv.... Den väskan är så förbannat tung att bära! 
Det enda jag vill är att vara en god hustru och en bra mamma, mitt livs kall är tung eftersom jag inte visste att jag måste ju leva med mig själv också!
Det var lättare förut då jag var någorlunda frisk, då kunde jag lägga undan hur jag mådde, vad jag behövde, tog på mig en mask osv... Nu lever jag med mig själv, med min ångest och utmattning i allra högsta grad, önskar bara att värk, ångest och all annan skit försvann så jag kunde fokusera på mina nära och kära istället!❤️Vill så gärna att det ska vända!

1 kommentar:

postdbt sa...

Det är jättejobbigt när det bra inte håller i sig, kram till dig!