SEN alltid SEN...men NU då?

Sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och funderar på massa saker, tankarna just nu går mot framtiden. 

Orkar ärligt talat inte bry mig även om jag hela tiden försöker se in i framtiden, hur det kommer att bli när min utmattning ger med sig. 

Jag hoppas att jag lär mig massor på vägen och att jag aldrig mer hamnar här!

Det måste tydligen få ta lite tid, men har jag tid? Seriöst? Inget är säkert, morgondagen vet jag ingenting om, så oavsett hur jag mår så måste jag på något sätt börja förstå att det är NU jag lever och inte sen! 

Hela min "friska" tid levde jag på ordet sen, 
sen när jag är pensionär, sen på semestern, 
sen på julen ska jag, sen när barnbarnen kommer osv. 
Men vem säger att det någonsin kommer? 

Livet är ju det som pågår oavsett liksom, och det är dags att leva nu. 

( oavsett om det är jobbigt eller inte) 

JAG VET att de orden stressar upp oss eftersom vi vill ha kvalité, 
det går inte att leva här och nu när man är sjuk, 
jag ska njuta sen när jag är frisk! Vem säger att du och jag blir fullt återställda? Det vet vi inget om, men jag tror att åtminstone jag, måste försöka att leva här och nu, hur sorgligt det än må vara.
 Önskar att jag kunde göra mer, men just nu kan jag inte så därför måste jag acceptera att det är som det är nu då jag inte kan ändra på det. 
Hade jag kunnat så hade jag redan gjort det även du, eller hur?

Livet har gått i 200km/h och kraschen blev stor, 
tro sjutton att det blev sviter av den kraschen och att det tar tid att bli läkt. 

Livet lär så mycket och må jag vara så pass vis att jag aldrig glömmer att leva här och nu, oavsett liksom. Styrkekramisar till er alla❤️