Jag slocknade helt och hållet, förstår inte alls för normalt har jag så svårt att somna överhuvudtaget.
Tröttheten är nog min värsta fiende,
den lamslår, saktar ner, skriker efter godis, tvingar mig till ett långsamt och trist liv, den skapar ångest och depression, den saknar förståelse och glädje! Jag vet att jag är otålig, men hur ska jag någonsin kunna acceptera detta?
Det har gått så många år nu, kanske ska jag bara acceptera att det energiska livet är över för mig!!! Jag har inte ens hunnit fylla 40!?!
Ältar igen, jag vet!!!!
JAG VET! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar