18 mars 2014

Det går så länge man är i gång

Huh huu jaja!
Tänk vad kroppen är märklig, det går att pressa kroppen om än bara liiiite extra om man verkligen kämpar, vill och håller uppe masken.
Jag är riktigt duktig på att hålla masken fortfarande fast jag är så pass dålig och det gör så förbannat ont i mig när jag gör det, eftersom jag vill ju bara vara jag med hull och hår.
Jag vill gärna ta hand om mina "gäster", plocka, dona och vara social och jag har faktiskt lyckats att vara rätt så duktig, men planering och inhandlande av mat osv. funkade inte alls bra  :)
Jag har fått hjälp av min älskade man med både mat och annat. PUSS!

JAG VILL INTE vara den som är trött, seg, hängig och oengagerad person när man träffar familjen så sällan, så då får man ta de små reserverna man hunnit samla på sig och göra det bästa av situationen.
Jag klagar inte, verkligen inte!
Det var trevligt att ha mamma och syrran med familj här, men som jag och syrran sa, så har man skapat egna rutiner i och  med att man är sjukskriven och det känns lite jobbigt när de "trygga" vanorna rubbas, men nu återstår det att se om det blir bakslag på detta.
Hoppas bara att jag blivit något bättre så det inte blir ett bakslag, snälla hoppas tillsammans med mig.
JAG VILL INTE!
Så länge jag är i gång så är det där eviga drivet inom mig min energi oavsett hur trött jag är, men så snart jag slappnar av ( släpper alla måsten ) kommer denna trötthet och huvudvärk som på posten, tänk att man frivilligt och omedvetet plågat sin egen kropp i så många år med alla dessa måsten och krav utan att lyssna på kroppens signaler och vet du, jag är fortfarande duktig på det!
Räknas det som självskadebeteende tro ? Eller är man bara självdestruktiv, kanske är det ingen skillnad ?
Vet du? Jag kan inte så mycket om detta, men önskar att veta mer om varför man beter sig som man gör i bland även om det inte är bra för en själv. Tycker att det är så intressant ämne..

Jag ska försöka vila mycket i kväll och bara mysa med älsklingen i soffan och så hoppas jag att jag kan sova mig i form i natt.
TRÖTTA kramisar till er alla !

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har pratat en del med min psykolog om det där med att gå över sina gränser och att se det som ett självskadebeteende. Min psykolog menar att det är rimligt att betrakta det så, vilket är det som får mig att hejda mig när ja är på väg att gasa på fast jag vet att jag inte borde.

Semester & Mat sa...

"varför man beter sig som man gör i bland även om det inte är bra för en själv."
Ja det där känner jag så väl igen. Vet inte om man vill vara snäll och vara alla till lags, men man behöver vara snäll mot sig själv också.

Kram