Hellre softis än hård..

So TOTALLY off today!

Igår gick denna ballong sönder, all luft pyste ut och idag har jag intr orkat något mer än att bara vara. Så

SJUKT trött! Hur kan man vara så här trött egentligen ?

I går fick vi/jag bönesvar så det måste vara lättnaden som gör mig så trött idag.

Har gråtit pga saknaden efter L och jag har haft mardrömmar om vad som kommer att hända L. Trots allt det som smärtar är jag tacksam för "bönesvaret".

5 månaders oro och frustration är över.

Vill inte gå in på detaljer, men samtidigt som det gör FÖRBANNAT ont så är jag OTROLIGT lättad och tacksam.

Livet är inte rättvist och jag börjar ärligt talat tröttna på att det är så tufft. Att skilja sig ofrivilligt från människor och djur gör så ont och med varje "förlust" känns det som att en bit av mitt hjärta följer med. Jag hoppas och ber att mitt hjärta ska vara stort och då menar jag VERKLIGEN STORT, då många människor och djur tagit en bit av mitt hjärta med sig och jag hoppas innerligt att mitt hjärta växer sig ännu större pga förlusterna, men hur kommer det sig att det gör så fruktansvärt ont? Varför fäster jag mig så fort vid människor och djur? Varför har jag lätt för att släppa in människor in i mitt liv? Jag ger hela mig, hela mitt hjärta och när det väl händer tråkigheter undrar jag varför världen är så grym och hur människor kan såra varandra på många olika sätt och verka oberörda!!! Jag blir frustrerad, jag vill INTE bli en hård människa, men samtidigt är det så jobbigt att vara en person som ständigt väljer att älska alla. Vill bara det bästa även för dem som verkligen inte kan uppföra sig eller är drabbade av livets hårda skola.

Hellre sårbar än hård! Styrka till er alla❤️