26 januari 2015

Rent ut sagt

Min frånvaro från bloggen har irriterat mig, men jag bestämde mig för att inte skriva på ett tag.
För er som läste inlägget om hotellövernattningen i Ullared så läste ni att jag hade varit enormt trött den veckan och det måste jag få säga att jag verkligen var. Det jag inte skrivit var att jag totalt däckade när vi kom hem, jag var helt kaputt.
I fredags var jag till en psykolog och vi listade upp mina hinder i vardagen, det var inte roligt alls.
Några punkter skriver jag ner här

  1. Tröttheten är ett hinder till mycket, orkar alltså inte göra mycket, inte ens roliga saker.
  2. Värk i kroppen som gör att jag inte orkar träna eller göra mina sysslor hemma
  3. Ångest som gör att jag äter för mycket, dvs ångest äter. ( Förut ångest tränade jag )
Sedan skulle jag skriva om vad jag ville göra och här nedan är några punkter
  1. Träna
  2. Jobba
  3. Läsa
  4. Orka umgås med folk
Vi får väl se vad vi kommer fram till nästa gång... jag skulle fylla på listorna under denna veckan och på fredag ska vi alltså kika på det igen. 
Jag tycker inte om när psykologer frågar mig vad jag vill få ut av samtalen.. Jag rent ut sagt hatar det!
Jag vet inte själv var jag ska börja eller hur jag ska veta vad jag vill åstadkomma förutom att jag vill få ändring på mitt liv, funderar ofta på om jag verkligen kommer att leva ett sånt här liv i kanske 40 år till?!! Skulle jag verkligen orka? Jag tror inte det... så därför har jag sökt hjälp och vill ha redskap att jobba med för att komma ur detta!!

Idag bestämde jag mig för att försöka ta lite längre promenader med hundarna, wish me luck!

Vad har ni haft för er?

1 kommentar:

Piedra sa...

Jag blir också väldigt provocerad när de frågar vad man vill ha ut. Jag vill bli frisk så klart! Botad! För all framtid. Vad förväntar de sig att man ska säga? Hur ska jag kunna veta vad vi kommer fram till - det beror ju väldigt mycket på hur pass bra psykologen är.

Jag saknar också bloggandet när jag inte är här. Har inte fattat något beslut om paus eller att blogga mindre, men jag orkar bara inte längre att skriva varje dag.

Kram! <3