04 december 2016

Förnuft och känsla

Hur mycket jag än försöker ta mitt förnuft till fånga så har det inte tillräckligt med kraft att styra över mina känslor.
Förnuftet skriker och påminner mig om vad som är bra för mig, jag vet precis hur jag borde leva så att jag blir bättre. MEN dessa envisa och riktigt starka känslor jag har bestämmer över mig. Jag försöker verkligen tänka förnuftigt men så kommer känslorna och säger massa annat och det är svårare att vara förnuftig när känslorna är mycket starkare. 
I livet måste man ha massa förnuft för att det inte ska gå illa för en eller att man skadar andra människor, sunt förnuft är riktigt bra! Känslorna ska egentligen inte styra mitt liv, men tyvärr är känslorna en del av mig. Mitt känsloliv är jag ... Mitt förnuft är något jag fått lära mig ..... Vet inte riktigt vad jag pladdrar om, men jag blir inte riktigt klok på detta... Man vill åter igen så mycket, men ändå inte eftersom förnuftet säger stopp... Eller gör den det? Mitt inre jobbar för fullt ..:
Förnuft och känsla ?! 
Handling ?
Tänk om det var tvärtom !? Känslorna har ingen makt över mitt förnuft !? Virrpanna ... Snurrigt värre 

2 kommentarer:

Eva Svärd - Blogg om utmattningssyndrom sa...

Tycker mig nog läsa att du både är förnuftig och envis. Envis nog att stoppa dig själv när det är för mycket. Bestäm dig för hur du vill använda din envishet. KRAMAR

Piedra sa...

Jag tror det är så att förnuft och känsla behöver leva i symbios med varandra och samverka. Det är nog först då vi kan börja må bra. Tar förnuftet över så känner sig känslorna överkörda, och då skriker de ännu högre. För mig funkar det bättre när jag låter känslorna säga sitt. Då kan de lugna ner sig och inte förstöra för mig när jag sedan ska försöka agera utifrån förnuftet. Jag vet inte om det där blev begripligt, men att försöka motarbeta eller vilja ha bort känslorna fungerar inte alls. Då tar de istället över nästan helt och hållet.
Stor kram, vännen 💕