Igår hos en sköterska ifrågasatte jag min diagnos, mitt mående, behandlingar, tidsramen, personal / kompetens och allt annat kring den sega hjälp jag fått och får i dagsläget.
Jag frågade om det var min uppgift att ta reda på vad jag behöver för hjälp ?
Jag ifrågasatte läkare och specialister och undrade vad de gjorde på dagarna och varför inte jag fått träffa någon som verkligen kan min diagnos eller mitt mående.
Jag blir så fruktansvärt förvirrad då jag inte får någon riktig hjälpt... eller är det rent av så här det är?
Läkarna vet inte, kan inte och därför måste jag själv lära mig att leva med min problematik då det inte finns några svar?
Är det så här det går till eftersom ingen kan eller förstår ?
Man slussas fram och tillbaka för att ingen vill ta mig på allvar ?
Saknas det kunskap, år 2017 ?
Jag fick inget svar, det var som att hon trodde att jag bara ville prata av mig!! Frustrerande!
Är det fel av mig att be om verktyg som kan hjälpa mig i min vardag?
Jag vill inte längre älta/ återberätta samma saker om och om igen ( som redan SKA stå i min journal )
Jag behöver inga bollplank, samtalskontakter!!!
JAG BEHÖVER RÄTT DIAGNOS OCH VERKTYG, eller så kan sjukvården LÅTA MIG VA !
Jag blir sämre av att besöka dem utan resultat och klarar mig bättre utan deras hjälp i dagsläget! Det skulle väl vara sjukskrivning och medicin som jag behöver av dem, inget annat !
Så trött !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar