Dåligt samvete eller ångest för att man inte gör tillräckligt för sina barn, att man inte är tillräckligt bra och engagerad som mamma. Trött, grinig, ledsen, stressad, utmattad, sjuk, krasslig, deprimerad, febrig eller överarbetad mamma vill väl ingen ha, men nu så finns det sjuka mammor och pappor hjärtan fulla med dåligt samvete. Jag vet känslan och kan hålla med dig om att det är riktigt värdelösa tankar, ledsamt att man måste gå runt och tänka och må så... till sist kan man bli riktigt deprimerad av tankarna. Man är riktigt sårbar när det gäller ens barn. Läste ett inlägg här hos Malin och under tiden jag kommenterade hennes inlägg kände jag att det var precis det här jag vill skriva om på min blogg. Jag tror att många föräldrar går med ett dåligt samvete mer än de behöver.
Vi gör fel, det gör vi alla, men jag tror att vi är älskade/omtyckta av våra barn i alla fall.
Tror att det är bra att de ser våra svaga sidor också, inte alltid de sidor som ska vara så präktiga, duktiga och fina, men vi får inte glömma att be om förlåtelse när vi gör fel och förklara vad som gick snett. Det skulle vi kunna skriva hur mycket som helst om, men inte nu.
Barnen är det bästa vi har och tyvärr så finns varken orken eller engagemanget alltid där, lika mycket som vi skulle vilja, MEN jag är övertygad om att INGEN i hela världen ÄLSKAR ditt barn som du gör, ingen skulle någonsin kunna säga att du är en sämre mamma eller pappa för att du inte orkar göra massa saker med dina barn. Ni är med varandra, pratar med varandra, kramar om varandra och bara är, det måste väl ändå betyda något? Att få vistas i närheten av sitt barn, kravlöst?
Tänk vad mycket de skulle lära sig av det, att vara och är älskade för dem de är, inte för vad de gör?!
( Fantastiska visdomsord som jag önskar vore lättare att praktisera )
Jag slår vad om att ni har era underbart mysiga stunder tillsammans, att ni spenderar mycket tid med varandra oavsett om det är på ett läkarbesök, i bilen, framför tv:n eller vid middagsbordet.
Som mamma och pappa vill man alltid göra mer, men vi får inte glömma att det är de små sakerna i livet som egentligen betyder något för dem, att vi faktiskt finns där oavsett!
Usch, nu skenar tankarna i väg.. dåliga samvetet knackar på, men jag tänker inte öppna dörren, för jag har bestämt mig för att inte se tillbaka, jag vill se framåt! Jag vill möta framtiden med vishet och kunskap att göra annorlunda val i livet så jag kan vara en förebild för mitt barn och mina kommande barnbarn, nu vill jag lära mig, leva som jag lär.... ge mig kraft och vishet!!
Min dotter är vuxen och hon har fått växa upp med en stressad, upptagen, energisk, överarbetande mamma som ångrar massor....vi har umgåtts och gjort roliga saker i hop också, men aldrig i livet att vi gjort lika mycket som jag önskar att vi gjort. För nu när jag tittar tillbaka, minns tillbaka, tittar på foton, så har vi gjort massor, men jag har bara glömt av allt eftersom jag alltid är så upptagen med allt, samvetet har berövat mig glädjeämnena. Börja gräv fram minnen, börja prata om dem, det har jag gjort den senaste tiden. Minns du när vi.... Vad roligt det var när vi... Vad jag är glad att du..... Jag är så tacksam för att ..... osv... Våga prata om känslor och minnen med dina barn.
När jag känner mig helt värdelös som mamma, brukar jag trösta mig själv med att jag
faktiskt inte visste bättre!
För i ärlighetens namn.... skulle jag vetat det jag vet i dag, så skulle jag gjort mycket annorlunda, eller hur? Men jag tror att även om jag på något sätt hade förstått, så skulle jag ändå kanske inte gjort mycket annorlunda, då jag inte hade den livskunskapen/erfarenheten då som jag har nu...
(som tex hur barndomen har påverkat mig , hur mina val har påverkat mitt barn och allt annat )
Så det jag vill säga är att vi får försöka ta vara på de små underbara stunderna med våra barn och påminna våra älskade barn om att de är värdefulla och älskade oavsett.
Många varma kramar från en mammas hjärta till en annan <3 p="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar