Det värsta med att vara utmattad är att det inte är något som helst fel på min vilja, den lever kvar i min själ. Det är kroppen och knoppen som inte vill det jag vill längre! Det är frustrerande! Jag tror inte att jag kommit speciellt långt i mitt sätt att agera utifrån utmattningen, jag är fortfarande en envis fighter och försöker fortfarande göra på tok för mycket mer än vad jag egentligen orkar. Vet inte om jag på något sätt ( ibland ) lyckas lura kroppen för stunden och sedan får jag ta sviterna efteråt... Som idag, en bättre dag, det känns bra och genast blir det en lite längre promenad med hunden, gör lite mat ( zucchini gratäng och kyckling , LCHF förstås ) och självklart passade jag på att slänga in en maskin med tvätt utifall att jag inte skulle orka med det i veckan. 
Så typiskt mig!
Nu? Ja, kunde väl anat...huvudvärk och stel i kroppen, hoppas värken inte kommer i natt bara.
Hur slutar man med detta beteende ?
Seriöst, hur ska man kunna bestämma sig för att ta det lungt de dagar tröttheten och värken inte alls är lika dominerande ?
Jag försöker låta bli.....
2 kommentarer:
Det tar tid...men nu är du i alla fall medveten om det! Det är första steget. Tänk att du ska använda viljan och envisheten till att gå emot lusten för en liten stund i alla fall. Jag kämpar fortfarande med samma sak - efter tre år - men lyckas faktiskt ibland med att stå emot det där jag kände att jag skulle hinna med medan jag var piggare...
Det är skittråkigt...men det är ännu tråkigare att få bakslag direkt då man börjar känna att det vänt uppåt. Sen iblan måste det få vara värt det - att må bra...och göra det man vill.
Kram och kämpa på...du är på rätt väg!
Jag har inget svar på den frågan, för jag har exakt samma problem. Gud, vad svårt det är! Kram! ♥
Skicka en kommentar