Tandläkarn och elände

Sitter och väntar på att få komma in till tandläkaren, det är tyst och inte en kotte syns till, inte ens i receptionen. Riktigt sövande faktiskt, det enda som saknas är en säng :)

Trött som bara den, men ändå full av hopp om ljusning i mitt och hela familjens liv. Det är så frustrerande att inte komma nån vart, det går så långsamt, men jag kommer inte fram fortare genom att jag klagar heller, men emellanåt behöver jag klaga för livet är så tufft. 

Jag vet att många fler har det så jobbigt och det gör riktigt ont i mig då jag inte orkar finnas för dem som jag gjort tidigare, men förhoppningsvis kommer denna utmattning att lära mig en hel del andra viktiga saker, som tex att ta hand om mig själv. Det är en spännande resa, men ack så tuff! 

Idag på morgonen överlämnade jag en blomma till en kär vän som förlorade sin dotter för snart 5 år sedan, det känns bra att finnas för henne, men ush vilken pärs det varit för den familjen. Det finns så mycket smärta ute i världen, bland oss vanliga människor. Sänder en kram till alla fina kämpande människor!

Hann tydligen inte publicera inlägget förrän nu och det jag skrev tidigare om hopp har totalt försvunnit under eftermiddagen/kvällen. Suck alltså att det kan vända så?! Satt hos tandläkaren och höll på att somna i stolen och efter det har jag varit så seg och ångestfylld, grrr vad irriterande! Att vara hjärntrött och utmattad är verkligen inte min grej, det är så vidrigt!!!!

I morgon är en ny dag och nya möjligheter att hämta ny kraft inför kommande utmaningar❤️ Många kramar till er❤️