30 november 2014

Stjärnorna gjorde mig sällskap inatt

Vaknade i natt av jobbig ångest och känslan av att inte få luft var riktigt påtaglig. Kanske vaknade jag av en panikångestattack ? Jag ställde mig på balkongen för att andas in frisk luft och samtidigt tittade jag upp på alla tusentals stjärnor som gjorde mig sällskap. Så vackert! Gick och lade mig igen efter att jag fått i mig en huvudvärkstablett och massa vatten. 
Ångest?! Ja, varför? Känslor som är jobbiga/svåra att hantera? Undertryckta känslor som inte fått utlopp ? 
Vad händer egentligen? 
Har funderat en hel del på hur olika människor tacklar sina jobbiga känslor. En del tränar eller jobbar jättemycket, en del dricker alkohol, röker för att dämpa ångest, tar droger, shoppar, överäter, matvägrar eller missbrukar sex och makt på olika destruktiva sätt. Kan man inte komma ifrån det jobbiga på något sätt, utan att det ska behöva bli så destruktivt?
Själv försöker jag dämpa min ångest med mat, särskilt nu när jag inte kan jobba och träna. Vill så gärna förstå problematiken och vad som egentligen orsakar denna jobbiga, frustrerande känsla. Har ni tips på en bra bok ? 
Nu ska jag dra solstolen till solen och pressa ryggen lite grann innan det är dags att äta mer mat ;) Kram

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har läst en bra bok; Ingen Panik. Har fått en helt annan förståelse för paniken och ångestens "mekanik".

Piedra sa...

Jag har läst massor med böcker, men det hjälper inte. Det enda som hjälper, tycker jag, är att våga vara i sin ångest. Våga sjunka in i den och fråga den var den kommer från. För ja, jag tror att ångest kommer sig av känslor man har gått och hållit tillbaka. Och att läsa om det blir ytterligare ett sätt att fly från det, precis som ätandet är. Jag har inte lyckats sluta helt med ätandet men har kommit ganska långt med att dra ner på det. Stor kram! <3

Tezz På S/Y Endeavour sa...

Jobbigt! Förestår dj verkligen.
Har haft så mycket ångest genom åren, som jag redan skrivit till dej förut.
Men det finns hopp, för jag är ångestfri i stort sett sen många år tillbaka.
Kram