25 oktober 2017

Min dotter rycktes från min hand - jobbiga minnen vaknar till liv !?!

Vad händer ?
Senaste nätterna har jag haft massa mardrömmar om att människor som är mig nära DÖR och en person som återkommande uppstår från graven. Sjukt jobbigt med mardrömmar!
Jag gissar att terapin som jag går på börjar verka på nåt underligt sätt.
Mina rädslor uppdagas och det som har varit riktigt jobbigt vaknar till liv IGEN!?
Ensamheten och rädslan att förlora dem man älskar sitter så djupt inom mig och det är inte konstigt med tanke på allt jag gått igenom.


En händelse som verkligen har skakat om mitt liv är en dag då vi var på semester i Turkiet 1997.
En man tar vår dotter ( som var 3 år ) under armen och springer iväg med henne, jag kände hur hon ryktes från min hand. Mitt barn ryktes från min hand?!?!
Hur kunde det vara möjligt!?!?
Jag stod i chock och stirrade på min man som reagerade snabbt och springer efter mannen med vår dotter och rycker i vår dotter och skriker:
WHAT DO YOU THINK YOU ARE DOING ?
Han svarar : I WANT TO BUY HER. ?!?!???!?!

Min man fick loss vår dotter från hans armar och några meter bort väntade en svart bil på honom och han satte sig i den och åkte iväg. TÄNK !! TÄNK OM ?
Jo, sanningen är den att vår dotter hade varit borta för alltid, bortrövad av en okänd man och jag kan inte låta bli att tänka på vad de hade gjort med henne?  NEJ, fy !
Tänk om min man inte reagerat så snabbt som han gjorde, vad hade hänt?
Skuldkänslorna av min egen reaktion plågar mig, jag gjorde INGENTING!! Jag bara stod där som ett fån när denna äckliga man springer iväg med MIN dotter, MIN DOTTER !
Länge har både jag och min man förnekat händelsen, det har liksom inte hänt.
Min man har skojat en del om händelsen och vi båda har liksom slagit bort tanken att det faktiskt hände.
När jag första gången nämnde detta till min psykolog ( 2011 ) fick jag panikångest, jag kunde inte andas och jag skakade i hela kroppen, tårarna rann och jag grät hysteriskt.
Där och då tror jag att jag för allra första gången insåg vad som faktiskt hände den dagen i Turkiet för nu 20 år sedan. Min chock släppte och jag kunde se alla detaljer mer tydligt än tidigare, det var som att det svartvita nu fick färg.
Efter samtalet med psykologen pratade jag och min man igenom händelsen och vi insåg allvaret i händelsen, denna händelse plågar mig fortfarande och det har säkert satt sina spår i form av överbeskyddande av vår dotter och andra saker, men jag försöker verkligen tänka positivt, det enda som faktiskt betyder något är att vi har henne hos oss och om tre dagar fyller hon 23 år.
Är så tacksam för att min man reagerade, han är hjälten som räddade mitt barn!
Vårt älskade mirakel barn!


Så det här med mardrömmar... inatt drömde jag att min man dog, den smärta jag kände i drömmen var så äckligt verklig och jag vaknade med press över bröstet.

Nu är jag riktigt trött, ska dricka lite kaffe och sedan gå och måla lite i tvättstugan om jag orkar.
Önskar er en fin dag allihopa !


1 kommentar:

Nilla sa...

Men fy så läskigt med dottern. Man kan inte rå för hur man reagerar när det händer något skrämmande, en del blir handlingskraftiga medan en del blir som fastfrusna ❤