31 december 2013

Jag har överlevt 2013

Träning och god LCHF mat har varit en prioritering då läkaren ordinerade träning.
( Vilket visade sig vara lite fel för just mig, med min stresskänslighet )


Husbilen har varit en plats där vi kommit ut i naturen för att slippa massa måsten hemma.
Perfekt! Tack älskling för att du orkat fixa allt kring dessa utflykter!






Ullared har varit ett favoritresemål i alla år, men inte i år...
Jag har verkligen inte orkat med alla människor, stoj, beslut och shopping över huvudtaget.
Ush!




Ett minne från Sjötorp är att vi bestämde oss för att cykla någon mil till närmaste stad, men vi kom inte så långt eftersom jag fick punka. Här trampade jag på för fullt och min man fick hela tiden påminna mig om att vi inte alls hade bråttom. Så när punkan kom, blev jag frustrerad över att vi var tvungna att vända och gå LUNGT!
( Här orkade jag fortfarande träna och vara i gång hyffsat, men nu är det nästintill STOP)


Naturen är verkligen vacker och borde ha bra effekt på mig, men jag har tyvärr inte lyckats att bli lugn ännu, men det kommer väl så småningom när stressen lagt sig.


 Även om utlandsresor skapat mig massa stress och ångest, så har vi åkt i väg på semester från alla krav, men jag har även här betalat ett högt pris av trötthet och ångest.
Vi som rest mycket genom åren och jag som borde vara van är helt anti mot packning och allt som ska ordnas inför, under och efter en resa.
Här har även min man fått ta ett stort ansvar... tack älskling!

 
  Gyllene Tider i Göteborg!
Vilken tur att jag hade en hyffsad dag den dagen, annars hade jag ALDRIG orkat.
 

Många läkarbesök har det blivit.... :(


Gemenskap med vänner i låg och hög dos, beroende på vad orken och smärta tillåtit.
Kravlöst och utan förväntningar, bara ta det som det är!


En resa till mamma och mina syskon planerades hastigt in som resulterade i en veckas återhämtning både kroppsligt och psykiskt, men det var det värt!
Önskar bara att vi kunnat och orkat stanna längre...


Mycket har hänt och mycket är inte dokumenterat/fotat ( många bilder lägger jag inte ut för att de innehåller personer som jag inte vet om jag får lägga ut bilder på ), men det som i huvudsak har präglat mitt liv år 2013 är att försöka hitta vila i allt kaos.
I min utmattning och smärtproblematik har vi försökt prioritera familj och bästa vänner, då jag nästintill inte orkat göra något mer än att vila och emellanåt hänga på "the flow" och inte ens det utan sviter på sömnen, smärtan, ångesten och stressnivån.
 
Med detta vill jag önska er ett GOTT NYTT ÅR !


 

1 kommentar:

Piedra sa...

Träning hade absolut inte funkat för mig heller. Har man kommit förbi en viss punkt får man vara glad om man orkar gå kortare sträckor och sitta på en stubbe i skogen som återhämtning.
Hoppas att 2014 blir mycket bättre för dig! Kramar! ♥