13 januari 2014

Ångest och sällskap?

Vad ska man ta sig till när ångesten gastkramar och luften tar slut?
Jo, man hoppas att man ska kunna ta ett andetag till och ett till och ett till, och sedan hoppas man att illamåendet, stickningarna och trycket över bröstet bara ska försvinna! 
Jag som tyckte att jag hade en hyffsad dag i går, har ett svagt minne av det men kan inte minnas hur dagen var?! Skrev jag något om det i går så får jag reda på det annars har jag ingen aning faktiskt! Det är läskigt när minnet bara försvinner så där, känslan av att ha noll koll MAKES ME SICK!
Idag vaknade jag hyffsat pigg, låg en halvtimma i sängen innan jag orkade ta mig upp och gå ut med hunden. Ryggen värkte men jag försökte gå i lugnt tempo för att inte bli irriterad och när jag äntligen kom hem kändes det underbart att få sätta på kaffe och äta frukost. ( Dricka ur de nya muggarna vi fick från USA) 
En fin vän messade och undrade om jag orkade sällskapa lite och det kändes helt ok idag så hon kom över på frukost och stannade några timmar. Vi pratade mycket bebis, hon har nämligen 4 veckor kvar till beräknad nedkomst. Fick känna på några rejäla kickar :) så mys❤️

Tänk att det är skillnad på människor och människor, vissa kan man helt enkelt umgås med helt avslappnat, utan att det känns krystat. Underbart! 
Min energi försvinner dock rätt fort när jag försöker umgås med mina vänner, det framkallar ångest på något konstigt sätt. Jag måste ju försöka umgås med folk då och då för att se om energin börjar komma tillbaka eller inte , vad tror ni? 
Jag vill ju så gärna att det ska vända!

1 kommentar:

Caroline sa...

JO men visst är det så att vissa människor ger en energi medans andra bara tömmer en. Men man kan ju undra varför man fortsätter träffa sådana som slukar energi, varför man inte riktar in sig på de som ger energi istället.

Mysigt att känna bebissparkar :)