23 januari 2014

Från mitt hjärta -Ofullkomlig, jag med!

Ush, vad det är jobbigt att inte få saker ogjorda!! 
Har du funderat någon gång över livets gång ? Man hinner liksom inte med farten förrän man förstår att SHIT HÄR BLEV DET FEL IGEN och du kan inte ta det tillbaka?!?!!!! 
Pratade en stund med dottern nu på kvällen och vi kommer om och om igen in på saker som jag kunde gjort annorlunda när hon var liten OM jag förstått bättre, men vad hjälper det nu liksom ?!
Hon är vuxen och jag förstår väl att jag inte gjort allt rätt i hennes barndom, vem har det?! 
Det värsta är väl att jag inte riktigt förmår att gå vidare i mitt eget liv då jag hela tiden är så mån om att det ska gå bra för henne och att jag inte ska lämna någon skam över henne! Jag hatar att känna mig skyldig, ofullkomlig, otillräcklig ... You name IT?! 
Jag vill helt enkelt bara göra det som är rätt, sant och rent! Inget mer!
Skuldkänslor kommer jag säkert att leva
med resten av mitt liv, men jag hoppas att jag slipper gå under.

Älskar min familj över allt annat, men jag kämpar med mig själv, vill ju vara perfekt, fast det inga perfekta människor finns, så vill jag ändå avlasta, älska lite till, ge lite till även om det kostar på, även om det kanske är för sent, men oj oj oj, så liten och otillräcklig jag känner mig!



1 kommentar:

Piedra sa...

Sådan är jag också. I mitt fall kommer det nog från den skam jag blev präglad med under barndomen. Då vill man vara perfekt och göra allting perfekt. Men det går inte, och jag har så attans svårt att acceptera det. Kram! ♥