15 januari 2014

Vem drog ur proppen?

Som jag sagt tidigare så är jag inte den oroliga typen normalt, men nu räcker det med att det händer en liten pyttegrej och jag tappar all energi! Min hjärna orkar verkligen inte tänka, fundera ut lösningar eller tänka framåt, jag blir tokig!
Fick ett tråkigt besked nyss och kraften bara gick ur mig... Totalt! Måste jag hela tiden tänka på framtiden? Oroa mig för pengar? Jobb? Ork? Nä, men jag gör det ändå!!!!!
Morgonen började ok, min granne kom över på frukost och vi pratade lite allmänt om en resa de gjorde i förra veckan, allt kändes bra och jag kände mig piggare än vanligt och nu är det som att någon drog ur en propp och all bränsle försvann! Jag skulle kunna däcka direkt. Musklerna är spända och jag försöker att slappna av... Ångesten stiger...Ush!
När ska jag bli så pass hel att energin inte sipprar/dränerar mig hela tiden?! Det vore underbart med lite påfyllning, någon som vet hur man gör?

4 kommentarer:

Malin sa...

:-( så jobbigt!

Har tyvärr inget roligt tips alls att komma med. Det enda som hjälper för mig då jag är trotalt dränerad är att göra absolut ingenting. Inte träffa någon, inte göra några aktiviteter, bara äta, sova och vila. Ingen film, inget internet, ingen telefon. Ingen aktivering då oron kommer. Och sedan då det stabiliseras något - Fortsätta likadant lite till. :-(

En tanke, tror du din ökade ångest, panikångest kan vara "överstimuleringspanik"? (Läs inlägg i min blogg). Har du dövat ångesten med aktiviteter? Om det är så gör snabba promenader bara det hela värre...

Kram

Semester & Mat sa...

När man känner så, så tror jag att den enda lösningen är att tillåta sig vila en stund.

Kram

postdbt sa...

Du har det så jobbigt och jag känner igen mig mycket. Jag har ju börjat må bättre men har ingen aning om huruvida det som har hjälpt mig skulle hjälpa dig. Skulle det hjälpa dig om jag sammanfattade vad som har hjälpt mug? Kram!

Piedra sa...

Att spendera mycket tid ensam i tystnad är bra för mig, men det gör nog egentligen bara att tempot lugnar sig lite - ibland. Jag skriver ibland för det är inte alltid det hjälper, speciellt inte här hemma. För mig är tysta retreater det som verkligen hjälper. Att bara vara. Helt utan krav. Det kan också hjälpa till att fylla på lite grann. Precis som att göra roliga saker, och då menar jag inga stora grejer utan lite pyssel hemma. Det fyller på, men är jag för långt nere så orkar jag inte sätta igång.
Jag tror inte att det finns någon patentlösning, utan alla måste nog hitta sin egen lösning tyvärr.
Men jag känner igen det Malin skriver om överstimuleringspanik. Det drabbas jag av då och då, och det är bara hemskt. Det enda som gäller då är att ta bort så mycket yttre stimulans som möjligt. Att vistas i naturen är bra, men som Malin säger inga snabba promenader.
Kram! ♥