Idag morse vaknade jag till ett gällt skrik från kaninernas rum... Alltså, SHIT... vad jag blev rädd, kutade ner och där ligger Wilma med ena bakbenet fast i burgallret. Hon hade hoppat upp på buren och fastnad med benet. Både hon och jag var chockade en bra stund efteråt.... *SUCK*
Nu väntar vi på ett positivt slut i det här dramat. =(
Hon har ju små ungar att ta hand om min lilla kaninmamma!
1 kommentar:
Vilken tur att dramat slutade bra..och jisses vilken liten kanin.. tror aldrig jag sett någon förut. Nyfödda kattungar har jag fått.. en gång.. ja inte jag då =).. men katten jag hade då..Emma hette hon för hon är i katthimmelen.. Ha det gott..Monica
Skicka en kommentar