Tänker vara snäll mot mig själv 2019

Mål och drömmar för 2019
Jag tänker inte avge några löften, men jag ska försöka lägga några rimliga mål för det nya året.
Löften innebär en stor risk och en besvikelsen leder ofta till självhat, så jag tänker avstå från nyårslöften och helt enkelt vara lite snällare mot mig själv i år. 

• Ta hand om mig själv på ett helt nytt sätt
  Försöka unna mig skönhetsbehandlingar och massage när jag når mål som jag satt upp.
• Lyssna på några bra, positiva poddar på mina längre promenader.
  Om hjärndimman och ljudkänsligheten inte är för påtaglig.
• Laga mer mat
  Testa nya recept
• Upptäcka nya intressen.
• Planera mer.
  If you fail to plan, you plan to fail.

Nu är det ju så att jag lider av min utmattning och min jobbiga värkproblematik, så det är inte så lätt att planera och upptäcka, men jag tänker göra vad jag kan för att må bättre. Jag tänker inte längre tvinga mig själv till aktiviteter som jag egentligen inte orkar eller får jobbiga sviter av, så det här året ska jag verkligen försöka vara snäll mot mig själv.

Mitt år började på akuten

God fortsättning på er allesammans!
Hoppas att 2019 blir ditt bästa år någonsin.
Mitt år började med ett besök på akuten eftersom jag trodde att hjärtat ville lägga av.

Jag fick massa hugg under vänster bröst och hade svårt att andas och prata emellanåt.
Åkte in med ambulans och var på observation i 7 timmar. Alla prover var superbra och EKG-mätningen visade inte heller några tecken på hjärtproblem. Röntgenbilder togs också, men de visade inte heller något.
Så konstigt? Vad var det då?
Läkaren trodde att det kunde vara en början på lungsäcksinflammation då jag varit sjuk en del under november och december månad, så jag fick åka hem igen.
Jag har inte mått riktigt 100% efter detta, men det kan vara ett virus som spökar i kroppen...

 Julen var riktigt lugn med massa god mat. Precis som julen ska vara :)
Nu fokuserar vi på det nya året 2019... 2019 ??? helt otroligt vad tiden går fort.
Vi hörs!

Influensatider

Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om, men orken finns tyvärr inte.
Jag har varit sjuk i 2 omgångar, november och nu i december, vilket är mycket ovanligt för mig.
Influensan började hos dottern och nu är jag dålig, IGEN?!?
Älsklingen har klarat sig än så länge och jag hoppas att det förblir så, då han oftast är sjuk uppåt 6-7 veckor när han väl blir sjuk.
Vet inte alls om det beror på att jag börjat med 2 aktiviteter i veckan utöver de psykologsamtal jag går på 1 gång i veckan. ?

Förra veckan var jag en sväng till Ullared och det var helt magiskt att gå där när det inte var så mycket folk, vad jag njöt av att det inte var massa bröt och stök omkring mig när jag skulle få min hjärna att fungera. Brukar reagera väldigt starkt på om det är mycket folk. 

Härligt... alla julklapparna är färdiga.

Nu orkar jag inte skriva mer, så det får bli ett sånt här kort inlägg....

Att ta hand om sig själv är inte lätt

När jag väl somnade så gick det ju bra att sova ( på 2 propavan ).
Triggerpunkterna gör vansinnigt ont i dag med och jag funderar om det är så nyttigt för mig att gå på Qigongen i morgon?
Jag är verkligen inte den personen som är rädd om mig själv och det är nog dags att verkligen ta tag i detta med att ta hand om sin kropp.
Jag köpte mig en spikmatta igår och nu letar jag efter en skön Yogamatta, vet du någon bra?
Läste någonstans att 8 mm är bäst... hm ?
Söker även en bra triggerpoint boll, men det är så svårt... måste läsa lite om alla dessa olika bollar och mackapärer.
Varför är det så svårt att ta hand om sig själv?
Jag tröttnar typ efter 2 gånger och tycker att jag duger som jag är.. men det handlar ju inte om att duga som man är, utan det handlar om att vilja ta hand om den kropp man fått och sköta om den.
Ush.. vad säger du?

Sen har jag tänkt att jag ska köpa olika oljor och spa produkter så att man kan sköta om sin hud också... Ska kika lite hos FYNDIQ nu, de ska ha billiga grejer för hemma spa. :)

LUNEBURG ställplats för 53 husbilar

Nu är det ett tag sedan jag skrev här igen och jag som hade bestämt mig för att skriva något varje dag. 

Så blev det tyvärr inte pga att jag haft fruktansvärd värk i mina armar ända sen vi var på Makarska Camping och jag tvättade lite kläder för hand.

Efter detta har jag smått blivit tröttare och deppigare.

Jag har försökt att paddla, simma och röra på mig för att distrahera hjärnan från värken, men utan framgång.

När jag får så här sjukt ont så tappar jag mitt fokus totalt på hur och vad jag borde äta. Då blir det på automatik att jag äter vad jag vill. Jag orkar varken prata eller tänka, jag orkar inte planera och välja rätt mat.

Undrar varför det blir så?

Nog om det ... LUNEBURG ÄR FANTASTISKT VACKERT! 

Igår promenerade jag en stund för mig själv i LUNEBURG, vilken fantastiskt fin stad.

Jag hade velat stanna minst en natt till för det fanns så mycket fint att se och uppleva.

Så otroligt mysigt!

Boka in minst 2 dagar här, det är mitt råd till er!

Vi parkerade husbilen på en ställplats som bara låg en kort promenad från centrum. Kostnad 13€ för 24h.

Följ skyltningen mot parkeringen Sülzwiesen, gatan heter Am Bargenturm. 

Nu kör vi mot Burg som också är en fantastiskt liten stad med kullerstensvägar, mysiga restauranger och shopping. Tyvärr åker vi dit på en söndag och då är affärerna stängda. Butiker som säljer alkohol är däremot öppna, det tycker jag är konstigt.?!?

I morgon är vi förmodligen hemma och då får vi äntligen träffa vår dotter och Loke igen efter 3 veckor på resande fot. Härligt!

För en stund kände jag lycka...

För en stund kände jag lycka, nästan fullständig lycka och då kom slaget. Slaget om min mammas mående... Jag vet inte hur jag ska tackla motgångar... Jag orkar bara helt enkelt inte! I don’t wanna face it!

Jag blir totalt likgiltig till livet och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare, att det aldrig ... då menar jag att det ALDRIG kan ta slut!?

Från lycklig till ... nästan ja ... jag vill inte ens säga det högt! 

Känner mig så liten... otroligt liten... vill inte möta fler motgångar i livet, jag orkar inte! Jag menar det, det blir för mycket! Hur ska jag orka tänka klart igen! Vad hände? Jo, jag fick beskedet att mamma har KOL, mild men ä då KOL ! När ska hon få känna lycka ? Kommer hon någonsin att få känna sig lycklig och tillfreds med livet ? Vi som gått igenom så mycket när jag var liten och allt elände bara fortsätter för henne, varför?

Jag blir rädd, jag vill inte närma mig det som gör ont... Jag orkar inte, jag är rädd att gå sönder, jag kommer att gå i tusen bitar om jag tillåter mig själv att känna, känna lite grann, absolut inte !

Mitt liv har varit fullt av smärta, jag orkar helt enkelt inte! Jag vill orka, men jag orkar inte, för då kommer jag att gå mitt itu! Mitt hjärta brister!

Jag vill inte skriva orden för det gör ont, jag är den som orkar, jag är den som stöttar, det är jag som är stark, men inte längre! Nej, faktiskt inte! Hur mycket än min familj och syskon ogillar att jag inte orkar att ha kontakt, att jag inte orkar träffas så på något sätt måste jag skydda mig själv! Jag är aningen besviken för att människor omkring mig nonchalerat min smärta jag och min man gått igenom när det gäller vår dotter, att vi inte riktigt blivit tagna på allvar när hon inte velat leva längre, när hon skurit sig och självmedicinerat sig ... Jag vet inte vad jag önskar att folk gjort, men lite avlastning hade inte skadat!

Nu känns det bara så fel att njuta av livet... jag får ångest... jag vill dö... Jag vill dö ifrån mina känslor, men jag vill INTE dö ifrån mina käraste!

Makarska riviera

Igår cyklade vi mot centrum och idag cyklade vi mot motsatt håll. Små badvikar överallt, några fulla med nudister och andra med påklädda människor.

På min Instagram har jag lagt ut bilder från igår och några från idag, så vill du se fler bilder så kan du kika in påmin instagram: @Ninis74 .

I morgon tänkte vi ta en tur tillvalen vi var vid för att fota och filma med vår drönare, kanske blir det att paddla på paddle boarden också.

Dagens reflektion: Omsätt vilja i handling. 

Omsätt idéer och strategier i handling. 

Försök att se hur saker och ting kommer att bli.

Spoke person

Hohoo... 

Nu var det några dagar sen jag skrev något här, så nu får jag skriva några rader.

Spoke person är ett ord som jag fastnat för och som har ekat i mitt huvud några dagar.

Jag håller på med mitt projekt i huvudet och jag hoppas innerligt att jag ska kunna genomföra det i framtiden, jag vill ju så gärna börja med mina projekt, men tyvärr är jag inte redo än. Det är så frustrerande att ha en vision och en plan för sitt liv, men inte kunna genomföra det pga psykisk ohälsa.

Jag är så mycket bättre nu än jag var för 2 år sedan, men ångest och trötthet lägger sig i mitt liv lite väl ofta fortfarande. Drömmen lever vidare och jag håller fast vid min dröm.

En dag i taget ... gymdag idag

Åkte iväg och tränade  på Nordic Wellness i Knalleland idag. Jag promenerade på bandet i 20 minter och gjorde några övningar i styrkemaskinerna.

Tyvärr har jag  känt mig omotiverad hela dagen då min ork inte riktigt räcker till. Orkade inte  speciellt mycket på träningen heller, så då blir det extra jobbigt,  men jag kämpar på!

Jag vaknade vid 05:00 idag och ända sen dess har jag känt mig oduglig, värdelös och ointresserad av mina framtidsdrömmar ... Det negativa vill bryta ner mig !!! Utmattningen gör sig påmind och jag hoppas på lite mer inspiration framöver när det gäller arbetsträning  som jag så gärna vill ut på. Allt tar tyvärr sin egen lilla tid....jag har inget tålamod :( suck!

Nu ska jag sova en stund innan jag ska upp till psykologen igen!

God natt gott folk och sov riktigt bra !

Kraftig smäll bara 15 meter ifrån oss

Är nog väldigt chockad fortfarande efter smällen. Fattar inte vad som hänt och det känns riktigt overkligt. Skulle jag tillsammans med min dotter och hundarna stå 15 meter i från smällen??? ... Det var en riktig smäll och det var en kraftig en. 

Folk stod och tittade ut genom fönstren, vissa hade ficklampor för att se bättre.

För visst smällde det på riktigt ? Det var en riktigt kraftig smäll. 

Hundarna var otroligt sega eller trötta på vägen hem till dottern och det ska vi vara tacksamma för, annars hade vi troligtvis hamnat mitt i smällen. 

Dottern ringde polisen och pratade med dem om smällen och rätt som det var körde en polisbil förbi oss mot en helt annan riktning, vi fattade ingenting. ?! 

Polisen hade fått fler samtal och tips om smällen så vi stog och tittade på varandra en stund ... vi fick uppleva smällen, endast 15 meter ifrån... overkligt!

Jag som mamma skulle bara följa min älskade dotter hem en bit, vi bestämde oss att ta en annan väg, men hon kände hon sig väldigt otrygg så vi bestämde att hon  och Loke skulle sova hos oss inatt. 

När vi promenerar ( fortfarande i chock ) smäller det igen, men då en längre bit ifrån, men smällen är så pass kraftig att vi möter våra grannar ute och på balkonger och de undrar vad som hänt.... Vi fattar ingenting! 

Dottern reagerar igen och ringer polisen, de hade fått flera samtal om samma smäll, så poliser fanns på plats i området.

En kall kår går igenom min kropp.... Hundarna var sega..... dottern skulle bara hem.... nu är hon över hos våran granne/ sin vän och jag kan inte sova. 

Vad hade hänt om hundarna inte segat? 

Vad hade hänt om vi varit närmare smällen? 

Just nu hör jag hur min man och hundarna snarka, vilken lycka?!? 

Jag är så tacksam för att vår dotter är i liv ... att det inte hände något... jag är skärrad och skakad, men tacksam.

Nu ska jag försöka sova... natti natti! 

Göteborg Filmstaden Mötley Crue - THE END

I går var vi till Göteborg för att se den sista konserten Mötley Crue gjorde innan de slutade som band.

MÖTLEY FANS... DAD RAISED HIS DAUGHTER TO LOVE MÖTLEY !!

MÖTLEY CRUE - THE END

Den 31 december 2015 avslutade de legendariska rockikonerna
Mötley Crüe sin 35-åriga karriär som band med en
spektakulär konsert på Staples Center i sin hemstad Los Angeles, Kalifornien.
Inte långt ifrån 10 Sunset Strip där det ökända bandets karriär började.

ROLLER COASTER

NIKKI SIXX PIXX

VINCE NEIL

MIC MARS

TOMMY LEE

NIKKI SIXX

VINCE NEIL

TOMMY LEE

VINCE NEIL

NIKKI SIXX

_*_*_*_*_*_

Mötley Crüe var ett amerikanskt glamrock/heavy metal-band och en av 1980-talets mest populära grupper. Gruppen, bestod av bland annat Vince Neil, Nikki Sixx, Mick Mars och Tommy Lee.De var minst lika kända för sin vilda livsstil 

(väl dokumenterad i den självbiografiska boken The Dirt av Neil Strauss) 

som för hits som Kickstart My Heart, Shout At The Devil, Home Sweet Home, 

Girls Girls Girls,Wild Side och Dr Feelgood. 

De sålde ca 100 miljoner album världen över. 

Deras nionde studioalbum Saints of Los Angeles släpptes 24 juni 2008. 

Den 8 mars 2013 utannonserade de att de 

planerar att splittras efter ett sista album och turné.

 Källa Wikipedia, läs mer här

SILVERBRÖLLOPSDAG

Fredag och husbilen rullar igen... Det är så befriande att komma hemifrån, det känns som att man kan andas igen... 

Vet inte vad det är som tynger mig så i min hemstad, förstår inte!

Om det är de gamla sakerna som spökar i min hjärna så tycker jag att det får räcka nu.

Vi hade SILVERBRÖLLOPSDAG den 21 Juni och på morgonen när jag vaknade fick jag denna fantastiskt fina symboliska ring av min alldeles egen älskling.

Han förklarade att de 2 guldiga "banden" symboliserar oss, den i silver ( vitguld) är våra 25 år som gifta och den lilla stenen påminner om våran diamant, våran prinsessa.

Dotter...Flickvän... Fästmö... Fru... Mamma... Arbetare ... Företagsledare... Egen företagare .... Misslyckad ... Hopplöst fall... Hjälplös... Utbränd... Deprimerad ...

Kan inte med ord beskriv det jag känner just nu....  Hat, kärlek, förtvivlan, hoppfullhet, likgiltighet, glädje, förvirring och massa andra känslor som jag inte  orkar skriva ner...

 Dotter...Flickvän... Fästmö... Fru... Mamma...Svärdotter, Arbetare ... Företagsledare... Egen företagare .... Misslyckad ... Fighter...förebild... Hopplös.. Hjälplös... Utbränd... Deprimerad ...Hoppfull... Kämpe ... Krigare .... Mamma .. Fru... Kämpe ... Kämpe....Kämpe... Svag... Svagare.... svagast ...Fru.. Mamma... Vän... Mamma...Syster ....mamma... Förebild... Utbränd ... Mamma....Deprimerad.... Mamma... Fru och jag ....... 

... 

....

....

Lycklig

Lustig känsla att må hyfsat bra, väntar lite på bakslag....Men vägrar att känna efter för mycket . 

L Y C K L I G 

Jag har orkat att pyssla, med saker som orsakade fruktansvärd ångest, men vaknar på natten och är uppe i varv...svårt att somna om..

Kan det vara att jag gör lite för mycket? Svår balansgång ... 

Känner även att jag fått lite mer skinn på näsan ... 

Vilket känns underbart !!!

Jag är alltid redo att börja jobba, alla dagar i veckan .... 

När vet man att det är dags att börja prova ?

Just nu vill jag bara njuta .... 

Stor kram på er alla och tack för ert stöd !!

min mamma och jag

Min mamma och jag 

Min mamma och jag.... vi är mamma och jag...

Vi älskar varandra, men pratar tyvärr inte så ofta...

Jag saknar henne... vill lära känna henne...

Jag älskar dig mamma... en sån kväll i kväll.. jag älskar alla.. 

Jag var ju den odödliga stålkvinnan med läderbyxorna

Hur har jag det egentligen?

Jo, bara bra brukar jag säga och det kan vara bra emellanåt. Jag vill vara mycket för mig själv, insjunken i mina egna tankar ... 

Min egen värld!! 

Den kan var farlig, den kan även vara lite skrämmande ibland, men hur ska jag någonsin lära känna mig själv om jag inte har egen tid?

Och jag behöver mycket lugn och ro... 

Det är en fråga jag ställt till mig nu!!! 

Efter alla dess år när jag inser att åren bara rullat på....

Jag kom till insikt om en grej igår och det kändes lite skrämmande ... 

Give YOURSELF A BREAK! 

Jag måste sluta titta tillbaka på hur jag var och fokusera på den jag blivit och börja jobba med mig själv utifrån den förmåga och den kraft jag har nu. 

Självklart låter det hur klyschigt som helst och är betydligt svårare i praktiken än i mina tankar, i mina tankar kan jag självklart bemästra det mesta ... 

Eller lite i alla fall... 

En tanke slog mig ... Tänk om jag aldrig mer kan jobba ?!  

Det gjorde inte riktigt lika ont att tänka tanken längre... 

Det känns som att jag kämpat så länge att jag någonstans inom mig börjat acceptera att jag är dålig, sen kommer jag säkert aldrig att acceptera mitt "handikapp" ( lika bra att erkänna) ja, det är ett handikapp att inte fungera som vanligt, att dagligen ha ångest, trötthet, sömnproblem och värk är ett handikapp i allra högsta grad och jag som hela tiden gått runt och förnekat detta tråkiga tillstånd, i 4 år har jag snart kämpat emot mig själv!!!!  

När ska jag bli lite hygglig mot mig själv? 

Är detta en del av vägen till acceptans eller är det ännu ett rop på återhämtning till den jag var? Jag måste erkänna att jag gärna vill tillbaka till den jag var, för jag var framgångsrik, ja jag var det .... Och jag verkligen älskade mina jobb och andra åtaganden...  Hur kunde jag i så fall vara så himla blind att jag körde rakt in i betongväggen 3 gånger? Sista väggen var lite tjockare än de andra... Konsekvenserna blev så pass allvarliga även fast jag än idag har svårt att se och förstå vad som egentligen hände?! 

Just ja... 

Jag var ju den odödliga stålkvinnan med läderbyxorna ....

Och nu är jag bara ...jag.... 

Blommor

Idag har jag fått massa fina blommor på min födelsedag... 

Sov riktigt illa inatt så jag är riktigt trött.... Jag har ont i högra örat och halsen ...

Inte så mycket annat nytt... Tyvärr...