Krasch boom trött igen !

TODILOO ! :)

Kan inte säga att jag mår speciellt bra efter Yogan idag.

Huvudvärken kickade igång efter bara 10 minuter och tröttheten blev mer och mer påtaglig. Hur kom detta sig ? Ska försöka blicka tillbaka lite på hur jag mått den senaste tiden och se om jag kan se ett samband.

Jag minns klart och tydligt att den 4:e januari när vi var på kalas fick jag jättejobbig spänningshuvudvärk och jobbiga spänningar i nacken.

Spänningarna och värken höll i sig 3 dagar utan att mediciner hjälpte, så det var riktigt tunga dagar.

Sedan var jag smärtfri i huvudet några dagar, men fick sedan mer värk i nacken och bröstryggen följande dagar. 

Måndagen 7 januari var jag på qigong och det kändes lugnt i kroppen men börjar här känna att jag är aningen speedad och vill mycket igen....den förlamande tröttheten börjar kännas av.

Tisdagen 8 januari är jag hos psykologen och känner mig något pepp och hoppfull, men på kvällen kom enorma dippen. Ledsen, trött, uppgiven.....Orkar inte mer! Två dagar i rad har jag en aktivitet och kraschar hejdlöst pladask på marken?  Är det så här det ska vara?

Igår 9 januari var jag dimmig i hjärnan hela dagen och fruktansvärt trött och rastlös. Gick en långpromenad med Lazy på 1,5h timma, i sakta mak så klart och deckar sedan i soffan och börjar känna mig riktigt irriterad. Grrr!!!

Idag vaknar jag hyfsat pigg och går ut med Lazy vid 08.00 och gör sedan en äggte innan jag ska åka på Yoga.

När jag väl kommer dit är jag helt färdig. Jag vill inte göra övningarna jag vill bara ligga där, helst somna.

Och resten läste ni om i början.

Nu ligger jag här i soffan med rött ansikte, huvudvärk och enorm hjärndimma. Suck!

Igår fick jag även veta att jag har diffusa förkalkningar i bröstryggen, så vi får se vad doktorn säger om det den 22: a januari.

Energidricka och soffläge blev det resten av kvällen.

5 första åren fick jag böna och be om en psykolog

Dagen började mycket bättre än vad jag vågade hoppas, tack för det televerket.!
Sandra kommer och lämnar av Loke på morgonen 08.30 och jag piggnar till av hans glada lynne.
Dricker en ägg latte och sedan går vi en sväng till skogen, det blir en kort promenad då jag skulle iväg till psykologen.

Det verkar som att vi ska börja avrunda våra samtal och knyta ihop säcken sakta men säkert.
Vi ska hitta ett datum för avslutning på vår terapitid och det känns AMAZING!
Ja, ni läste rätt ! 
Det känns som att vi kommit en bra bit på vägen och att enda behovet just nu är lite coachning och uppföljning, hur sjukt låter inte det?
Under de 5 första åren fick jag böna och be om att få behålla en och samma psykolog som jag kunde gå regelbundet till.
Jag hade sjukt svårt för att öppna mitt hjärta eftersom jag tidigare fått en ny psykolog eller läkare varje gång, det kändes inte speciellt förtroendegivande.
Nu har jag gått 1,5 år hos Sara och det känns konstigt?!
Hon har funnits kvar... hela vägen... vad hände?
Jag minns att jag i början hade fruktansvärt jobbigt att lita på henne och hade enormt svårt att tro att hon faktiskt skulle stanna kvar på min resa genom mina trauman.
Nu är vi här !
Det känns OVERKLIGT!

Jag får skriva mer en annan dag, då hundarna är helt knasiga... de ska sitta i famnen och på min laptop. Hahahahaa!
På återseende och var rädd om dig !

Influensatider

Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om, men orken finns tyvärr inte.
Jag har varit sjuk i 2 omgångar, november och nu i december, vilket är mycket ovanligt för mig.
Influensan började hos dottern och nu är jag dålig, IGEN?!?
Älsklingen har klarat sig än så länge och jag hoppas att det förblir så, då han oftast är sjuk uppåt 6-7 veckor när han väl blir sjuk.
Vet inte alls om det beror på att jag börjat med 2 aktiviteter i veckan utöver de psykologsamtal jag går på 1 gång i veckan. ?

Förra veckan var jag en sväng till Ullared och det var helt magiskt att gå där när det inte var så mycket folk, vad jag njöt av att det inte var massa bröt och stök omkring mig när jag skulle få min hjärna att fungera. Brukar reagera väldigt starkt på om det är mycket folk. 

Härligt... alla julklapparna är färdiga.

Nu orkar jag inte skriva mer, så det får bli ett sånt här kort inlägg....

Utmattning + planera = OSANT

Vet inte alls vad som hänt?

Energin jag haft är helt borta och kroppen är segare än normalt.

Jag har fått ta ångestdämpande och vila mig en stund eftersom hjärtklappningen blir för jobbig annars.

Idag hos psykologen gick vi igenom några program som skulle kunna vara intressanta för mig att börja på till hösten, men jag känner att jag vill ha riktigt praktik några timmar i veckan.

Vi får väl se vart vi hamnar... just idag och precis just nu känner jag att jag inte kommer att göra något alls, är så trött att jag tror att jag ska gå sönder.

Det kommer att gå väldigt mycket upp och ner för mig innan jag hittar balansen i vila och aktivitet, så det gäller att hålla modet uppe och lita på att allt går framåt även om det ibland inte känns så.

Jag har försökt engagera mig och planera våran reserutt ner till Österrike, men jag lyckas inte hålla min fokuserad nog för att komma fram till något, trots att jag så gärna vill vara med och planera så går det inte riktigt. Samtidigt måste jag säga att det jag försökt läsa i år har jag inte ens kunnat göra på 6 år, eftersom ångestnivån varit alldeles för hög, så lite framåt har det gått.

Men ändå känner jag ett stort Suck! Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att känna igen mig själv eller är det dags att acceptera läget ?

Ett tråkigt inlägg behöver inte vara så tråkigt, men det är det.

Ett tråkigt inlägg behöver inte vara så tråkigt, men det är det.
Mår inte speciellt bra och känner hur ångesten ökar för varje andetag.
Idag vill jag så där jättemycket igen!
VERKLIGEN JÄTTEMYCKET !

Känner mig ensam men trivs med att vara ensam, så idag får jag inte ihop mycket i min hjärna.

För er som undrat om Lazys mående... hon är mycket bättre.
Veterinärkostnaderna är uppe i 50.000kr.

TRÄNING !
Jag står i valet mellan att träna på Onyx eller Nordic Wellnes, min sjukgymnast är beredd att åka till ett gym nära mig för att det ska underlätta så mycket som möjligt för mig.

LCHF !
Igår kväll fick jag för mig att synda och då får det vara så... vikten står still... tråkigt.. men så är det.
Uppgiven.. ledsen...

Är det sant att jag får behålla min psykolog mer än 2 gånger ?

ÄNTLIGEN känner jag att jag är på väg någonstans ... vart vet jag inte, men jag är på väg. Tjohoo!

4:E samtalet med psykologen och det känns bra, läskigt men riktigt bra.

Tycker att hon är aningen dryg, men det är nog vara bra för mig eftersom jag gärna stressar iväg, Hahah! 

Hoppas nu att hon stannar då alla mina andra har slutat efter en till två gånger... Att det behövdes 5 år för att hon skulle hitta till mottagningen där jag går... kanske... kanske ... är detta början till mitt helande och min väg tillbaka från utmattningen !

Härlig känsla !