Cupcakes och lite mera av något...

Även om denna dagen varit riktigt ledsam ( utan anledning ) försöker jag att hålla modet uppe.

Längtar så efter att bli piggare eller åtminstone en glad piga, men tyvärr så hoppas jag lite för mycket så fort jag får några bättre dagar.

Längtar efter att kunna äta massa godsaker... Eller inte!! Verkligen inte !!!

Har gått upp 20 kilo sen juli förra året, men vad för det EGENTLIGEN då jag mår lika dåligt när jag är mindre.!?

Snälla någon... Ge mig något.... Gör något.. Hjälp mig en bit tillbaka till verkligheten !!!

Inget nytt

Jag älskar att skriva i min blogg, men det börjar bli tråkigt att uppdatera eftersom det mesta handlar om tråkigheter i mitt liv.

Jag och min bättre hälft har varit sjuka "influensa" i 4 veckor, så det finns inte så mycket att skriva om, tyvärr!

Nu när vi vart så pass sjuka, hostiga, trötta så orkar man inte alls mycket.... Suck och blä!

Hoppas ni har det bättre?! 

Född till elände

Det var ett tag sedan jag skrev något här... Livet är bra märkligt, tycker du inte det ?! 

När man vågar tro att det äntligen börjar vända i livet.. Liksom åt rätt håll så kommer ett bakslag en käftsmäll från h-vetet! När ska jag lära mig?? 

Jag är född till att kämpa, att ha det tufft .... Inget ska vara enkelt ... Värk, oro, frustration över mitt dåliga minne, ingen ork, värk och koncentrations svårigheter. Varje dag kämpar jag med min ångest och viljan att bli "normal" orka som alla andra!!

Varje dag försöker jag att göra något litet för att kroppen och knoppen ska veta att jag inte gett upp, men till vilken nytta? Jag får lida... Som att gå ut med hundarna, försöker promenera, vara social.... Eller som när jag valde att klippa håret på våra grannpojken för 3 dagar sedan och det har resulterat i sån jobbig värk att jag velat ge upp om mitt liv! 

Varför ska livet vara så tufft?

Jag försöker atr vara positiv, träna, försöker vila, men det blir bakslag av allt... Suck!

Kan man säga att jag är på väg åt rätt håll tro?! Det betvivlar jag starkt :(

Något positivt... En vän till vår dotter ska gifta sig!!! Så kul❤️

Viktökning av medicin, så surt!

Läste precis om medicinska biverkningar på tabletter som jag nu testar mot ångesten och sömnproblemen. Viktökning stod det klart och tydligt, jag förstår inte riktigt eftersom jag varit magsjuk, haft influensa och inte haft någon matlust alls, men ändå går jag upp i vikt! Jag vägrar att fortsätta med dem!

Att jag inte tänkt på det tidigare?....

Jag känner mig extremt svullen, bullig, gasig och det sticker i kroppen på ett konstigt sätt .. Nåja, inga fler Nozinan för mig! God natt fina du!

Fjuttiga granen är klädd hos S

Har haft en rätt bekymmerslös dag i dag och det är jag tacksam över.

Jag har suttit mycket vid datorn och kikat på julklappar och massa annat roligt.
Kvällen slutade dock inte riktigt som jag tänkt mig, men ibland blir det bara så när tröttheten härjar hos fler än mig... :(
Jag körde dotterns julgran hem till henne då hon blev så sugen på att klä sin lilla fjutt julgran med döskallar.
En liten kvällspromenad blev det med hundarna också :)
Jag kikade på gamla foton på mig när jag fortfarande kunde träna och hade maten i någorlunda schack, det skulle jag inte gjort..... det var inte alls roligt, eftersom... ja ni vet hur det kan vara.

Hittade en söt bild på Lazy... lilla vännen då, hon bryr sig inte om hur hon ser ut!

Om man ändå var en hund?! Eller inte... 

Skit och ingenting

Trodde att jag var frisk, men icke sa Nicke !

2 dagar utan ränneskit och så åkte jag på det igen! All medicin måste bara gå rakt igenom utan att hinna verka?! Ursäkta att jag skriver om skit och ingenting, men jag passar på att dokumentera måendet här på bloggen, har ju så dåligt minne. 

Skulle jag ha läkarbesök bokat om en vecka så skulle jag nog bara säga att allt är som vanligt, jag skulle nog inte ens komma ihåg att jag varit så dålig som jag varit i 2 veckors tid. Har du oxå en förmåga att förtränga det som varit och på det sätter låter du läkarna tro att du är bättre än vad du är?! Jag vill nog inte säga hela sanningen, vill alltid låta som att det är bättre än vad det är... Det finns för och nackdelar med det med :(

Lazy är allt en trogen vän hon ❤️

Äta eller inte äta?

Hela helgen har jag tryckt i mig massa chips och godis, varför?! 

Jag har funderat lite och orsaken till mitt moffande är ångest ! Ångesten tar över och den dämpas inte förrän jag är proppmätt på skit och mår skit över att jag åt massa skräpmat. 

Den andra ångesten får jag bara genomlida utan en massa moff moff ( dvs när jag inte äter massa onyttigt) , men då får jag kämpa mot känslan av obehag utan att koppla det till mat och därför är det lättare att äta för då vet jag varför jag mår dåligt när jag mår illa av skiten! Ursäkta språket, men hur kommer man vidare? Vill inte älta detta resten av mitt liv!

Känslan av att vara proppmätt på godis är äcklig, men så mycket lättare att hantera än tomhetskänslan som ångesten annars lever på..... 

Var tvungen att skriva av mig lite.... Vad kan jag göra i stället?  Kram

Tillfälligt avbrott eller begraven?

Just nu har jag svårt att hantera min ångest! Hur jag än försöker andas och tänka på annat så går det inte. Jag är för ångestladdad för att kunna sova, så jag sitter och slöar med telefonen i handen och hoppas på något, men VAD vet jag inte!?

Det känns som om jag väntar på något!

Vad väntar jag på? 

En sån lustig känsla i kroppen av förväntan får mig att koppla denna känsla med döden.... Eller ett sammanbrott, jag vet inte! 

Jag är 40 år och förstår mig inte på mig själv alls. Vem är jag ? Vem vill jag vara? Vad är syftet eller meningen med allt detta? 

Jag känner inte mig själv längre! Jag skriver så många fler negativa inlägg här på bloggen än vad jag gjort tidigare. 

Det sägs att man ska ta avstånd från de människor som påverkar en negativt, man ska inte umgås med personer som drar ner en i skiten och är negativa.

Inte undra på att jag blir mer och mer ensam! Jag drar mig undan eftersom jag inte vill vara den som drar ner andra i skiten! 

Saknar min glada och positiva sida, fast ibland är det svårt att komma ihåg hur jag var....Kan jag möjligtvis varit en sprallig, levnadsglad tjej eller inbillar jag mig bara? 

Har jag ett tillfälligt avbrott eller är jag begraven djupt nere i min ångest?

Bakslag från hell !

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig vad som skulle hända efter besöket hos min bror. 

Jag klarade inte riktigt av kluvenheten, otillräckligheten, beslutsångesten, den ständiga gastkramande ångesten och rädslan över att någon känner sig utanför "gänget". Den ständiga maktkampen inombords blev i går kväll ett helvete i sig, jag bröt ihop totalt och då menar jag totalt. Smärtan inom mig blev ohållbar, vidrig och oförutsägbar. Frustrationen och hatet fick mig att bete mig totalt korkat.... Mer än så vill jag inte säga, men garanterar att det hade kunnat sluta riktigt illa. Jag skulle vilja skriva ner allt, precis allt som hände, men låter bli denna gången.... 

Bakslag från hell!! Yes, indeed!

Vad gör man när man inte räcker till?   Man gör saker utifrån sin övertygelse, men ändå blir det fel, varför ?

Hur kan vissa människor känna andras stressnivå och bli uppjagade själva? Påverkas av andras sinnesstämningar så att de själva går under?

Jag vet att jag är skör, men ärligt talat... Nu får det vara nog! 

Det finns en pytteliten gnista kvar inom mig som hoppas på att allt det vi går igenom ändå har någon slags mening...

Önskar er en fin dag!

Vill vara positiv

Några riktigt tuffa dagar igen. Jag påverkas så otroligt mycket av hur människor behandlar mig och jag tar så himla mycket saker personligt även om jag inte skulle behöva det. Fattar inte varför jag gärna tar all skuld på mig själv, det spelar ingen roll vad det än gäller. Suck!

Jag är säkert bara extra känslig just nu, trött på all skit, vill bli bra och orka med livet!! 

Vaknade jätte trött, seg och ledsen över att behöva kämpa igenom en dag till.

Lazy har skadat sig någonstans i ryggen eller bakbenen och har svårt att gå i trappor och vilar gärna vid brasan. 

Vill vara glad och energifylld....Vanlig, normal ......

Önskar er en trevlig kväll❤️

Godingar

Dagarna går fort trots att jag är dålig igen... Troligtvis sviter av körtelfebern som sitter i. 3 sömnlösa nätter har jag genomlidit igen, kroppen strejkar, ont i halsen, feber, ont i kroppen och trött. 

Jag vill så gärna försöka leva så vanligt som möjligt, men det går inte, jag orkar inte! 

Matmonstret har verkligen vaknat till liv igen, jag vill inte äta annat än socker och chips, allt annat är så motbjudande just nu. 

Det är tur att glädjen och orken i att umgås med dessa godingar ovan och min älskling fortfarande finns kvar, annars skulle jag verkligen inte ha ett liv värt att leva. Tacksam för livet trots allt och genom allt❤️

Snurrar och gnager

Sitter här med värsta ångest och vägrar att gå och lägga mig.
Hur ska jag kunna somna över huvud taget när det känns som att jag inte får luft och tankarna bara snurrar utan att jag har kontroll över dem. Därför sitter jag här och surfar runt, runt, runt för att slippa tänka!
Var och hälsade på Loke idag och han ville direkt åka med mig i bilden, han reste sig mot bilden flera gånger för att åka med, men så blev det inte idag.
Jag vill så gärna hjälpa alla, ta bort den smärta som människor lever med.
Många människor har fått gå igenom ett rent helvete i sin barndom och kan inte leva ett normalt liv idag.
Ush, jag HATAR smärtan som finns här i världen.... inte undra på att människor mår dåligt och har ångest och massa andra psykiska besvär i dagens samhälle.
Om man ändå kunde krama bort en liten del av smärtan som många människor lever med. USH!

Undrar när allt vänder?
Vågar inte tro att det någonsin händer...
Trodde livet skulle vara lättare...
Vill verkligen inte bli knäppare..
Omsorg och kärlek gör ont
önskar att mitt inre var fullkomligt tomt!
Nu snurrar det och gnager i mitt inre
när ska denna smärta bli mindre?
- Ninis74

Rädsla - Out of control

Jag är rädd för att lämna henne, 

jag är rädd när jag är med henne.

Jag är rädd att hon ska gå söner

och jag är rädd för att hon ska bli hel.

Jag är rädd att hon ska känna sig ensam  och jag är rädd för att hon aldrig mer ska våga vara sig själv!

Hur förvirrad får en människa känna sig egentligen?

Många frågor i min hjärna... Förvirrad och fullständigt OUT OF CONTROL!

Kram

Jobbigt med värmen - Bryta ihop för mindre

Jag som älskar sol och värme måste få klaga lite grann... Det är på tok för varmt nu!
Känner hur jag svullnar upp och det känns allmänt jobbigt att andas.
Har lite värk i kroppen, men värmen håller mig mjuk i lederna så egentligen ska jag inte klaga.

Det är mycket som hänt den senaste månaden och det känns verkligen som att jag håller på att bli knäpp....
Jag vill ur min egen kropp, tappar kontrollen...

En del av det som hänt under 4 veckors tid ser ni nedan... :(

Självskadebeteende... ( nära anhörig )
Våldtäkt.... ( nära anhörig )
Misshandel....( nära anhörig )
Förlust av en kär hund...
Hot som vi inte vet om vi ska ta på allvar...( bekant )
Hot att välja "sida" ( nära anhörig )
Svår infektion som behövde operation då halsen höll på att svullna igen ( nära anhörig )

Allt detta fick mig att bryta ihop och börja tok äta massa skit som jag inte bör äta...
Mat dämpar ångest och förvirring i allra högsta grad, men bara för stunden.
Just nu vill jag försvinna och gömma mig för alltid... Men jag kommer inte ifrån mina tankar och känslor och det är det jag måste försöka ta itu med, nu när allt faller på mig.
Har nu gått upp 7 kg och det känns så där lagom kul då jag snart inte kommer i mina kläder...
Seriöst, var allt tvunget att komma under semestermånaden?

Hoppas din semester är bättre och att du får den vila du behöver.. KRAM

Polisanmäla hot?

Ush, jag känner mig enormt hjälplös och liten. Mitt hjärta och min hjärna kan inte registrera så mycket mer känner jag, men jag måste försöka att vara skarp i mina ord. Nyss fick jag ett samtal som inte var så trevligt, massa hot om att "någon" skulle skära av hennes hälsenor och fingrar om hon inte.... ( vår dotter) är hon rädd om sitt liv så bör hon passa sig.. Osv... 

Hur roligt är det på en skala mellan 1-3?

Seriöst? Här sitter vi på Öland och försöker ha lite semester från allt och ett enda samtal får mig att genast vilja åka hem igen. Detta är så fruktansvärt obehagligt eftersom man inte har en aning om hoten ska tas seriöst eller inte?!

Ska man polisanmäla hot?

Det här med att frossa i mat och godsaker !!!

Åter igen har jag halkat in på den "lätta" vägen, dvs att jag äter vad jag vill och när jag vill. Snart 4 veckor sedan bestämde jag mig för att njuta av min "semester" ( sjukskriven ) och äta det jag känner för, men jag inser varje dag att jag gör mig själv en björntjänst. Jag mår jätte dåligt av att inte ha gränser, eftersom jag inte har några gränser när jag bestämmer mig för att "unna" mig. Jag har förstått att jag har någon slags allt eller inget mentalitet och det gäller även maten, jag har inget mitt e mellan! Så jobbigt!

Jag kan trycka i mig hur mycket chips och godsaker som helst, det hindrar mig inte att sluta även om magsäcken säger att det inte får plats mer, även om det gör ont i magen och jag blir illamående. Hur knäpp är man egentligen eller finns det en koppling till ångest?

Frosseri är det vad det är... Blä, blä, blä lika äckligt som det känns efter allt moffande så ångrar jag det efteråt..... Varför gör jag det då?

Hur blir man hjälpt från ett sånt problem ? Dela gärna med dig❤️

Har du ett sunt tänk kring mat och godsaker? 

Ondska och misshandel

I dagarna 3 har vi varit i Espevik ❤️

Fiskat krabbor och badat.

Är helt tom i huvudet av allt som ständigt sker!!! Vad är det för värld vi lever i egentligen? I förrgår hotades dottern igen och min brorson blev misshandlad i natt. Vad är det för sjuk värld vi lever i?

Värld och värld... Det är människorna det är fel på och då inkluderar jag mig själv, men seriöst??!! Han blev misshandlad för att han hälsade på några killar.. Jag fattar inte!! Kommer nog aldrig att förstå!

Ondska finns det överallt ich det kommer vi aldrig att komma ifrån, ondskan kommer att bli värre men min enda längtan är att hela trasiga hjärtan... Hur ska man lyckas med det? Alla väljer vi våran väg ... Ush och suck !

Även om det gör ont

Att sakna någon gör ont, att sakna någon tär mitt hjärta i bitar!

Jag hatar separationer, korta relationer eftersom jag fäster mig så fruktansvärt!

Jag blir helt förtvivlad när en "separation" sker. Alla människor eller djur som får tillträde in i mitt hjärta kommer att för alltid finnas där... Jag saknar Loke!

Loke var dotterns och hennes pojkväns gemensamma hund och nu när det är slut mellan dem så har han hunden!

Det gör så ont... Jag fäste mig lite för lätt... Lite för fort... Lite för engagerad "mormor"... Hatar detta ! Hatar separationer oavsett om det är död eller bara att man inte får träffa personen/djuret i fråga... Vad är det för fel på mig?!

Orkar inte att bli av med en bit av mitt hjärta.... Mer... Så jag ber ännu en gång... Ge mig ett ännu större hjärta, även om det gör ont! ❤️Eller?... Orkar jag det?

Hellre softis än hård..

So TOTALLY off today!

Igår gick denna ballong sönder, all luft pyste ut och idag har jag intr orkat något mer än att bara vara. Så

SJUKT trött! Hur kan man vara så här trött egentligen ?

I går fick vi/jag bönesvar så det måste vara lättnaden som gör mig så trött idag.

Har gråtit pga saknaden efter L och jag har haft mardrömmar om vad som kommer att hända L. Trots allt det som smärtar är jag tacksam för "bönesvaret".

5 månaders oro och frustration är över.

Vill inte gå in på detaljer, men samtidigt som det gör FÖRBANNAT ont så är jag OTROLIGT lättad och tacksam.

Livet är inte rättvist och jag börjar ärligt talat tröttna på att det är så tufft. Att skilja sig ofrivilligt från människor och djur gör så ont och med varje "förlust" känns det som att en bit av mitt hjärta följer med. Jag hoppas och ber att mitt hjärta ska vara stort och då menar jag VERKLIGEN STORT, då många människor och djur tagit en bit av mitt hjärta med sig och jag hoppas innerligt att mitt hjärta växer sig ännu större pga förlusterna, men hur kommer det sig att det gör så fruktansvärt ont? Varför fäster jag mig så fort vid människor och djur? Varför har jag lätt för att släppa in människor in i mitt liv? Jag ger hela mig, hela mitt hjärta och när det väl händer tråkigheter undrar jag varför världen är så grym och hur människor kan såra varandra på många olika sätt och verka oberörda!!! Jag blir frustrerad, jag vill INTE bli en hård människa, men samtidigt är det så jobbigt att vara en person som ständigt väljer att älska alla. Vill bara det bästa även för dem som verkligen inte kan uppföra sig eller är drabbade av livets hårda skola.

Hellre sårbar än hård! Styrka till er alla❤️

Polly, salta balkar och psykiatrin!!!!

Huvudvärken är vad den är, är så förbannat trött på skiten, så det blir "tröstmat" GODIS! Polly och salta balkar smakar bra, men då kommer ångesten istället för att jag egentligen inte vill äta skiten! Suck, för denna kluvenhet och värk!

Massa viktiga samtal har ringts idag, varav ett som jag blev riktigt förbannad på!

Jag kommer att skriva om det inom snar framtid då det har med psykiatrin och deras bristande förståelse och den eviga kampen om att få hjälp inom rimlig tid.

Här är vi i utgångspunkten fortfarande 6 år senare när det gäller behandling/utredning mm inom psykiatrin.

Den dagen jag får ner det i print kommer jag att fullständigt explodera, så här får det INTE gå till!

Hoppas ni har en fin dag!