På med Ninja mössan

Nu var det dags för ett blogginlägg igen.

Tyvärr handlar just detta inlägg om hur ont jag haft i huvudet de senaste 4 dagarna.

Alltså det är spänningshuvudvärk och den gör mig tokig. När det blir så här att jag har så fruktansvärt ont så tappar jag meningen med livet. Livsglädjen försvinner totalt och det är tragiskt. 

Idag har jag promenerat och gjort yoga för att få igång blodcirkulationen runt axlar, nacke och huvud men det hjälpte förstås inte. 

Igår gick jag och lade mig vid 20.00 och idag blir det 21.12. På med ninja mössan, gosa ner sig i sängen och hoppas på att John blund snart hittar hit.

Natti natti!

Svårt att sova

Har så svårt att somna just nu pga smärta i axlarna och huvudet. Orkar helt ärligt inte !!

Tog en runda till övervåningen, men värken släpper inte!!!?!??? :(

Ska på röntgen av bröstrygg och nacke så snart jag får en kallelse, remiss är skickad så nu hoppas jag att det går fort.

Jag vill så gärna vara positiv över min framtid, men just nu är det riktigt jobbigt, I G E N !

När jag har så här ont vill jag bara vara för mig själv... jag vill försvinna så att jag inte belastar andra människor!!!! 

Ska försöka slappna av och blunda en stund så får vi se om jag inte somnar snart ?!! Natti natti !

Det pågår ett krig i min kropp - Recept på "Semmel"pannkaka ( lchf )

( Inlägget innehåller reklam annons från Gymgrossisten.com )
I måndags körde jag ett lätt benpass med lätta vikter och 3 x 10 rep.
Började med att promenera ner till gymmet som tog ca 20 minuter och sedan gick jag på löpbandet i 15 minuter. So far so good tänkte jag, men sen kom stickningarna.
Händerna och ansiktet sticker och det känns som bubbelvatten, väldigt obehaglig känsla faktiskt och därefter kom huvud och nackvärken.

Men jag gav inte upp... gick totalt 15 minuter på bandet och sedan körde jag lår och nedre delen av ryggen.

Fortsatte sedan med övningar på en pilatesboll som jag fått av sjukgymnasten.

Benböj och benlyft. Här börjar jag bli smått yr och tappar balanser väldigt ofta, men det var bara att köra på, jag är ju otränad liksom.

Benpress är den absolut roligaste övningen jag vet, så den körde jag också, på väldigt låga vikter.

49,5 kg liksom .. hallåå, eller ? :)

Slutade träningen med rumplyft och 5 minuters cykling.

Total tid på gymmet blev ca 50 minuter. WOHOOO, jag vågade !

Känner mig nöjd över måndagens träning, så glad trots att jag fick huvudvärk, stickningar bakom ögonen och på kinderna. Konstiga ryckningar har förföljt mitt vänstra öga sen måndags.

Men det hör säkert till rehabiliteringen, det tar tid att komma igång igen!

Idag är det onsdag och jag har varit hos psykologen och lättat på mitt hjärta lite, det kändes bra eftersom det pågår en hel del i min kropp och familj just nu.

Sjukgymnasten ringde precis och checkade av läget efter måndagens träning och jag ska fokusera på att träna 1 gång i veckan tills jag känner att det funkar smidigt utan konstiga värkpåslag mm.

"Semmelpannkaka"

När jag kom hem idag så blev jag så sugen på en semla, tänkte åka och köpa mig ett par stycken men åkte istället hem fortare än fortast och gjorden en "semmelpannkaka".
Den smakade mömsigt!! 

RECEPT:

Det går utmärkt att utesluta sötningen helt om man vill 

.
Pannkaka:
1 ägg
2 msk mandelmjöl
2 msk grädde
2 stevia droppar med vaniljsmak
½ msk fiberhusk
½ tsk bakpulver
1 krm kardemumma
Vispa ihop allt och låt svälla en minut innan du steker en tjock pannkaka på medelhög värme.
.
.
Mandelmassa:
2 msk mandelmjöl
1 tsk grädde
1 droppe Stevia vanilj
1-2 droppar bittermandelarom

Toppa med grädde och kanel
LYCKA TILL !

LIVRÄDD ! x2

Måste erkänna att jag inte känner mig speciellt motiverad till att gå och träna i morgon eftersom jag först nu börjar komma upp på fötter igen efter 4,5 dagars återhämtning.
Tanken är att jag ska peppa mig själv till att TÄNKA POSITIVT och gå ner till gymmet ÄNDÅ.
På något sätt känner jag att jag MÅSTE övervinna rädslan och lita på att jag vet vad lugnt betyder, det vill säga att jag ska ta det ännu lugnare i morgon än sist och VERKLIGEN tänka mig för.
Jag är livrädd... jag menar verkligen LIVRÄDD och det påverkar säkert min kropp inför morgondagen också, men vad ska jag göra då smärtorna varit enormt plågsamma och tröttheten förlamande?
Önska mig lycka till i morgon!

Lunkar på i min egen takt !

Gårdagen gick i dimmans och värkens tecken.
Det fanns inte mycket att göra åt saken, mer än ligga i soffan och hoppas på att smärtstillande medicin skulle göra sitt, men inte ens det hjälpte.
Ryckningar och pirr i ansiktet med "värmeutslag" på höger kind.
Hjärtklappning, huvud- nackvärk, dimsyn och frossa.
Hos läkaren i förrgår var det svårt att vara fokuserad och jag hade enormt svårt att hitta prata.
Hon ordinerade nya mediciner och sjukskrev mig ytterligare 6 månader.
Försäkringskassan ringde och talade in ett meddelande på telefonen och direkt fick jag en ångestattack, stresspåslag från h-vetet bara för att hon vill uppdatera min vårdplan?!?
Helt sjukt egentligen, fast ändå inte då jag inte har någon förstående handläggare precis. *grr*

Igår blossade det upp en värmande fläck i ansiktet som kliade en aning.

Idag känner jag mig inte riktigt lika dålig, men jag vaknade väldigt svag och darrig.
Det pirrar fortfarande i ansiktet, armarna är sjukt svaga och fingrarna vill inte riktigt vara med idag.
Känner mig ostabil och har svårt att hålla balansen, men utmanade mig själv ändå och tog en promenad med min älskling och hundarna. Fick lunka på i min egen takt!
Har svårt att hitta ord och har svårt för att prata... funderade ett tag på om jag inte skulle ringa 1177, men de skulle nog bara säga att det beror på min utmattning och fibromyalgi.
Hade sjukt jobbiga myrkrypningar i benen och armarna inatt, så det fick bli några Attarax.

Jag ville bara skriva ner lite hur jag mått den senaste tiden. Det har alltså tagit mig mer än 3 dagar att återhämta mig åtminstone lite grann efter måndagens lätta gymträning och tisdagens lunka promenad.
Jag blir så trött på min kropp!

Från dagens promenad

Är det ME jag har ?

Efter måndagens "träning" och tisdagens längre promenad med hundarna så har jag kämpat med min hälsa IGEN!
Kroppen har känts enormt tung och huvudet har bultat, men framförallt känner jag mig sjuk.
Axlarna och armarna värker och jag är extra ljud och ljuskänslig.
Öronen "brummar"och svider, känns som att en stor vaxpropp kommit i vägen.

Idag var dagen då jag åter skulle till gymmet, men det blev inget med det. Hela dagen satt jag i träningskläder och hoppades på lite lindring för att jag skulle orka ta mig iväg, men det gick tyvärr inte så bra.
Här gäller det nu att inte tappa hoppet....
I morgon ska jag till läkaren, så vi får se om den aktiviteten blir nog för min kropp och knopp, annars kanske jag testar gymmet i morgon istället.

Jag har nu en längre tid misstänkt att jag har ME men kan omöjligt vara säker eftersom läkarna fortfarande vill behandla mig för utmattningssyndrom och ångest.

Nedan kan ni läsa om vad man har för symtom vid ME .

Texten är lånad från ME - föreningen  > LÄNK

Det som är understruket är MINA symtom.

Symtom

Patienterna lider av kognitiva svårigheter, mental dimma, värk, sömnstörningar och temperaturregleringsstörningar. Det mest utmärkande är att symtomkomplexet (speciellt malaise, utmattning, värk och mental dimma) ökar efter mental eller fysisk ansträngning och det tar flera dagar att återhämta sig. De värst drabbade patienterna är sängbundna och klarar ej stå upp.

Exempel på vanliga symtom är kognitiva svårigheter, mental dimma, värk, sömnstörningar, temperaturregleringsstörningar, malaise, frekvent urinering, utmattning, trötthet, sjukdomskänsla, huvudvärk, värk i muskler och leder, minnes- och koncentrationssvårigheter, känslighet för temperaturförändringar, frusenhet, oförmåga att bearbeta information, feberkänsla, sömnproblem, influensaliknande symtom, dimsyn, överkänslighet emot ljud, överkänslighet emot ljus, överkänslighet emot beröring (allodyni) och öronsusningar. Det är vanligt med överkänslighet emot alkohol, medicin och födoämnen.

Symtomen brukar öka vid upprätt ställning, speciellt ifall patienten är extra utmattad eller svårt drabbad. När patienterna har en sämre period, brukar de beskriva det som om de är körda genom ett tröskverk eller en mangel, eller överkörda av en lastbil eller ångvält. Ljud kan upplevas som rena tortyren.

Notera: Allodyni innebär att stimuli, som normalt sett inte upplevs smärtsamt, upplevs smärtsamt. Jämför med hyperalgesi som innebär att ett stimuli, som normalt sett är smärtsamt, upplevs ännu mer smärtsamt.

Vill så gärna tro att det blir bra

Jag vill så gärna tro att min nack- och huvudvärk inte beror på träningen i måndags och promenaden igår.
Känner mig riktigt ledsen och det tär i mig att värken tilltagit så pass mycket, tårarna bränner bakom ögonlocken.
I morgon är det meningen att jag ska till gymmet igen och det är bara att pallra sig ner, då ordinationen är 2-3 ggr i veckan.
Idag känns det väldigt motigt, men hoppas på mer positiv energi i morgon.
När det känns så här jobbigt så tappar jag livslusten helt, jag orkar liksom inte kämpa.
Dagarna som går är livet och jag känner att jag vill fylla mina dagar med positiva minnen och just nu när jag måste kämpa emot min kropp, så är det inget positivt.
Det ska bli spännande att läsa om det blivit någon skillnad om några månader, om kroppen ger med sig för att jag inte ger upp... eller om jag ger upp före kroppen.
Nåja, det är alla hjärtans dag idag och jag är väldigt tacksam för min man, dotter och woffisarna.

Happy Valentines day !

Äggfasta del 2 - dag 2 och skorna på hyllan

Träningen gick inte alls bra idag! Min kropp vill inte vakna alls idag och den känns huuuur tung som helst , väger säkert 1500 kg?!?! Cyklade 10 minuter på absolut lättaste motståndet och gjorde några bålövningar, sen orkade jag absolut inget mer, såå fruktansvärt tråkigt!
Utmattningen spelar mig ett spratt rätt ofta nu för tiden, men jag kämpar på och försöker få kroppen att fatta att det är jag som bestämmer, men det funkar tydligen inte så !!!?
Hur mycket man än vill, så är det inte längre jag som styr, hopplöst idiotiskt tillstånd jag befinner sig i !
Är så fruktansvärt arg!!

Jaja, jag åkte i alla fall till gymmet .
Jag kommer att få utskrivet ett sånt FAR-recept så att jag kan ta mig till gymmet när kroppen har lust att hänga med och dessutom kan jag få träna här, nära mig på mina villkor, undrar om inte det blir bättre ?!?!? Om jag haft en urusel natt och inte orkar upp klockan åtta, så kan jag ta mig till gymmet när jag vaknat till istället och slipper stresspåslaget för att jag tvingar kroppen... låter det helt knäppt eller?
Ush, vad jag blir less på detta!
ÄGGFASTA DEL 2 - DAG 2 PÅGÅR IDAG Det blev en ÄGGLATTE på 2 ägg och 2 msk fett till FRUKOST, det smakade ljuvligt idag!


REDOVISNING FÖR GÅRDAGENS ÄGGFASTA DEL 2 - DAG 1 ( nedan )

ÄGGFASTA DEL 2 -  DAG 1

• FRUKOST - Ägglatte och mosad ägg med smör
  1 ägg
  1 msk kokosolja
  1 msk smör
  3 dl kaffe
  2 hackade ägg med smör

• LUNCH - Kanelsnurror
  2 ägg - Vispa 2 ägg och stek snabbt i smör ( ej för länge )
  2 msk smör
  Kanel

• MIDDAG - Scrambled egg med smör och dill
  2 ägg
  2 msk smör

Sammanlagt blev det 7 ägg, 7 msk fett och massa vatten.

På kvällen är det så himla gott att dricka en kopp Pukka te, nom nom!

***

ÄGGFASTA BRA ELLER DÅLIGT ? 

Läs vad Marie säger om fastan HÄR Eller kanske är du intresserad av vad Andrea fick för resultat efter 15 dagars äggfasta.

Inte alls kul

Ligger vaken än och klockan börjar närma sig 00.00. Har huvudvärk som inte vill ge med sig och behöver distrahera mig med annat en stund.

Troligtvis är detta sviter från tisdagens träning..... hur sjutton ska jag veta om det är det ?  

Jag har visserligen noterat att onsdag kväll till lördag brukar vara värst med både trötthet och värk, men jag undrar om det har med träningen att göra ?!???

Jag handlade även i tisdags ... dvs igår... burit för tungt ?

Suck!

Jag vet inte vad som är vad .... inte alls kul längre....

Att snubbla i 2,3 km / timmen

Vad ska jag säga..

Kroppen är helt slut, är så trött så jag mår illa igen.

Sjukgymnastiken gick rätt okej igår, men det är eftersviterna jag hatar mest.

Jag började gå på gåbandet och kunde inte gå snabbt alls ( 2,3 km/ h ) ändå snubblade jag på min fötter. Kroppen kändes så extremt tung.

Musiken var lite för hög och lite för mycket rörelse i salen, så jag fick gå undan till ett annat rum.

Adrenalinet pumpade, så jag fortsatte att plocka maskrosor hemma på eftermiddagen och idag orkade jag knappt upp ur sängen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hushålla med min energi, jag varken kan eller förmår?! 

Har provat lite fram och tillbaka och jag blir verkligen inte klok på detta!
Hur gör man egentligen?

Jag tycker att jag lever väldigt begränsat redan nu...

NERVÖS OCH RÄDD

Idag är jag verkligen nervös!
Jag ska på sjukgymnastik och det skrämmer mig.
Jag vet vad vanliga övningar hemma gör med mig och så ska jag tillsammans med en sjukgymnast komma på ett bra sätt att röra på mig utan att få en krasch efteråt.
I min hjärna är jag mer än redo, men jag vet hur min kropp har fungerat under några års tid nu så jag är verkligen LIVRÄDD... Wish me luck!

Min väg tillbaka

[ VA R M V A T T E N G Y M P A ]

Oj vad tufft det var... men nu är det gjort!

Bröt ihop totalt när jag kom hem .Så jobbigt !

Allt började så bra på morgonen, jag var sååå taggad och lycklig, men så kom jag till badet och skulle anmäla mig ... De hittade inte mig, det var inget bad inbokat.. 

Jag fick gå till badet och fråga efter min tränare och de visste inget heller, till sist fick jag tvinga en och gå och kika om hon var på plats då jag var 110% säker på att jag skulle bada idag!!! 

Hon var i omklädningsrummet och jag gick fram till henne med fullt stress och ångestpåslag och frågade om jag inte skulle vara här idag?

Jomen det skulle jag ju, men jag skulle inte anmäla mig i kassan utan bara gå och byta om och hoppa i vattnet så började passet klockan 10.00.

Jag skakade i hela kroppen... var yr, illamående och alldeles disorienterad. Visste knappt hur jag skulle göra för att byta om ?! Rörelserna i badet var helt okej, försökte göra allti min takt, men jag orkade inte så mycket. Det pirrade i hela kroppen av obehag, kanske pga stresspåslaget?! Tårarna rann några gånger och när jag väl fick komma upp ur badet var det som att kroppen strejkade ännu mer. 

Ännu mer yr, illamående och svag i kroppen ..

M E N .... nu ska jag försöka vila ... och hålla tummarna för att kroppen inte lägger av helt .

Samma resa utan stresspåslag Nästa torsdag då ...

Är ändå vid gott mod... bröt ihop totalt när jag kom hem... Nya tag !

Nonchalant läkare - SÅ ARG!

Började min dag med en kort promenad med hunden och därefter fick jag skynda mig till läkaren.
När jag väl är där känner jag att detta INTE kommer att bli något bra möte och oj så rätt jag hade!

Läkaren malde på... hon började vårt möte utan att ens fråga mig hur jag mår och det fick mig att bli helt stum, jag hade ju så mycket att berätta, har ju mått så fruktansvärt dåligt i 4 veckors tid.

Hon började vårt möte med denna mening... ( då FSK ställt in vårt möte pga sjukdom )
- Då får vi förlänga din sjukskrivning något då FSK inte kunde vara med på mötet idag och så får vi skynda på så vi får till ett nytt möte så snart som möjligt. Du måste komma ut och arbetspröva så fort som möjligt, du är ju bara 42 år och du kan inte bara gå hemma i över 20 år tills det är dags för pension.

JAG BLEV TOTALT PAFF.... sen fortsatte hon...
- Sjukpension är inte aktuellt då många fått avslag, de är jätte tuffa med det och beviljar nästan INGA ansökningar.

MEN HALLÅÅÅ!!!
Jag har inte ens bett om sjukpension!!!!

Här sitter jag fortfarande helt stum och tittar på henne och nickar....fattar inte att hon precis sa det där??

( OBS! Observera nu att detta är andra gången hon träffar mig och har inte läst igenom mina journaler. Hon föredrog ju personligt möte och kommunikation....)

Hon fortsätter med nonchalant attityd när jag frågar om hon kan titta på ett födelsemärke som vuxit jättemycket och kliar väldigt ofta, hon stryker fingret över det och säger, DET ÄR INTE CANCER!
( Här kände jag att jag var nära till tårar, men kämpade tappert igenom mötet )
Varför frågade hon inte om hudsjukdomar eller cancer som funnits i släkten till exempel?
Bara snäste av - det är inte cancer!

Nu har jag blivit sjukskriven till sista september eftersom hon vill stressa på FSK och hoppas på ett snabbt möte med dem....Du ska testat gentemot HELA arbetsmarknaden ... ...

Det slutar inte där... Jag frågade henne även om hon kunde lyssnat på mina lungor då jag haft så fruktansvärt ont i övre delen av ryggen och det gör ont när jag andas och ligger ner.
Hennes svar till detta var: Jag ser att du inte har jobbigt att andas så lunginflammation kan det inte vara, har du haft feber? Jag tror att det hör ihop med din värkproblematik.

Sen skriver hon även som anteckning på mitt sjukintyg att jag sitter väldigt upprätt pga smärta.
HON KAN INTE VETA OM JAG HAR SMÄRTA I KROPPEN eller om jag har en pinne i röva.
Seriöst... hon frågade inte .. bara antog saker...
Jag orkade inte ens försvara mig... så chockad blev jag!

Orkar inte skriva mer... är så trött och så ledsen...

Tårta - MUMS

Nationaldagen firades lite smått med dottern och hennes kille .. 

Loke var varm men otroligt pigg på att springa efter bollen.

Sitter just nu på altanen och känner hur det sliter och värker i min kropp, kallare luft har hittat till Borås och jag mår direkt så mycket sämre... 

Fick papper från Fsk idag om att mina dagar börjar tar slut och det är något som jag INTE orkar med... Förstår inte att man får magont så fort Fsk är inblandad... Varför?

Jag har haft bra handläggare och jag är otroligt tacksam för dem, men ändå .. Så jobbigt..

Så ont...

Vill inte klaga... Men fy vilken dag... Värk... Tabletter hjälper inte .... 

Kanelgifflar och trötthet

Sitter här och "moffar" i mig Pågens kanel gifflar. Tar jag en så kan jag inte sluta äta dem.

Igår tittade jag och dottern på balklänning till henne och det resulterade i migrän, trötthet och en fruktansvärd natt.

Först hade jag svårt fär att somna pga migränen och sedan kände jag hur hela kroppen började värka och blev jätte känslig mot drag... Jag var tvungen att lägga ansiktet under täcket och då kändes det behagligt nog att ens försöka sova. Jag låg vaken från 00.25 och sista gången jag kikade på klockan så var den 04.30. 

Jag kände att jag var enormt speedad igen, bilder på klänningar dök upp i sinnet titt som tätt och massa andra saker... Till sist orkade jag inte mer utan tog lugnande, som inte fungerade alls.

I morses när jag vaknade var hela kroppen som gjuten i cement... Orkade inte gå upp, ville bara ligga kvar i sängen....

Hunden började skälla vid 10.45 så jag var tvungen att gå upp och kolla varför hon skällde... Ut med henne och in på netto för att köpa mjölk till kaffet och gifflar så klart ...

Så på den vägen är det... Riktigt seg... Riktigt trött.. Helt slut och otroligt surt!

Bara äter och äter

Äter och äter, vart tar all mat vägen?

Fattar inte?

Det finns inge botten ... Hur kan det vara möjligt ?

Ångestäter ....

Värk och vänskap

Idag vaknade jag 10.30 eftersom jag inte orkar gå upp som vanligt när jag tagit medicin mot sömnen kvällen innan. Kroppen har värkt hela dagen, det var svårt att laga mat, handlederna och fingrarna värker och känns fortfarande ömma och stela. Tänk att min fina vän som var på besök hjälpte mig med maten.... Hmm, det kändes smått konstigt... jag vill själv, jag ska serva mina gäster själv.
Men det gick bra och Kicki är så gullig, jag fick mysa med barnen istället. Jag är så tacksam för hennes vänskap.

Kroppen värken och jag har lovat mig själv att inte gnälla, eftersom jag grejat i trädgården och hjälpt älskling att bygga vårt staket. Det värker och det bultar, värst är höger fot, ovandelen... Så konstigt ställe... Tankarna flyger och frågorna finns där .... Tänk om jag inte kan och orkar bära eller busa med mina barnbarn när det väl är dags ?! 

Seriöst, nu ska jag se lite på tv.

Fatta beslut och envishet

Idag måste jag bestämma mig för hur vårt staket ska se ut.... Pest och pina! Det skapar ångest, förvirring och kaos i mitt sinne. Jag får ångest och allt låser sig. Så fruktansvärt jobbigt!

Kan inte fatta beslut, vet inte vad jag vill ha eller vad jag tycker om!!! Så sjukt frustrerande.... Lämnade över ansvaret till min älskling som inte gillar tanken alls, han bygger och jag designar, men det funkar inte för mig... Jag blir osäker på allt, eftersom min förmåga är borta !

Nu åkte han för att köpa virke... Och jag måste vila....

Tillägg... .... ..... ....

Klockan är mycket och jag borde sova. Känner hur jag är uppe i varv... Är speedad inombords...

Idag har jag verkligen bitit ihop och gjort mer än jag borde, men jag kan inte låta bli, inte en dag som denna. 

Vi har snickrat lite och jag måste erkänna att jag gått på j***a anamma idag, det är den livsfarliga drogen jag kör på emellanåt. 

Jag har medvetet valt att INTE lyssna på kroppen och knoppens signaler... Jag har trotsat idag, i morgon eller i övermorgon får vi se om det var värt det?! Påminn mig gärna om jag klagar de senaste dagarna!! 

Nä, nu ska jag försöka sova, klockan är alldeles strax midnatt

Omotiverad med eld i baken ?

Ny läkare igen!

Nyss hemkommen från ett läkarbesök och visst blev det nästan som jag förväntat mig.

Hackigt, snurrigt, virrigt, osammanhängande och fruktansvärt jobbigt!

Det första hon frågar när jag kom in var - Hur kan jag hjälpa dig?

Jag blir totalt slut av bara den frågan!! Hur sjutton ska jag veta det?

Jag frågar om hon läst mina journaler och hon svarar att vår kontakt är viktigare än journalanteckningarna.

Så till sist sa jag bara att du kan hjälpa mig med sjukskrivningen och berättar lite kring hur jag mår och vad jag provat på osv. Berättar även att jag självmant provar och gör saker för att utmana mig själv, men blir konstant trött eller får svår värk. Och självklart uttrycker jag det som att jag inte orkar, orkar inte alls mycket utan att bli sämre. 

( Hon fick även läsa min lista på "mina besvär ", men det verkade inte hjälpa )

Då säger hon "det låter som att du tappat motivationen". Hon pratar på medans jag kokar inombords av ilska och avbryter sedan henne med följande mening

- Jag är verkligen inte omotiverad, jag vill och gör mer än jag orkar för att jag är motiverad till att  komma tillbaka till arbetslivet, men det hjälper inte även om jag provat det mesta inom sjukvården också. Jag försöker hela tiden, just för att jag vill tillbaka!!!

Jag utsätter mig för "jobbiga" saker dagligen för att jag vill tillbaka.

Då förklarade hon att det vore bra att prova jobba, få luft under vingarna och få lite andrum. 

Och där kom den där extra tyngden i kroppen och den berömda tröttheten.....