Det pågår ett krig i min kropp - Recept på "Semmel"pannkaka ( lchf )

( Inlägget innehåller reklam annons från Gymgrossisten.com )
I måndags körde jag ett lätt benpass med lätta vikter och 3 x 10 rep.
Började med att promenera ner till gymmet som tog ca 20 minuter och sedan gick jag på löpbandet i 15 minuter. So far so good tänkte jag, men sen kom stickningarna.
Händerna och ansiktet sticker och det känns som bubbelvatten, väldigt obehaglig känsla faktiskt och därefter kom huvud och nackvärken.

Men jag gav inte upp... gick totalt 15 minuter på bandet och sedan körde jag lår och nedre delen av ryggen.

Fortsatte sedan med övningar på en pilatesboll som jag fått av sjukgymnasten.

Benböj och benlyft. Här börjar jag bli smått yr och tappar balanser väldigt ofta, men det var bara att köra på, jag är ju otränad liksom.

Benpress är den absolut roligaste övningen jag vet, så den körde jag också, på väldigt låga vikter.

49,5 kg liksom .. hallåå, eller ? :)

Slutade träningen med rumplyft och 5 minuters cykling.

Total tid på gymmet blev ca 50 minuter. WOHOOO, jag vågade !

Känner mig nöjd över måndagens träning, så glad trots att jag fick huvudvärk, stickningar bakom ögonen och på kinderna. Konstiga ryckningar har förföljt mitt vänstra öga sen måndags.

Men det hör säkert till rehabiliteringen, det tar tid att komma igång igen!

Idag är det onsdag och jag har varit hos psykologen och lättat på mitt hjärta lite, det kändes bra eftersom det pågår en hel del i min kropp och familj just nu.

Sjukgymnasten ringde precis och checkade av läget efter måndagens träning och jag ska fokusera på att träna 1 gång i veckan tills jag känner att det funkar smidigt utan konstiga värkpåslag mm.

"Semmelpannkaka"

När jag kom hem idag så blev jag så sugen på en semla, tänkte åka och köpa mig ett par stycken men åkte istället hem fortare än fortast och gjorden en "semmelpannkaka".
Den smakade mömsigt!! 

RECEPT:

Det går utmärkt att utesluta sötningen helt om man vill 

.
Pannkaka:
1 ägg
2 msk mandelmjöl
2 msk grädde
2 stevia droppar med vaniljsmak
½ msk fiberhusk
½ tsk bakpulver
1 krm kardemumma
Vispa ihop allt och låt svälla en minut innan du steker en tjock pannkaka på medelhög värme.
.
.
Mandelmassa:
2 msk mandelmjöl
1 tsk grädde
1 droppe Stevia vanilj
1-2 droppar bittermandelarom

Toppa med grädde och kanel
LYCKA TILL !

LIVRÄDD ! x2

Måste erkänna att jag inte känner mig speciellt motiverad till att gå och träna i morgon eftersom jag först nu börjar komma upp på fötter igen efter 4,5 dagars återhämtning.
Tanken är att jag ska peppa mig själv till att TÄNKA POSITIVT och gå ner till gymmet ÄNDÅ.
På något sätt känner jag att jag MÅSTE övervinna rädslan och lita på att jag vet vad lugnt betyder, det vill säga att jag ska ta det ännu lugnare i morgon än sist och VERKLIGEN tänka mig för.
Jag är livrädd... jag menar verkligen LIVRÄDD och det påverkar säkert min kropp inför morgondagen också, men vad ska jag göra då smärtorna varit enormt plågsamma och tröttheten förlamande?
Önska mig lycka till i morgon!

Lunkar på i min egen takt !

Gårdagen gick i dimmans och värkens tecken.
Det fanns inte mycket att göra åt saken, mer än ligga i soffan och hoppas på att smärtstillande medicin skulle göra sitt, men inte ens det hjälpte.
Ryckningar och pirr i ansiktet med "värmeutslag" på höger kind.
Hjärtklappning, huvud- nackvärk, dimsyn och frossa.
Hos läkaren i förrgår var det svårt att vara fokuserad och jag hade enormt svårt att hitta prata.
Hon ordinerade nya mediciner och sjukskrev mig ytterligare 6 månader.
Försäkringskassan ringde och talade in ett meddelande på telefonen och direkt fick jag en ångestattack, stresspåslag från h-vetet bara för att hon vill uppdatera min vårdplan?!?
Helt sjukt egentligen, fast ändå inte då jag inte har någon förstående handläggare precis. *grr*

Igår blossade det upp en värmande fläck i ansiktet som kliade en aning.

Idag känner jag mig inte riktigt lika dålig, men jag vaknade väldigt svag och darrig.
Det pirrar fortfarande i ansiktet, armarna är sjukt svaga och fingrarna vill inte riktigt vara med idag.
Känner mig ostabil och har svårt att hålla balansen, men utmanade mig själv ändå och tog en promenad med min älskling och hundarna. Fick lunka på i min egen takt!
Har svårt att hitta ord och har svårt för att prata... funderade ett tag på om jag inte skulle ringa 1177, men de skulle nog bara säga att det beror på min utmattning och fibromyalgi.
Hade sjukt jobbiga myrkrypningar i benen och armarna inatt, så det fick bli några Attarax.

Jag ville bara skriva ner lite hur jag mått den senaste tiden. Det har alltså tagit mig mer än 3 dagar att återhämta mig åtminstone lite grann efter måndagens lätta gymträning och tisdagens lunka promenad.
Jag blir så trött på min kropp!

Från dagens promenad

Är det ME jag har ?

Efter måndagens "träning" och tisdagens längre promenad med hundarna så har jag kämpat med min hälsa IGEN!
Kroppen har känts enormt tung och huvudet har bultat, men framförallt känner jag mig sjuk.
Axlarna och armarna värker och jag är extra ljud och ljuskänslig.
Öronen "brummar"och svider, känns som att en stor vaxpropp kommit i vägen.

Idag var dagen då jag åter skulle till gymmet, men det blev inget med det. Hela dagen satt jag i träningskläder och hoppades på lite lindring för att jag skulle orka ta mig iväg, men det gick tyvärr inte så bra.
Här gäller det nu att inte tappa hoppet....
I morgon ska jag till läkaren, så vi får se om den aktiviteten blir nog för min kropp och knopp, annars kanske jag testar gymmet i morgon istället.

Jag har nu en längre tid misstänkt att jag har ME men kan omöjligt vara säker eftersom läkarna fortfarande vill behandla mig för utmattningssyndrom och ångest.

Nedan kan ni läsa om vad man har för symtom vid ME .

Texten är lånad från ME - föreningen  > LÄNK

Det som är understruket är MINA symtom.

Symtom

Patienterna lider av kognitiva svårigheter, mental dimma, värk, sömnstörningar och temperaturregleringsstörningar. Det mest utmärkande är att symtomkomplexet (speciellt malaise, utmattning, värk och mental dimma) ökar efter mental eller fysisk ansträngning och det tar flera dagar att återhämta sig. De värst drabbade patienterna är sängbundna och klarar ej stå upp.

Exempel på vanliga symtom är kognitiva svårigheter, mental dimma, värk, sömnstörningar, temperaturregleringsstörningar, malaise, frekvent urinering, utmattning, trötthet, sjukdomskänsla, huvudvärk, värk i muskler och leder, minnes- och koncentrationssvårigheter, känslighet för temperaturförändringar, frusenhet, oförmåga att bearbeta information, feberkänsla, sömnproblem, influensaliknande symtom, dimsyn, överkänslighet emot ljud, överkänslighet emot ljus, överkänslighet emot beröring (allodyni) och öronsusningar. Det är vanligt med överkänslighet emot alkohol, medicin och födoämnen.

Symtomen brukar öka vid upprätt ställning, speciellt ifall patienten är extra utmattad eller svårt drabbad. När patienterna har en sämre period, brukar de beskriva det som om de är körda genom ett tröskverk eller en mangel, eller överkörda av en lastbil eller ångvält. Ljud kan upplevas som rena tortyren.

Notera: Allodyni innebär att stimuli, som normalt sett inte upplevs smärtsamt, upplevs smärtsamt. Jämför med hyperalgesi som innebär att ett stimuli, som normalt sett är smärtsamt, upplevs ännu mer smärtsamt.

Vill så gärna tro att det blir bra

Jag vill så gärna tro att min nack- och huvudvärk inte beror på träningen i måndags och promenaden igår.
Känner mig riktigt ledsen och det tär i mig att värken tilltagit så pass mycket, tårarna bränner bakom ögonlocken.
I morgon är det meningen att jag ska till gymmet igen och det är bara att pallra sig ner, då ordinationen är 2-3 ggr i veckan.
Idag känns det väldigt motigt, men hoppas på mer positiv energi i morgon.
När det känns så här jobbigt så tappar jag livslusten helt, jag orkar liksom inte kämpa.
Dagarna som går är livet och jag känner att jag vill fylla mina dagar med positiva minnen och just nu när jag måste kämpa emot min kropp, så är det inget positivt.
Det ska bli spännande att läsa om det blivit någon skillnad om några månader, om kroppen ger med sig för att jag inte ger upp... eller om jag ger upp före kroppen.
Nåja, det är alla hjärtans dag idag och jag är väldigt tacksam för min man, dotter och woffisarna.

Happy Valentines day !

Ett nytt kapitel med träning i mitt liv och jag tänker inte ge upp!

Ett nytt kapitel i mitt liv och jag tänker inte ge upp!

Jag började ju med sjukgymnastik som inte blev av regelbundet pga. sömn och sjuka sjukgymnaster, så jag har nu äntligen fått ett far-recept som jag ska nyttja på Nordic Wellness när det passar mig och min kropp bäst.

Jag får dock bekosta detta själv, men det gör inget för då kan jag ta mig till gymmet när jag vill.

Igår gick jag faktiskt ner till gymmet i snöoväder.

Under träningen krånglade nacken och axlarna nästan hela tiden, men det var bara för mig att minska vikterna eller sluta med övningen. 

Jag strosade runt i salen och kände på maskinerna och kände mig lite smått löjlig.
Huvudvärken även den blev påtaglig, men kanske bara för att jag retar upp mina onda kroppsdelar? 

Det var så många vältränade människor på gymmet och det kändes motiverande samtidigt som det var riktigt skrämmande!
Kommer jag någonsin att känna mig fräsch igen?

Kommer jag att kunna träna med tyngre vikter igen?

Jag är snart 44 år och jag känner att jag måste komma igång och kroppen MÅSTE hålla. Jag vill inte vara en ”krympling” som inte kan röra sig normalt utan att få ont.
Det är NU ELLER ALDRIG känner jag!

Hoppas nu bara att det ska gå bra, är livrädd för att ännu mer värk ska blossa upp, men jag får försöka att känna efter ordentligt under träningen denna gång och verkligen påminna mig själv om konsekvenserna om jag tar i för mycket!!

Känner mig nöjd med gårdagens prestation.
– Jag promenerade ner till gymmet i snöstorm.
- Jag övervann rädslan över att jag faktiskt tog mig till gymmet .
Innan jag gick iväg fick jag nästan panikångest över att lämna Lazy ( hunden) ensam hemma.

– Jag fick med mig alla grejer.

När jag kom hem var jag sjukt hungrig och värmde omedelbart Shirataki nudlar och köttfärssås. MUMS!

SUMMERING:

Jag sov riktigt illa i natt, hade ont och var stel överallt!

Jag vred och vände mig och hade hjärtklappning, hade svårt att varva ner.

Tråkigt, men försöker lugna mig själv med att det kommer att kännas ett par veckor framöver eftersom kroppen inte är van vid att jag tvingar den till övningar som jag inte brukar göra normalt.

I morgon eller på torsdag kör jag igen!

Wish me luck!