VARNING !

 VARNING !! UPPRÖRD KVINNA !

Igår kunde jag inte längre hålla tyst.... Blev sjukt stressad av att min sköterska/kontakt ställde samma gamla frågor som de senaste 4 gångerna !! 

Skriver hon inte upp, läser inte läkarna journalen ? 

Jag sa ifrån ... 5 år har jag varit er slit och slängdocka och ni vet fortfarande inte hur ni ska hjälpa mig ?

Ni vill att jag ska jobba, det förstår jag, men mina problem kvarstår och jag kommer inte att kunna jobba så länge jag inte får hjälp?! Jag har gått sömn och stressskola, ångesthantering , vattenbad, fibroskola, sjukgymnaster, you name IT !!! Och fortfarande ingen hjälp...

Är mitt fall så komplicerat eller har jag bara haft otur med alla dessa 20 läkare?! 

Jag bad om att få gå efter 30 minuter då jag kände att mötet endast handlade om UPPREPNING av mitt mående och vad jag gör på dagarna och INGET ANNAT! 

Jag vill inte prata om vad jag gör och inte kan göra på dagarna....!! 

Jag vill ha mer djupgående hjälp!!!

Och då frågar hon- hur vill du bli hjälpt ?

ALLT BRAST... jag blev riktigt upprörd!!

Sa till henne att ni har mina journaler sen 5 år tillbaka, läs, studera, konsultera med andra om vad som ska göras, vad som kan vara bäst för mig, vad har vi alla dessa läkare och specialister till för annars ? 

Jag går nu eftersom detta tar så mycket mer energi än vad det ger.

Sen gick jag!

Bröt ihop i bilen och grät ... hulkade.. självföraktet kom över mig !! ÄR DET MIG DET ÄR FEL PÅ? 

FÖRSTÅR JAG INTE DET SOM SÄGS ?

ÄR JAG TRÖGFATTAD ? 

Nu vet jag varken ut eller in längre ?! Finns det något hopp?Jag tror man blir bara sämre och sämre för att man inte blir förstådd och hjälpt på rätt sätt. Har funderat på om det vore bättre att få pension så man kan släppa allt och börja resan mot ett friskare liv helt enkelt. Tyvärr så bryts man ner av okompetenta människor och jag har ingen lust att fortsätta med denna resa längre om jag inte får den hjälp jag behöver. Hur ska jag veta vad som ska göras? Jag hatar frågor som : Vad vill du att vi ska göra för dig ? 

Hur kan vi hjälpa dig? 

De vet ju vad som är problemet... 

Finns det något hopp? 

Jag vet faktiskt inte ...

Stress, ångest eller restless legs?

Jag tror inte riktigt att jag känner igen mig alls nu, har haft så konstiga stickningar, krypningar, bränningar i överkroppen så jag håller på att bli tokig. När jag sitter still är det värst, men när jag rör på mig så blir jag fruktansvärt trött, irriterad och ledsen.
Försökte läsa lite på nätet och restless legs kom upp flera gånger i samband med ångest och stress.

I natt sov jag så dåligt igen..
Armarna och axlarna värkte samtidigt som krypningarna höll på att göra mig tokig. Tog 2 st Stesolid när jag gick och lade mig, de hjälpte en stund och några timmar senare tog jag 2 till. Sov lite bättre... ( Måste även skriva att jag inte hade något annat hemma att ta mot mina besvär, så jag var tvungen att testa Stesoliden ) Sitter i kö för att få prata med någon på sjukvårdsupplysningen.. Beräknad väntetid är 35 minuter .... pust *

Bara äter och äter

Äter och äter, vart tar all mat vägen?

Fattar inte?

Det finns inge botten ... Hur kan det vara möjligt ?

Ångestäter ....

Tårarna bränner ....

Jag vet inte vad det är jag känner ... Känner massor... 

Kollar på när och fjärran och gråten sitter i halsen hela tiden. 

Ser vackra byggnader... känns jobbigt... Ser fina djur... Det känns jobbigt ... 

Så trött, så olidligt trött på detta tillstånd....

Rastlös... Äter hela tiden... 

Salta pinnar... 

Poppar popcorn... 

Letar i skafferiet... 

Hittar inget gott... 

Känner mig så rastlös... Så ledsen... 

Så uttråkad ... Tårarna bränner bakom ögonlocken... Det kryper i kroppen... 

Jag vill bli frisk... Jag vill dö... 

Jag vill jobba... Jag vill ingenting, absolut ingenting alls....

Herpes .... stress, trötthet, mens och sol

Sitter här vid min dator och försöker läsa lite grann om dessa envisa herpesblåsor jag får på mina läppar ofta...
Är så fruktansvärt trött på dessa blåsor.. de gör ont, pirrar och svider i läpparna och hela kroppen känns extra sjuk.
Det sägs att herpesblåsorna blommar ut vid trötthet, stress, mens och för mycket solljus.
Jag är ju utmattad, så tröttheten finns där dagligen, stressar det gör jag jämt, mens har jag en gång i månaden och jag älskar värme eftersom det känns så gott mot min kropp...
Inte undra på att jag då får detta också!!

Just nu känner jag hur det pirrar av obehag i hela överkroppen, något kryper under mitt skinn...
Hatar den känslan, verkligen hatar...
Kanske jag skulle ta en kopp kaffe och gå ut i trädgården en stund..

Trodde inte att jag skulle överleva dagen

Ursäkta allt gnäll IGEN, men idag har det varit en av de tuffaste dagarna på riktigt länge. Helt apatisk vaknade jag och känslan höll i sig till kvällen. Jag hade svårt att prata, sätta ord på det jag ville säga och sortera tankar, så jag bestämde mig för att åka hemifrån en sväng så snart min man kom hem. Jag brukar åka till en blomsteraffär när jag mår riktigt dåligt och inte vill vara hemma... Ibland funkar det ibland inte!

Så länge det är mindre folk funkar det, men börjar det bli brötigt i affären måste jag åka därifrån eller skynda mig till kassan... Så sjukt tråkigt men så är det ...

I kväll har jag ätit mycket skräpmat men idag bryr jag mig inte, det har varit en sån fruktansvärd dag... Trodde ärligt talat att jag inte skulle överleva dagen :(

Nu känns det bättre, tack och lov !

Hoppas morgondagen fortsätter i kvällens tecken .. 

Och med det sagt kom en ångest attack till ... 

Ni ska jag ta en tablett och sova ...

Skratta eller gråta?

Ligger fortfarande i sängen efter en orolig natt. Trodde inte att det var möjligt att ha sån värk i höfter, rumpa och benen som jag hade igår och inatt. Värken slog till helt plötsligt och jag visste inte om jag skulle sitta eller gå, skratta eller gråta.

Undrar om det är väderomslaget som gjorde detta? 

Vilket fall som helst är det inte kul!

Det hjälpte att ligga vid brasan, så himmelskt gott! Längtar till solen där jag mår så mycket bättre.

Nu ska jag upp och ta en kopp kaffe,

önskar er en fin söndag!

Puss och kram 

Karusellen inom mig

Några dagars trötthet har nu ändå resulterat i pirrångest i bröstet.

Blir så trött på detta!

Märker klart och tydligt att om jag går lite längre än jag borde ( promenader) så försvinner orken och kroppen totalt strejkar. När jag ska gå och lägga mig snurrar det tusen miljoners småsaker i min hjärna... Har jag hamnat i en ond cirkel? Kommer jag någonsin ur den igen?

Jag har skrivit i tidigare inlägg att det känns som att jag var på väg åt rätt håll, det är jag säkert men det går visst inte lika smidigt som jag hoppats. 

Gick en kort promenad med hundarna precis och märkte av en tanke som jag både gillade och ogillade.

Jag stod och kikade in i mörka skogen och önskade att jag bara fick gå in där och aldrig vända om.... Ja, visst var det en konstig tanke, men kan det betyda att jag är riktigt trött igen och vill avskärma mig från intryck? Det var som att mörkret väntade "drog" i mig... Vet inte om det bara var en längtan från mig att bara fly dessa jobbiga ångest och trötthetsattaker igen... Jobbigt var det :(

Inom mig finns det en stor evig karusell som inte vill stanna, vissa dagar går den otroligt snabbt, den ger hjärtklappning och riktigt svår ångest, andra dagar går den lite trögare och ger mig en trötthet och seghet i skallen som jag riktigt hatar, karusellen står sällan så pass still att man bara kan hoppa av den. 

Var är du min sol?

Sitter med gråten i halsen och vet inte riktigt vad det beror på.
Det pirrar i överkroppen och jag känner mig ångestladdad, men varför?
Analyserar en liten stund och sedan vill jag inte gräva mer i känslan, vill bara ur den.
Är ensam hemma idag, då älsklingen åkt till jobbet och det känns ok, men lite väl tyst.
Kanske är det tystnaden som skrämmer mig lite?
Varför är min själ så ledsen och trött?
Var är du min sol, min måne och stjärnorna?

Orosmoln

Idag känns det aningen bättre, har tagit det extremt lugnt och försökt att njuta av det... Det är lite svårt, då ångesten pyr inom mig, deppigheten känns som ett orosmoln över mig och tröttheten gör sig påmind, det är bara att ta det ännu lugnare i morgon. 

Hoppas din jul varit magisk och full av energi och glädje.

Finns det inget mer att göra?

Julen gick bra, men nu är jag som ett kolli.

Ångest och riktig trötthet har beslagtagit mig  både psykiskt och fysiskt. Jag hoppas att det snart går över... Vila.. Vila...

Kan man verkligen inte göra något mer åt stresskänslighet och utmattning?!

Håll tummarna att det snabbt går över och att det svarta hålet inte blir så djupt !

Kram

Kroppen behövde vila

Som jag skrev i tidigare inlägget så känner jag mig aningen starkare, men vågar inte hoppas för mycket.

Promenaderna funkar nu ok, men jag hoppas på att få komma igång med styrketräningen och konditionsträningen snart igen. 1 1/2 års vila har kroppen behövt efter min kroppsliga kollaps, nu längtar jag tillbaka mer än någonsin!

Måste ta det riktigt lugnt bara..... Kommer att bli svårt, men jag vill ju inte tillbaka till kollapsen..... Så lugna puckar får det bli!

Kram

Är det verkligen lyckan som spirar inom mig?

Jag tror att jag vågar att hoppas på en ljusare framtid, ja faktiskt! 

Det känns jätte konstigt, men på något sätt känner jag att allt det svarta har blivit mörkgrått, det finns liksom lite ljus i tunneln.

Ofattbart, men skört!

Är rädd att tappa greppet, att falla ner i djupet igen, men jag håller stenhårt fast att jag inte ska falla!!! 

Utmaningen sitter i att jag inte kör över mig själv, men även i att inte bli alldeles för passiv! Det bubblar inom mig, jag ser det vackra i naturen och jag kan säga att jag känner lycka igen!!! ( även om det bara är en glimt) men oj så tacksam jag är ! TACK TACK TACK!

Inte mycket som går rätt - fel behandlingsform IGEN!

Det känns lagom roligt att åter IGEN varit hos fel behandlare. Kbt killen sa det igår att han NU läst igenom mina journaler och kommit fram till att jag åter hamnat i "fel händer"! Efter flera veckors behandling och försämring läser han min journal och förstår att jag egentligen tillhörde stresskliniken.... Utmattningsenheten!!!! Det står ju utmattningssyndrom som diagnos på mig!! Hallååå!!  Seriöst!!!! Jag har verkligen försökt göra alla uppgifter han bett mig om, men det har bara blivit värre! Så nu skickar han en remiss till "rätt enhet"! Väntetiden lär inte vara kort ! Surt!

Räksmörgås och Köttfärsbiff med Tzatziki på Klåva

Idag är vi på Öckerö hamn och jag känner mig helt ok faktiskt. Småstressad på morgonen bara innan vi kom iväg.

Jag har så svårt för planering och för att fatta beslut, det som inte är svårt normalt!

Jag älskar att planera och åtminstone ha en åsikt om vart vi ska åka, men jag klarar inte det, jag blir otroligt stressad och uppjagad av att behöva bestämma nåt. Det spelar liksom ingen roll alls för mig vad vi gör, eftersom jag ändå bara vill ta det lugnt och bara vara och hänga på så gott jag orkar. Det är så jag fungerar nu för tiden och jag känner inte alls igen mig :( Jag orkar helt enkelt inte... Eller jag hittar inget bättre ord till att jag inte fungerar psykiskt just nu.... Jag är nog i Koma... Är Virrig..och ruskigt Gammal ... :)

Vi cyklade till Hönö för att köpa en lång elsladd, eftersom våran elsladd inte riktigt räckte till elskåpet från våran plats. Hönö Klåva är en pittoresk hamn med små söta butiker och restauranger. Vi åt på Franses och maten var ljuvligt god, så Franses gjorde ett bra jobb ;) Nu sitter vi utanför husbilen i skuggan med varsin telefon, jag bloggar och mannen min raderar lite gamla foton från Kroatienresan.

Henåns hamn ställplats

Vilken värme det varit i dag!!

Ska verkligen inte klaga, nästa vecka ska det redan bli sämre väder.

Vi gör inte så mycket och tur är väl det, vi skulle nog dö av värmeslag ;)

Henåns hamn övernattar vi på inatt, mysigt och lugnt. Toalett, dusch el och plats vid bryggan för 100:-, helt perfekt !

Har känt mig otroligt uppjagad och stressad, varför vet jag inte! Irriterad och låg... Har så svårt att slappna av!!! Grrr!

Vill röra på fläsket, rensa tankar och bli av med lite irritation så älskling orkar med mig ;) 

Har du det bra?

Samtal med advokat pågår....

Sitter och väntar utanför Advokatens kontor. Samtal med den berörda och advokaten pågår och tiden för mig går mycket långsamt. Därför skriver jag några rader under tiden. 

Det är mycket att stå i, många tankar  trots att huvudet och kroppen inte riktigt hänger med, det borde vara förbjudet att vara trött när man MÅSTE vara på alerten! 

Gårdagens inlägg kändes lite för mycket, men det får stå kvar, kanske behövs den texten i framtiden, vem vet!? ( BUP och psykiatri inlägget )

I morses åt dottern och jag frukost på ett fik, så gott det var, men oj så

Stressad jag kände mig! Dottern sa flera gånger till mig att varva ner. 

Fika! Fika! 

Det är länge sedan jag köpte en morotskaka till kaffet, oh vad sött det var!!!! Förut kunde jag äta hur mycket som helst av morotskaka, men nu blir det inte så i framtiden, det får bli mindre söta kakor eller inga kakor alls. :)

Mums❤️

Oro och önskan

Sitter i bilen mot Ugglearp och tänkte att jag skriver ner lite tankar.

Jag oroar mig för att läkaren inte ska sjukskriva mig när jag ska träffa honom, det känns som att jag BORDE ha blivit så pass mycket bättre att jag kan påbörja en arbetsträning på några timmar i veckan, men jag vet bättre!

Grejen är den att jag hela tiden tänker på hur läkaren kommer att tolka mitt mående då jag oftast försöker visa mig starkare än jag är och det är verkligen en nackdel att hela tiden försöka prestera.

Jag vet trots allt att jag inte fungerar bra i min vardag. 

Vissa nätter sover jag, men vaknar alltid trött!

Nytillkommen värk under fötterna.

Konstant förvirrad och okoncentrerad och behöver jag absolut göra något jätte viktigt så hamnar jag i en bubbla av trötthet som skyddar mig en stund så att jag får det mest nödvändiga gjort.

Därefter följer en apatisk och riktigt trött period på allt mellan några timmar till veckor. 

Den ständiga dimman ligger i vägen för mina tankar, jag har svårt att tänka klart och ligiskt.

Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att vara i det här tillståndet men en sak vet jag säkert jag tänker inte jaga upp mig och stressa mer över mitt mående. Självklart är det lättare sagt än gjort då jag hela tiden jämför mig med de friska personerna som klarar av att jobba heltid, träna, shoppa, städa, laga mat, diska, tvätta och umgås med vänner utan att få tuffa konsekvenser av trötthet och ångest efteråt!

Om detta är livet jag ska leva resten av mitt liv så får det vara så, men jag kommer för evigt att vara missnöjd över situationen och saknaden kommer att vara stor efter den energi jag förlorat.

Vi får väl se vad läkaren säger nästa vecka, hoppas att han förstår att det absolut inte är läge för arbetsträning i alla fall. 

Ush! Jag vill bara vara frisk och göra det jag ska UTAN att vara beroende av fsk, läkare och andra myndigheter. 

Jag vill bara göra rätt för mig och fungera normalt, gå till jobbet varje morgon, tjäna mina pengar, betala mina räkningar och framför allt vill jag slippa att tänka på om jag orkar dittan och dattan idag utan att krasha! Det är min önskan idag!

Walk a mile in my shoes

Tuff dag idag!

Mycket som hänt som jag inte vill gå in på just nu. Förhoppningsvis slipper jag bakslag i morgon eller i helgen, är så uppe i varv igen. 

Att vara mamma är inte enkelt men det är absolut värt det! 

Det finns många saker som inte är värt priset, men att vara mamma har sitt pris, men det är värt varenda möda, det är värt priset! Tyvärr så känner jag mig ofta otillräcklig oftast för att jag vill göra mer än jag förmår. Heja alla mammor som kämpar med och för sina barn❤️

Styrkekramisar till er i massor, jag vet att det behövs så ta emot en bamsekram från mig, du är super super underbar och bästa mamman för ditt barn❤️

Ett inlägg till

Oj, vad tråkigt det är att bara skriva om ett ämne per dag :/ och inte alls om hur jag mår.
Så jag måste skriva av mig då jag inte mått så bra senaste dagarna.
Jag har känt mig otroligt stressad och uppjagad senaste dagarna och idag morse vaknade jag totalt väck, bihålorna känns igentäppta och jag känner mig förkyld utan att ens vara förkyld på det vanliga sättet! Kan man få bihåleinflammation bara så där helt plötsligt?
Igår kväll var riktigt jobbig då jag ännu en gång fick tampas med mitt mammahjärta, jag vill gärna befria min älskade dotter från hennes ångestattacker, vet ju hur jobbiga de kan vara!
Ush!