Ninis74.nu

Ni är välkomna att följa mig på 

www.ninis74.nu 

istället om ni vill.

Avsnitt 2. Tar polisen mitt körkort så dödar jag dig!

Avsnitt 2. Tar polisen mitt körkort så dödar jag dig!
Det här är avsnitt 2 och i det här avsnittet ska jag berätta om några tuffa händelser från min barndom.
Händelser som satt djupa spår i mig och som format mig till den människa jag är idag.
Det jag gått igenom ska inget barn behöva gå igenom.
Barn ska inte behöva se det jag sett eller höra det jag hört.
” Mitt liv började inte bra, men jag lärde mig att kämpa, att aldrig ge upp och att aldrig acceptera tanken på att inte jag skulle kunna göra skillnad i världen, i människors liv. 

På Youtube har jag lagt upp ett bildspel av bilder på mig själv när jag var liten, vill du även se bilder när du lyssnar på avsnittet så rekommenderar jag att du lyssnar på avsnitt 2. Tar polisen mitt körkort så dödar jag dig!

Det går att lyssna på podden Inte perfekt, men duger ändå! på Youtube, Podbean, Spotify, Acast, Stitcher och iTunes.
Du hittar även podden i vanliga poddappar för Android och Ios.
För att hitta sök ”Ninis74” eller ”Inte perfekt, men duger ändå.”
Glöm inte att prenumerera så att du inte missar några avsnitt och lämna gärna en hälsning.

"Jag måste ha bestämde mig tidigt för att jag klarar mig själv, jag behövde ingen.
Att svälja alla mina känslor i min ensamhet blev min räddning, där i mitt rum kunde jag sitta ifred, även om det smärtade så var det bara jag och min kudde.
Jag fortsatte att svälja mina tårar tills de inte kom upp igen.
Även om jag emellanåt ville skrika ut min ilska så hela världen hörde, så var det bara att trycka ansiktet hårt mot kudden och svälja min inre smärta.
Fake it til you make it!
Liksom…"

Inte perfekt men duger ändå - En podd av Ninis74

Nu är första avsnittet ute och det känns jätte konstigt.
Jag är verkligen ingen talare, men hoppas att det går att lyssna på.
Det går att lyssna på podden Inte perfekt men duger ändå på Youtube, Podbean, Spotify, Acast, Stitcher och iTunes.
Du hittar även podden i vanliga poddappar för Android och Ios.
För att hitta söker du  ”Ninis74” eller ”Inte perfekt men duger ändå.”
Glöm inte att prenumerera så att du inte missar några avsnitt och lämna gärna en hälsning när du lyssnat klart.
Du kan även lyssna här nedan genom att klicka på play.


Tanken är att jag i podden ska berätta om min uppväxt i en familj med både psykiska och fysiska övergrepp och hur det har påverkat mig som fru, mamma, syster och vän. När jag var 13 år rymde jag hemifrån och trodde att jag lagt allt destruktivt bakom mig, men det jag inte visste var att allt skulle komma ikapp mig, förr eller senare. 
Jag kommer därför även att prata om när jag insjuknade i utmattningssyndrom och hur jag envist försökte jobba mig frisk, men också om den absolut jobbigaste tiden i livet, när mitt barn inte längre ville leva.

Jag vill så gärna berätta, eftersom jag har så mycket att berätta

Det var riktigt länge sedan jag skrev något här och det beror helt enkelt på att jag inte orkat skriva.
Jag har under en längre period gått i mina egna tankar och funderat mycket över livet och vad det ska bli av mig när jag blir bättre om jag blir bättre?!
Jag har så mycket jag skulle vilja berätta, så mycket som jag skulle vilja dela med mig av till andra människor, men jag vet inte riktigt hur?
Senaste tankarna har gått i självkänslans tecken och min kamp om att våga sticka ut hakan lite...
Jag har en kortsiktig plan och hoppas att jag snart ska kunna presentera den till omvärlden.
Rädslan finns bakom hörnet, men den ska inte få styra mitt liv mer, har jag bestämt!!
Jag finns mest på Instagram så ni inte undrar vart jag tagit vägen. :)

Jag vill berätta för er vad som hänt vår lilla Lazy, men just nu orkar jag inte för det gör för ont.

Den här lilla prinsessan lyste upp min eftermiddag i lördags. Världens sötaste !

Jag är redo för att möta världen igen

Vilken känslouttömning jag fick i slutet av vårt samtal hos psykologen igår.

Minnen som väckte starka känslor från min start hos Sara. En resa som heter duga börjades för 1,5 år sedan, då jag tog vågade kliva in hos en psykolog med hopp om att få hjälp, nycklar och insikt som kunde hjälpa mig att hantera allt det jobbiga inom mig. 
ALLT var helt svart.... Ett mörker utan ljus. 

Det var den tid då jag inte längre vågade släppa in någon i mitt liv, ingen skulle någonsin få komma nära mitt hjärta igen. INGEN! 

Jag minns tillbaka till första besöket, jag hade byggt upp en stark och hög mur runt mig själv och när jag kikade innanför muren såg jag en brunn med ett riktigt tungt cementblock över... ingen skulle någonsin få flytta på det blocket. Ingen skulle få se den enorma smärta jag bar inom mig, den smärta som höll på att ta livet av mig.

Jag fick panikattacker så fort vi närmade oss mitt inre, mina känslor, jag kände mig så skör och bräcklig. Varje gång vi träffades för samtal kändes det som att jag var på väg att gå sönder, i tusen små bitar som aldrig någonsin kunde lappas ihop. Jag var livrädd! Varje känsla och obehag fick mig att rysa av obehag. Ändå har vi tillsammans lyckats att plocka ner stenar och vi har lyft på cementblocket utan att jag gått sönder, visst har det smärtat och det var riktigt plågsamt ett tag, men där satt jag nu igår på mitt sista terapisamtal, vi blickade tillbaka och kg grät av glädje.

I min mörkaste natt fanns det trots allt en liten låga som brann för mig, den lågan hoppades om en framtid som jag inte ens vågade se framför mig, då min övertygelse var att allt redan var förlorat.

Vad hände liksom?

Känsloutbrottet handlade mest om att jag blev varse om hur fruktansvärt jobbigt det faktiskt var för 1,5 år sedan att ta steget in i en okänd värld, dvs mitt inre. Tacksamheten flödade över och tårarna strömmade av glädje och jag uttryckte min tacksamhet till S. Jag är för alltid tacksam för att jag äntligen fick en fast terapeut som stannade mer än 2 gånger, så tacksam för det arbete Sara lagt ner på mig ( trots att hon får betalt *hihi* ). Helt sjukt vilken resa jag gjort och den kunde jag inte gjort utan henne. 

Den här erfarenheten ska jag hålla nära mitt hjärta och vårda den ömt. Minnas tillbaka med stolthet och ödmjukhet.

Jag har lärt mig så mycket om mig själv både bra och dåliga saker, hur det känns när jag inte vill något, hur jag känner mig när jag är ledsen,, glad, frustrerad, hur det känns att vara besviken och skillnaden på att vara ledsen och arg.

Tänk att jag aldrig fick lära mig att skilja på dessa självklara känslor när jag var liten och självklarheten att det faktiskt är okej att vara arg, besviken och sorgsen utan att för den delen känna sig misslyckad som människa.

Min barndom var vad den var och äntligen kan jag se det lilla barnet inom mig som en värdefull tjej istället för ett stort misslyckande.

Tänk att jag också är värdefull och älskad för den jag är och inte för vad jag gör.

Min resa är inte färdig, jag kommer att behöva ta hand om mig själv och lyssna på mina känslor mer än någonsin, nu ska verktygen som jag fick av min duktiga psykolog användas flitigt. 

Jag kommer absolut att vara snällare mot mig själv och jag kommer för alltid att vara tacksam för att jag nu kan se ljuset i tunneln. Jag är redo att se världen med nya ögon!

What a fuck?

God natt brukar det heta men inte riktigt än från mig !

Besviken, ledsen.... och allt däremellan !

Suck och fy och blä!

Bla bla bla....  Har svårt för att gå och lägga mig, jag som trodde att känslan vände för några dagar sedan ?! Vad fasen hände ? Jag är starkare, men inte riktigt så stark !

Kanske är det inte meningen att jag ska vara  stark ?!? Vad vet jag?

Klockan är 01,29 och vi ( jag och J ) följde dottern hem för en timme sedan och jag är vaken ... ja, jag är VERKLIGEN VAKEN !!!

No more Words needed :(

2 veckor i koma

I lite mer än 2 veckors tid har jag känt mig extremt nere och lättirriterad, förstår dock inte varför?

Allt känns jobbigt, ja precis allt! Måste ta mig själv i kragen för att få något gjort:/

 Tårarna rinner för att jag känner mig enormt misslyckad,.. enormt ensam.

Tröttheten pockar på och jag undrar om det är värt att lägga energi på att kämpa ... kämpa varje dag?!

Nåja; this TOO shall pass !

Hur mycket elände ?

Ärligt talat!

Ibland känner jag mig som världens sämsta kvinna, min man fick en nitlott helt enkelt !

Jag är en fånge i mitt eget hem eftersom jag inte klarar av att arbeta och vara lika attraktiv som alla andra arbetsförda och duktiga kvinnor.

Måste få säga att mina dagar är räknade, jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar med att leva i min operfekta värkande kropp, min kropp som skulle orka mer än i 39 år.

Jag kommer aldrig att få min revansch och det gör så förbannat ont !!!

Jag har det bra, men jag kan just nu inte se meningen med mitt liv!?!?

Jag kommer INTE att sitta hemma resten av mitt liv, det är en sak som är säker!

.

Klockan är midnatt och detta egentligen YOGA för mig men har sån huvudvärk just nu och känner att John Blund är långt borta i Kina, så jag avbokade morgondagens pass. :(

Jag undrar fortfarande hur mycket min barndom har påverkat mitt liv?!?!? 

Jag önskar att bli fri, trygg... jag vill känna mig älskad och jag vill känna lycka.... ?!???

Min barndom var allt annat än lätt...

Jag börjar sakta men säkert inse hur mycket min styvfar faktiskt stal från mig... hur mycket smärta och elände han faktiskt utsatte mig för!

Hur kan jag fortfarande tycka synd om honom, efter allt han lät mig, min mamma och 2 yngre syskon  gå igenom, alla kvinnojours besök och övernattningar på hotell?! Fängelsebesök och alla otrygga nätter i samma lägenhet som han. 

Ush! När ska jag bli fri!? 

TÄNKVÄRT

*** Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar 

genom att leva i det förgångna eller för framtiden. Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv.

*** Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge.

Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.

Tänker vara snäll mot mig själv 2019

Mål och drömmar för 2019
Jag tänker inte avge några löften, men jag ska försöka lägga några rimliga mål för det nya året.
Löften innebär en stor risk och en besvikelsen leder ofta till självhat, så jag tänker avstå från nyårslöften och helt enkelt vara lite snällare mot mig själv i år. 

• Ta hand om mig själv på ett helt nytt sätt
  Försöka unna mig skönhetsbehandlingar och massage när jag når mål som jag satt upp.
• Lyssna på några bra, positiva poddar på mina längre promenader.
  Om hjärndimman och ljudkänsligheten inte är för påtaglig.
• Laga mer mat
  Testa nya recept
• Upptäcka nya intressen.
• Planera mer.
  If you fail to plan, you plan to fail.

Nu är det ju så att jag lider av min utmattning och min jobbiga värkproblematik, så det är inte så lätt att planera och upptäcka, men jag tänker göra vad jag kan för att må bättre. Jag tänker inte längre tvinga mig själv till aktiviteter som jag egentligen inte orkar eller får jobbiga sviter av, så det här året ska jag verkligen försöka vara snäll mot mig själv.

Mitt år började på akuten

God fortsättning på er allesammans!
Hoppas att 2019 blir ditt bästa år någonsin.
Mitt år började med ett besök på akuten eftersom jag trodde att hjärtat ville lägga av.

Jag fick massa hugg under vänster bröst och hade svårt att andas och prata emellanåt.
Åkte in med ambulans och var på observation i 7 timmar. Alla prover var superbra och EKG-mätningen visade inte heller några tecken på hjärtproblem. Röntgenbilder togs också, men de visade inte heller något.
Så konstigt? Vad var det då?
Läkaren trodde att det kunde vara en början på lungsäcksinflammation då jag varit sjuk en del under november och december månad, så jag fick åka hem igen.
Jag har inte mått riktigt 100% efter detta, men det kan vara ett virus som spökar i kroppen...

 Julen var riktigt lugn med massa god mat. Precis som julen ska vara :)
Nu fokuserar vi på det nya året 2019... 2019 ??? helt otroligt vad tiden går fort.
Vi hörs!

Värk, värk, värk....

Förlåt! Det är flera mänader sedan jag skrev något, men jag hoppas att ni följer mig på Instagram.

Jag har börjat på både Yoga och Qigong för att kolla min ork, dvs aktivitetsnivå. Det går tyvärr inte så bra!

Jag började med datakurs som inte alls fungerade som jag ville och nu försöker jag bara slappna av genom olika övningar, men det verkar inte gå så bra det heller!?

Jag har sån fruktansvärt jobbig värk i bröstryggen och axlarna som känns ända upp i nacken och huvudet. Det känns som att jag är övertrött...och har riktigt träningsvärk?!? Förkylningsvärk...Konstant!

Jag bet av en tand för några veckor sedan och det gjorde inte livet lyckligare precis!?

Något som irriterar mig är att jag inte klarar av att ha långt hår eftersom det kräver en hel del omvårdnad, så jag var tvungen emot lin vilja klippa av mig håret.... Nacken och axlarna tar så pass mycket stryk av att jag borstar och tvättar håret ... ! Trodde aldrig att jag skulle klippa mig så kort som jag gjorde ?!?!! 

Det känns skönt nu efteråt, men jag är inte riktigt nöjd ...

Jag skulle så gärna vilja gå på massage men vågar inte!

Är så rädd att värken ska bli värre... 

Skogspromenader och att få umgås med hundar är lycka för mig när det är så här jobbigt ...

Tacksam för dessa underbara Woffisar !

Nä, om jag skulle försöka sova lite nu.... 

Natti natti ! 

För en stund kände jag lycka...

För en stund kände jag lycka, nästan fullständig lycka och då kom slaget. Slaget om min mammas mående... Jag vet inte hur jag ska tackla motgångar... Jag orkar bara helt enkelt inte! I don’t wanna face it!

Jag blir totalt likgiltig till livet och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare, att det aldrig ... då menar jag att det ALDRIG kan ta slut!?

Från lycklig till ... nästan ja ... jag vill inte ens säga det högt! 

Känner mig så liten... otroligt liten... vill inte möta fler motgångar i livet, jag orkar inte! Jag menar det, det blir för mycket! Hur ska jag orka tänka klart igen! Vad hände? Jo, jag fick beskedet att mamma har KOL, mild men ä då KOL ! När ska hon få känna lycka ? Kommer hon någonsin att få känna sig lycklig och tillfreds med livet ? Vi som gått igenom så mycket när jag var liten och allt elände bara fortsätter för henne, varför?

Jag blir rädd, jag vill inte närma mig det som gör ont... Jag orkar inte, jag är rädd att gå sönder, jag kommer att gå i tusen bitar om jag tillåter mig själv att känna, känna lite grann, absolut inte !

Mitt liv har varit fullt av smärta, jag orkar helt enkelt inte! Jag vill orka, men jag orkar inte, för då kommer jag att gå mitt itu! Mitt hjärta brister!

Jag vill inte skriva orden för det gör ont, jag är den som orkar, jag är den som stöttar, det är jag som är stark, men inte längre! Nej, faktiskt inte! Hur mycket än min familj och syskon ogillar att jag inte orkar att ha kontakt, att jag inte orkar träffas så på något sätt måste jag skydda mig själv! Jag är aningen besviken för att människor omkring mig nonchalerat min smärta jag och min man gått igenom när det gäller vår dotter, att vi inte riktigt blivit tagna på allvar när hon inte velat leva längre, när hon skurit sig och självmedicinerat sig ... Jag vet inte vad jag önskar att folk gjort, men lite avlastning hade inte skadat!

Nu känns det bara så fel att njuta av livet... jag får ångest... jag vill dö... Jag vill dö ifrån mina känslor, men jag vill INTE dö ifrån mina käraste!

Bröllopsdag i Kroatien - 27 år

Idag är vår 27:e bröllopsdag!

Jag kan inte förstå att det är 27 år sedan vi sa ja till varandra. I nöd och lust, som visat sig vara väldigt mycket nöd, men också lust.

Skulle jag behöva göra om det ... skulle jag både göra om det och inte. Det låter jätte konstigt jag vet, men vi har verkligen gått igenom eld och helvetets lågor.

Jag är tacksam över att vi klarat oss igenom allt helvetiskt och jag kan än idag från mitt hjärta säga att jag fortfarande älskar honom. Det är tur att man inte behöver gå igenom samma saker om och om igen. PUST!

Vi var unga när vi gifte oss och vi har verkligen fått slipas och fogats samman, många människor glider isär i motgångar och det är mycket tråkigt i många äktenskap, men ibland är det nödvändigt.

Oavsett, så är jag otroligt tacksam för det vi har, HAN OCH JAG !

På vår bröllopsdag tittar han på fotbolls-VM och jag sitter och bloggar. Hahah! 

Vi har ätit på restaurang här i Kroatien, solat och badat. Vi firar varje dag !!! 

Skynda långsamt - Husbil ner till Kroatien

Sitter i husbilen på väg ner till Kroatien och har precis lyssnat på ett podavsnitt av We are influensers med Ida Warg och Linda Hörnfeldt. Jag älskar verkligen den energi Ida utstrålar, den tränger verkligen igenom ”radion”.

Jag blir mer taggad än någonsin att komma tillbaka till arbetslivet, ut ur min utmattning, samtidigt så vet jag hur riskabelt det är att ha för bråttom.

Jag har förstått att det inte bara var arbetet som brände mig utan många personliga trauman som hänt under åren. För mig var det inte mina jobb som skapade min ohälsa, utan personliga saker inom familjen, psykiskt ohälsa, död och konflikter så att jag slutade sova, tankarna snurrade på nätterna då jobb skulle skötas på dagarna och kvällarna.

Så för mig gäller det att skynda långsamt, det måste vara mitt motto, då detta är tredje gången jag kraschade, men samtidigt har jag så himla svårt för att backa eftersom jag tycker om att ha många projekt i luften samtidigt. Jag måste lära mig att backa i tid och vila eftersom jag går verkligen igång på det jag brinner för, då menar jag verkligen ALL IN när jag får göra något kreativt och roligt. 

Vad är det som är så himla kul då?

1. Jo, fotografera och redigera bilder.

2. Skapa uppmuntrande och tänkvärda texter.

3. Uppmuntra, tro och stötta människor i deras livs största drömmar.

Och mycket mycket mer, men jag kan inte riktigt formulera mig, hittar inte bra ord så jag får fundera lite till.

Som jag skrivit tidigare så kommer denna semester resa vara en tid för reflektion och självbejakelse. 

Det är ju tal om att jag ska börja med någon slags aktivitet till hösten ( via försäkringskassan ) men jag känner inte riktigt för att gå på deras aktiviteter, jag har en egen plan som jag vill följa, så vi får se om försäkringskassan och arbetsförmedlingen kan hjälpa med att utstaka vägen för mig.

På båten från Rödby till Puttgarden 

Tyskland - Burg 

Marina Coswig 

Vackra fält och vindkraftverk i Tyskland 

Cool och mycket fräsch toa och dusch på Marina Coswig - Tyskland 

Snart är vi framme i Hallstatt och det ska bli spännande att se hur det är där.

Livet är alldeles för kort !

 Eftersom det är tisdag idag åkte jag som vanligt till min tpsykolog och snackade lite framtida jobb för mig.

Som ni vet så längtar jag efter att komma ut och jobba, men jag har märkt att det måste gå väldigt långsamt denna gången. Är fruktansvärt rädd för att ”göra bort mig ” i stuk med att krascha igen :) och det vill hag ju självklart inte. 

6 år är en väldigt lång tid att vara sjukskriven, men jag måste tyvärr erkänna att jag behövt denna tid för att återhämta mig och läka på bästa möjliga sätt.

Det låter väldigt klyschigt, men sanningen är den att jag inte vågat drömma mig tillbaka ut i arbetslivet igen och jag har verkligen inte vågat tro på mig själv, men härefter kommer det absolut inte att kosta mig min hälsa eftersom jag insett att Livet är alldeles för kort !

Gilla!

Just nu bubblar mitt inre av idéer som jag burit på i mitt hjärta en längre tid, men jag vågar inte göra slag i saken eftersom jag är så fruktansvärt rädd för att min hälsa inte pallar med. Sakta men säkert känner jag.... någonstans, men ändå vill jag komma igång nu!

Jag skulle behöva komma i kontakt med en mentor, någon som känner mig och som inte är rädd för att korrigera, vägleda och pusha mig i rätt riktning. 

Jag har bestämt mig för att avsätta högst  2 timmar per dag under sommaren för att se om min iver och mina planer håller i sig. ?!?! 

Spännande!

Någonstans känns det som att det är dags för mig att ta ett steg ut i det okända och lita på min dröm så att jag åter får leva det liv som jag så längtar efter, men det är inte lätt efter en svår utmattning som pågått i över 6 år, men nu får det vara nog. ! Semestern går i självbejakelsens tecken, så till hösten hoppas jag att det händer saker, åtminstone små framsteg inom arbete eller utbildning.

Låt mig bara stanna in ”my safe place ”

Snurrigt värre idag !

Startade dagen med att vakna 03.00 och låg vaken ca 2 timmar, tydligen så somnade jag om eftersom jag vaknade vid 06.30 igen då mannen min skulle upp.

Sedan vaknade jag varje timma ända fram till att klockan ringde 08.45 och påminde mig om att det var dags att gå upp på övervåningen för att dricka lite kaffe och sedan åka iväg till psykologen. 

Kort beskrivning på ämnet vi berörde i terapin under förmiddagen ....

Eftersom jag har jätte svårt för att komma i kontakt med mina känslor, jag kör över mina egna känslor med kunskap om det som är rätt och fel, därför hamnar mina känslor ofta i skymundan ... så sjukt svårt det här.

Min trygga plats är i mitt ”egna inre rum” där jag var inlåst den största delen av min barndom och det rummet ( dvs på insidan ) har verkligen blivit en trygg plats för mig, på både gott och ont. Det är dit jag flyr när det blir jobbigt omkring mig, svåra beslut ska tas eller saker som berör mig själv.
När jag tar ett steg utanför ”mitt rum” så går jag på minfält, jag passar mig för varje steg och undrar vad människor ska säga om mig och mina beslut och då analyserar jag ihjäl mig själv i och om jag verkligen gör rätt, säger rätt saker eller är rätt i tiden... eftersom jag verkligen inte vill stöta mig med någon.
Känslan att känna något annat än rädsla är skrämmande.... för det var det jag fick lära mig när jag var liten. Jag tassade på tå för att inte stöta mig med min styvfar, för då visste jag att det var dags för bestraffning och oftast var det att jag blev inlåst inne på mitt rum, ibland utan mat, men även psykisk och fysisk våld och hans aggressioner som bröt ner mig helt och hållet. Jag ville bara bli lämnad ensam i mitt rum, ville bli bestraffad så jag fick stanna i mitt rum för där kunde jag omöjligt göra nåt fel om jag var ensam...
Rummet blev min trygghet,... där lämnade han mig ifred...åtminstone för ett tag.

Jag flyr fortfarande väldigt gärna in på mitt rum för där är jag trygg ( blir tyst och introvert ) ... inga nya hot, fysisk misshandel eller psykiska kränkningar kan nå mig där....för min tillflykt var och är mitt ensamma rum, en helig plats där jag  kunde/kan slappna av eftersom jag  redan var/är kränkt för saker jag gjorde/gör, kände/känner eller hade/har en åsikt om...och där i mitt rum blir jag liten och trygg.

Där vill jag stanna.... dit vill jag gå... när världen känns skrämmande....

Spoke person

Hohoo... 

Nu var det några dagar sen jag skrev något här, så nu får jag skriva några rader.

Spoke person är ett ord som jag fastnat för och som har ekat i mitt huvud några dagar.

Jag håller på med mitt projekt i huvudet och jag hoppas innerligt att jag ska kunna genomföra det i framtiden, jag vill ju så gärna börja med mina projekt, men tyvärr är jag inte redo än. Det är så frustrerande att ha en vision och en plan för sitt liv, men inte kunna genomföra det pga psykisk ohälsa.

Jag är så mycket bättre nu än jag var för 2 år sedan, men ångest och trötthet lägger sig i mitt liv lite väl ofta fortfarande. Drömmen lever vidare och jag håller fast vid min dröm.

100 FAKTA OM MIG

Dags att uppdatera 

100 FAKTA OM MIG 

Skrev denna lista i min blogg för några år sedan och tänkte nu uppdatera den.

Det har droppat in en hel del nya följare så jag tänkte presentera mig lite ”kort”. 🤗

1. Heter Nina, men kallar mig själv för Ninis74 på Instagram och Blogg.
2. Föddes 1974 i fiskarnas tecken
3. 1.62 lång och väger alldeles föööör mycket.
4. Har blå ögon och
5. Långt mörkt hår.
6. Hade 2,8 i medel när jag gick ut grundskolan.
7. Träffade mitt livs kärlek maj 1989 ( 15 år gammal ).
8. Vi förlovade oss 1990 ( 16 år gammal ).
9. ett år senare så gifte vi oss juni 1991. ( 17 år gammal ).
10. 3 år senare 1994 föddes våran dotter - ett mirakel.
11. Vi köpte vårt första hus 1996.
12. och var tvugna att sälja huset 2002 för vi blev båda skadade i arbetet och förlorade massor i lön.
13. Vi köpte ett nytt hus 5 år senare juni 2007 som vi fortfarande bor i.
14. Vi önskade vår dotter många syskon , men vi fick tyvärr inga fler barn.
15. Jag har 7 halvsyskon
16. Jag har respekt för djupa vatten.
17. Royalist! 
18. Har varit med i en bilolycka och har fortfarande sviter efter olyckan.
19. Har svårt att ringa upp mina vänner ( hålla kontakten)
20. Skulle behöva mer tålamod och tid.
21. Har bloggat sedan 2002.
22. Tidigare hade jag endast Hoyor ( porslinsblommor ) i vårt hem, men nu får även andra växter bo hos oss.
23. Tycker inte om småkryp
24. Jag vågar inte prata om mina innersta drömmar... än.
25. Har läst ett år på komvux trots det 
26. har jag ingen utbildning,
27. eftersom jag fick avbryta studierna pga en tuff period i livet i samband med en bilolycka.
28. Min man och jag driver en webshop som vi startade 2006.
29. Tycker om att ha många olika parfymer, helst friska fruktiga dofter.
30. Skulle vilja ha en heldag/helg tillsammans med @pernillawahlgren @biancaingrosso och @cristinaschollin. Jag har så många frågor till er...🍍
31. Vi stödjer en organisation som heter Love and Hope, som hjälper utsatta flickor ur prostitution. 
32. Jag är väldigt bestämd men kärleksfull.
33. SHOPPING = ULLARED 🛍💕
34. Hallon är gott, jordgubbar också, men blåbär är godast.
35. Skostorlek 37.
36. Jag har svårt för att säga nej.
37. Älskar dans, men dansar inte själv.
38. Älskar lyktor och att tända ljus.
39. Gillar INTE att laga mat, men äter mer än gärna.
40. Jag borde få medalj eftersom jag verkligen är mästare i jojobantning.
41. Håller på Färjestad i hockey .. bara för att mannen gör det.. *haha*
42. Morgontrött *gäsp*
43. Älskar att jobba och ha många bollar i luften samtidigt  (är dock sjukskriven för tillfället).
44. Till frukost vill jag gärna ha en Ägglatte (kaffe) och en smörgås, men det går även bra med smörgröt.
45. Har pippi på pennor & skrivböcker.
46. Får lätt beslutsångest, men det botas med ett beslut.
47. Sover dåligt.
48. Tränar 3-5 ggr i veckan/ när jag inte har uppehåll.. *haha* (Tränar med hjälp av en sjukgymnast för tillfället )
49. Jag rymde hemifrån när jag var 13 år.
50. Har bott i 2 olika fosterhem.
51. Tycker om att sminka mina vänner till fest eller en blivande brud,
52. fixar gärna en håruppsättning också.
53. Jag har svårt för enformigt jobb eftersom jag
54. tycker om att pröva på nya saker.
55. Att plocka upp disken ur diskmaskinen är det tråkigaste som finns!!!
56. Trivs bäst i jeans
57. men hemma vill jag ha myskläder, som mjukisbyxor och en stor mysig tröja
58. Jag är glad för det mesta.
59. Hösten är en vacker årstid med alla dess rödgula färger
60. Jag har jättesvårt för att unna mig själv saker.
61. Är inte allergisk mot nåt, tack och lov! Jo, falska människor!
62. Tycker inte om att stå i köer *stress*
63. Har oftast koll på pengar
64. Älskar att shoppa kläder, men även annat roligt till hemmet men
65. får ångest efter shopping och för det mesta lämnar jag tillbaka varor jag köpt för att stilla min ångest.
66. Har svårt att hitta byxor till mig
67. då jag har bredare höfter än rumpa
68. Är intresserad av heminredning
69. Älskar att sova i nytvättade sängkläder
70. Tycker om att resa.
71. Har varit i Thailand 7 ggr
72. Borta bra, men hemma bäst
73. Älskar att fotografera
74. och åka husbil.
75. Tycker inte om att städa men...
76. jag tycker om att ha snyggt omkring mig.
77. Mitt hjärta ömmar för de svaga, gamla och handikappade.
78. Jag tillbringar gärna all min fritid vid datorn eller telefonen .. ( läser, fotar, redigerar, lägger upp bilder, bloggar mm )
79. Wohoo för höga klackar och väskor!
80. Tummen upp för Instagram... 
81. Jag hatar att frysa,
82. men också att svettas ( förutom på gymmet).
83. Pratar ogärna i telefon.
84. Har ett uselt lokalsinne.
85. Är sjukskriven för utmattning, ptsd och värk sedan 2012, 
86. men börjar se ljuset i tunneln. ÄNTLIGEN!
87. Älsklingsfärgerna är svart, rosa, vitt, grått, beige och brunt.
88. Brukar handla mat på Willys, men handlar helst på Ica.
89. Ser gärna på filmer och serier som är verklighetsbaserade
90. Jag var hundrädd ända fram tills jag var 37 år, nu finns det 2 hundar i mitt liv.
91. Jag har lätt för att gråta...
92. Får lätt samvetskval för något jag "borde".
93. Jag vill kunna säga: Jag försökte i alla fall!
94. Jag älskar verkligen att dra igång nya saker, inspirera, hjälpa och uppmuntra.
95. Blir fruktansvärt ledsen och förbannad när barn och djur far illa.
96. Jag är en stolt mamma till en dotter som gått igenom mycket i sitt liv.
97. FUCK CANCER - Har förlorat pappa, svärmor och svärfar i cancer alldeles för tidigt.
98. Jag vill göra det som är rätt, rent, gott, roligt och sant i livet
99. Favoritfilmer: What happens in Vegas, Holiday, Game Plan..
100. Jag har skrivit ett brev och fyllt i en bok till mitt ofödda barnbarn om ifall att jag inte lever när h*n föds. 

Jag längtar efter mig själv

Vaknade ledsen och omotiverad, det kryper i kroppen och jag vet inte varför?
Det känns som att jag har massa energi i kroppen som vill ut, men ändå förlamar det hela min kropp.
Tårarna bränner bakom ögonlocken och armarna sticker, det känns som sockerdricka.
Gårdagens terapi var riktigt jobbig och jag skulle vilja skriva mer om det, men just nu känns allt som klister i huvudet. Det jag egentligen vill säga kan jag inte formulera i ord.
Jag skulle behöva gå och träna, men just nu vill jag bara gråta. Kanske blir det att jag promenerar ner till gymmet trots alls, fast lite senare.
Jag har så många frågor till mig själv som jag gärna vill ha svar på, vill undersöka, vill veta vad det är som håller mig tillbaka efter min krasch (utmattningssyndrom) kommer jag verkligen inte att bli bättre? Vad kan jag göra för att mitt liv ska få en mening och glädje igen?
Jag känner att jag inte har tid att lalla runt och återhämta mig, men som någon sa
DET ÄR RESAN SOM RÄKNAS, INTE MÅLET... ?!?
Vad kan jag fokusera på och ha glädje av trots att jag lider av min enorma trötthet och ångestproblematik? Små segrar, små steg... jag vet...

Vad var det som egentligen "dödade" mig på insidan?

Var finns denna sprudlande glada människan nu?

Jag måste hitta meningen med livet igen, det är inte så att jag vill dö, men jag måste hitta meningen i allt...... jag längtar.. efter mig själv.