Vackert är det i alla fall... 23/6-14

Tankeflödet har varit igång idag, oro och förtvivlan. 

Novingrad är en underbar stad måste jag säga, men det bästa är att jag får vara här med min älskade!

Resan går mot sitt slut och jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen ? Det känns som att vi precis kommit hit!

Går tiden så mycket fortare när man blir äldre eller är det bara så eftersom man mår dåligt och inte har samma tidsbegrepp?! Tankarna och känslolivet lever sitt eget liv liksom...

Vi har solat och promenerat till stan i dag igen, det känns bra att få röra på sig då jag ätit mycket onyttigt under denna resa.

Det finns ingen ursäkt att trycka i dig massa skit/godsaker bara för att det blir tuffare igen.... Orkar bara inte hålla ordning på allt just nu!! 

Under tiden jag pratade med våran dotter där hemma stog jag och beundrade allt det vackra här... Så ljuvligt vackert!

Nu är det kvällen och jag vill bara lägga mig.... Vakna ur denna mardröm ....styrka och kärlek till dig som behöver ❤️

Världens bästa man! - Tyskland Ställplats i Potsdam 26/6-14

Vilken lång resa de varit, ush och blä! Idag har jag känt att det varit tufft, riktigt tufft! Den som säger att jag är ute och glider kan dra åt pipsvängen !!! Det här är ingen semester!

Jag har världens BÄSTA MAN!

Han har verkligen gjort allt för att jag ska slippa oroa mig och greja för mycket...

Vill ropa till hela världen att HAN ÄR BÄST!

Är så sjukt tacksam för hand omsorg, det är nästan så att jag inte får göra något själv, för att han vill underlätta för mig.

Det är faktiskt riktigt jobbigt, då jag vet att jag måste försöka skapa mig en vardag utan honom, när han är på jobbet och när han inte är hemma och hjälper till.

Nu har vi varit på semester, men vad är det för semester för honom egentligen?

Passa upp mig, fast jag inte bett om det, han vill för att han säger att han älskar mig och önskar att jag snart ska bli bra. Förstår honom också, men ändå inte, jag måste försöka göra tuffa saker själv oavsett om det är tufft eller inte, jag vill tillbaka så snart som möjligt, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till?!

Vi är i Tyskland i en alldeles fantastiskt stad som heter Potsdam, fantastiskt vackra byggnader och mysiga caféer lite överallt!

Dagens bilfärd har varit jobbigt, jobbig under avseendet att verkligheten återigen kommer i kapp mig starkare än någonsin. Värken gör sig påmind direkt efter München och huvudvärken påminner mig starkt om hur jag brukar ha det hemma i Sverige! Suck!

Lazy har skött sig förvånandsrt bra trots att hon varit nervös i bilen. Hon är vaken hela bilfärden och på kvällen däckar hon fullständigt!

Vi/Jag är tacksam över att jag vågade göra denna resa i år, vi har ju skjutit på det ett tag nu, och nu är den gjord! Känns fantastiskt! Det som fortfarande känns väldigt overkligt är att jag nästintill hela tiden är i min egna lilla bubbla, tiden går fort, tankarna snurrar, jag sover, jag är trött och orkar nästan ingenting, tack och lov att jag fått sova på resan i allafall, ( vaknat vid 09.00 och sovit middag nästan 1 timma och för att sedan lägga mig igen vid 21.00) förutom de 4 senaste nätterna då jag sovit riktigt oroligt, drömt "mardrömmar" om mina barn :(!!!

Ständigt går mina tankar hemåt, de korta stunder jag inte tänker på vår dotter är när vi pratar om något annat eller planerar resan. 

Idag har jag även funderat massor kring vad jag ska söka för jobb när det blir dags....Ush! Jag vill göra allt och inget, jag vill kunna påverka, men jag tror att jag fortfarande får ta det väldigt lugnt då jag blir så uppjagad så snart jag tänker på det, varje mil närmare vårt hem får mig att känna obehag, snart är det dags för att söka nytt jobb... Utvecklas eller utbildas... Utbilda mig vill jag verkligen, men jag kan inte förstå hur jag ska kunna läsa något med mitt dåliga minne och koncentration?! Har funderat på att hålla föredrag eller liknande inom ett visst område, får se om jag någonsin kommer att få ork till någonting alls?!

Skulle behöva kontakta en hel del personer och få mer kunskap inom just det här området för att kunn gå vidare, kanske ... Bara kanske får jag med mig ett gäng på uppdraget! 

Nu, ska jag inte plåga dig med mer knasigheter.... Ni får gärna vara med och sända upp en enkel bön för att allt ska ordna sig ! Önskar dig allt gott och hoppas att du vet om att just du betyder hur mycket som helst för någon och att det är så betydelsefullt! Jag tvivlar väldigt ofta på det, men förstår att det finns en och annan som kanske värdesätter mitt liv, min gemenskap och min vänskap! Tänk på det och sträck på dig, du är värdefull!!!!❤️

Lämnar vackra Novigrad bakom oss 25.6-14

Börjar våran bilfärd hemåt idag, vaknade väldigt tidigt även fast jag sovit väldigt dåligt i 3 nätter. Vaknade före 8 av att det mullrade och regnet öste ner.

Idag har vi åkt hela vägen från Novigrad Kroatien till Kaiser i Tyskland. Vi ska ligga över vid Kaiser Therme spa och badanläggning. Kostnaden för att sova här på en ställplats för oss båda blev 13.60 EUR. 

Slovenien lämnade en tråkig känsla denna gången.... Mannen skulle in och köpa en vinjett på en bensinmack och jag skulle passa på att tömma blåsan. När jag kommer ut säger mannen att jag ska hålla utkik på husbilen då 2 män kikat på honom och våran bil en del och fick en riktigt olustig känsla. Jag gjorde som han sa och kikade på bilen och så snart älsklingen kom igen och vi skyndade oss till bilen kom de två männen efter oss. Jag hann knappt torka av hunden ( då det regnade) förrän de 2 männen var vid våran bil och knackat på, mannen säger bara att jag kör, håll i dig!

Det kan vara att de inte ville något ont, men allt verkade så mysko när de gick runt oss och putsa skor osv. Och när vi går vidare så följer de efter oss. Det kändes riktigt läskigt!! Kanske ville de inget ont, men vi vågade helt enkelt inte riskera något!

Ush!

Vi åkte in i en liten by i Österike som heter Gmund, det var en riktigt vacker by med mycket sevärt.

Det blev en kaffe och en bulle för mig, medans älsklingen njöt av en toast!

Våldtäkt poliser och bröllopsdag? BOMB! 21/6-14

21/6-14

Jag öppnade mina blå och tittade på min älskade man som låg bredvid mig med en gul självplockad blomma och säger: vill du gifta dig med mig och leva 23 år till med mig? Innan jag hann svara sa han att han ville leva med mig. Så söt han är!

Klart jag vill leva med honom, jag vill leva resten av mitt liv med honom. 

Det känns bra att efter 23 rätt tuffa år fortfarande kunna säga att ett stort JA. Jag säger JA igen, trots allt vi gått igenom eller ska jag säga JUST DÄRFÖR! För att vi gått igenom det tuffa, aldrig gett upp, vi har kämpat, vi har aldrig velat ge upp det vi haft och har tillsammans , det känns otroligt bra. 

Jag började dagen med en äppelmunk som smakade alldeles fantastiskt gott.

Vår 23:dje bröllopsdag har vi firat på stranden och under eftermiddagen fick vi ett riktigt tråkigt samtal, tur att det var älskling som tog det då det verkade som att han kunde tackla det bättre och var lugnare än vad jag skulle varit. 

Samtalet handlade om våldtäkt, bråk mellan bästa vänner, poliser, mm. Jätte roligt besked, på semestern, i Kroatien, långt hemifrån och på vår bröllopsdag .... 

Suck igen! Suck om och om igen ... När ska detta ta slut?

Tur att vi tillsammans kan bearbeta det jobbiga, fast i det här läget är det inte vi som mår sämst, men ändå. 

22 juni 2014

Idag har vi kört vidare till Novingrad camping Sirena.

Vi hittade dn ljuvlig husbilsplats 10 meter från havet, det känns lyxigt. Campingen i sig tycker jag verkar absolut godkänd, stort men ändå känns det inte stort!

Känslorna från gårdagens samtal ( våldtäkt, bråk mm) landade i mitt hjärta idag, jag har haft 30-40 tal hugg på höger sida av bröstet i dag. 

En känsla av knivhugg som totalt tar andan ifrån mig dvs. jag måste hämta andan ( så som jag hade jättemycket när jag tränade mycket trots svår ångest)

Det är en sån sjukt äcklig känsla och jag blir lika rädd varje gång, hade det varit vänster sida hade jag åkt in till sjukhuset varje gång det hände.

19/6-14 Matångest

19/6-14

Idag har vi cyklat till stan, vilken otroligt charmig stad. Gamla byggnader och söta affärer vart man än tittade.

Det kom en skur vid halv ett när vi satt och åt lunch. Älsklingen säger att pizzorna är riktigt goda här nere.

Själv åt jag en shopska sallad och smakade på pålägget. ( och lite kanter)

Igår var en tiktigt tuff dag, tack och lov att inte denna dagen började likadant. I går hade hag riktigt svår ångest och jag kan inte koppla ångesten till någonting alls

Ångesten triggade igång kolhydratsuget och jag började med några pommes och sedan blev det några nävar med chips, pistage nötter, en vit macka med smör och ost på och till sist kom även godispåsen fram. Konstigt nog så lättade ångesten och jag blev jätte trött! Stupade i sängen och vaknade rätt utvilad. Jag tycker detta är jätte konstigt! Att flytta fokus från ångest till mat och sedan då ångest för att man ätit massa skräp, den ångesten är dock mycket mycket lättare att uthärda. Varför?

Mina "bästa" vänner förföljer mig!

Kroatien levererar värme, det är jag tacksam över. Vi åkte vidare från Cres och campingen Kovacine då det blåste så mycket där borta. Jag frös nästan hela tiden och det känner jag att jag gör hemma så vi åkte vidare. Nu är vi på Rovinj - Istra och campingen heter Porton Biondi. 

Jag hade väldigt svårt att somna i går kväll, hade ont i huvudet och värsta hjärtklappningen, ibland undrar jag om det inte är något fel på mitt hjärta.?!

Jag vaknade väldigt tung i sinnet, stressad, uppjagad och med hjärtklappning, fattar inte alls varför?!

Jag är så förbannat trött på att må så här! Hade hoppats på att mitt dåliga mående stannat hemma!!! 

Förstår att det inte går att fly ifrån sitt mående, det är tragiskt att man inte ens kan få lite semester ifrån eländet!

Ångesten ich tröttheten förföljer mig :(

Vi är på semester och idag känner jag att jag hellre skulle varit hemma, där är allt som vanligt, behöver inte bestämma, planera och organisera så mycket då allt är bekant. Här blir bara att köpa yougurth ett stort problem, då allt inte är som vanligt, det tar så mycket energi och jag blir så löjligt stressad. Jag tycker så synd om min man som hela tiden får bestämma allt, han som vill att jag ska må så bra som möjligt, tom det blir ett stressmoment för mig, för att han inte kan slappna av och njuta för sin egen del. Jag uppskattar hans omsorg enormt mycket, men det blir ett konstigt kvar att jag måste försöka vara på ett visst sätt för att han också ska kunna slappna av. Konstigt det här!

Jag vill inget annat än att njuta, må bra och vara glad, men hur ska jag lyckas med det när trycket över bröstet kramar luften ur mig, tröttheten hänger som en svart dimma över mig, illamåendet som äcklar mig och hjärtat som snart hoppar ur bröstet, hur gör jag för att "stänga" av?

Är rädd att mannen ska tycka att jag är jobbig, vilket jag är... Skulle nog också tycka det om jag inte alls förstog problematiken. Suck!

Jag är verkligen ingenting av det jag var tidigare, bara ett vrak som inte orkar med livets stress, krav och måsten. Ångesten och tröttheten är mina "bästa" vänner trots att jag försöker ignorera dem... Seriöst, finns det ett slut?

Finns det en ände på eländet?

Förstår inte vad jag mer ska göra för att må bättre?

Mår så illa, vill inte äta något, är inte sugen på något, vill bara försvinna!

Trots allt försöker jag hela tiden tänka positivt, det går snart över, i morgon är en annan dag, det kunde vara värre osv... Jag vill aldrig bli otacksam, deg är min värsta mardröm då jag verkligen uppskattar allt jag har tillsammans med min man och framför allt att han är min och orkar att stå med mig i "vår" nöd. Tack älskling för att du är den du är och tack för allt du gör för mig!

Trots allt- Genom allt!

Dag 6 - ÄLSKA SOLEN - 16/6-14

Oh som jag längtat efter denna sol. Jag fryser och fryser och förstår inte alls varför?! Nu tittade solen fram och vi låg på stranden och göttade oss.

Vi började dagen med att cykla åt andra hållet, mot bergen idag och det blev nästan en timmas promenad. 

Kände flera gånger att jag blev yr, men något i mig triggade direkt i gång träningsandan. Uppför berget, träna rumpa, nerför träna lår osv... Suck!

Att bara gå och njuta var riktigt jobbigt, men jag måste säga att jag mådde hyffsat bra av att känna flåset, fick dock svårt att andas flera gånger, men eftersom jag ALDRIG ger upp så fortsatte jag tills vi stannade och njöt av utsikten. I morgon får vi se resultatet ;)

Idag har vi tänkt mycket på er där hemma, Elias V har varit här, även Linus och Jonathan, Magnus L var med i ett hörn. 

Dottern finns alltid i våra hjärtan❤️ Skulle varit roligt att åka hit med hennes familj i framtiden. Mycket tankar, men försöker att inte tänka för mycket nu!

Dag 5 - Cykeltur och toa läckage

Idag har det varit molnigt, så vi cyklade till stan. Så otroligt vackra byggnader det fanns att skåda, gamla kyrkor och byggnader där folket bor!

I Sverige skulle vi aldrig bo så här, tänker jag när jag kikar upp mot fönstret där det hänger tvätt på tork.

Omgivningen är otroligt vacker, går i koma och försöker njuta av allt fint jag ser, men känner fortfarande att tröttheten har övertaget så det känns svårt att njuta.

Letar febrilt efter hallon som jag så gärna velat ha i flera dagar och hittar äntligen en  låda i ett stånd

20 kuna kostade dem och var hur goda som helst. 

Vissa byggnader var väldigt skruttiga och en del var omrustade, en tiktigt härlig blandning av nytt och gammalt.

Det finns inget tempo i min kropp, så jag släpar kroppen efter mig då mannen och hunden oftast går lite före mig ( då jag inte riktigt hänger med) då och då stannar han till och pussar mig ömt på kinden. Känner mig fånig då jag inte orkar  röra på påkarna. :(

Staden är verkligen hur mysig som helst, men jag vill säga att jag inte ens orkar känna något, så förbannat trött är jag!!!

Det känns som att jag bara glider omkring som en tom zombie som inte har några känslor, jag ser det jag ser med mina ögon, det är vackert, men jag orkar inte "bry" känna nåt!

Så tragiskt!

På kvällen regnade det och vi kom aldrig ut på restaurang som vi tänkt, men det blev lungt i husbilen i allafall... Trodde vi ja!

Toaletten har på något sätt rubbats från sin plats under resan på de krokiga vägarna att nr 1 hade runnit förbi behållaren på något sätt. Läckage pga rörelse ;) Så det var bara att städa ur! I går strulade elen och idag toan!

Nu är det fräscht och luktar gott igen! 

Nu är det dags att gå ut med vovven och sedan lägga oss, det regnar fortfarande så det blir en kort sväng.

God natt!

Trött på självskadebeteendet !

Måste skriva av mig lite då stressen och ångesten stiger varje minut. Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna koppla av?

Blir irriterad för internet inte funkar lika bra som hemma, jag är rastlös så in i bomben, vill ut och springa och orolig för allt och inget i själen, hela tiden!!! 

Tröttheten finns konstant i bakgrunden och segar ...

Jag är medveten om att det tar några dagar att varva ner, men hur ska jag kunna varva ner och koppla av när jag har en dotter hemma som mår dåligt?! 

Visserligen kan jag inte göra någonting alls härifrån för henne, mer än att prata med henne. Det där inneboende gnagandet som har förvandlats till hjälplöshet får mig att totalt sörja livet i sig själv! Dock har jag kommit till en liten insikt om att jag faktiskt inte kan göra något mer för henne än att finnas till. Hon måste själv vilja bli hjälpt!

Det smärtar i hjärtat❤️

Det var inte trevligt att få ett foto på hennes handled skickad till mig i går, men hon påstod att hon mådde lite bättre av att skada sig själv, hon brände riktigt fula sår... Jag är så förbannat trött på självskadebeteendet.... Det som triggar och ångesten som förstör hennes liv!! 

Jag är bara en mamma som vill mitt barn absolut det bästa och jag har verkligen ställt upp på henne i vått och torrt, men någonstans behöver jag sätta ett stop för mina känslor, jag är en enormt känslig person annars också och detta gör att jag skulle lätt kunna ge mitt liv om jag visste att hon skulle må bättre, men tyvärr så är det endast en dröm och det skulle inte förändra något för varken henne eller mig.

Vi ska försöka få distans till allt jobbigt vi varit med om senaste åren, särskilt senaste månaderna. 

Hoppas att vi snart går in i viloläget, så att vi kan återhämta kraft för hösten som kommer.

Så, nu har jag skrivit av mig, hoppas din dag är underbar❤️

Husbilen på plats - dag 4 - 15/6-15

När vi ställt oss på våran plats (blå nr 82) så gick vi ner för att kika på stranden. Så underbart vatten, klart och rent!

Lazy gick i och piggnade till efter doppet :)

Det är en fin strandpromenad här, men det är mycket mer folk än jag trodde, men som tur var så stannade vi inte länge. Vi gick ner för att köpa en ny elkabel då våran gamla slog ut säkringarna hela tiden. Nu verkar elen funka igen. 20m kabel kostade ca 420kr.

Lazy är trött, lika så jag!

Idag har måendet varit tufft, jag har varit i koma hela eftermiddagen, så sjukt trött att jag haft svårt att vara uppe, mådde riktigt illa där ett tag och så hade jag jättejobbig hjärtklappning som inte ville ge med sig förrän till kvällen.

Nu blir det nana kudde, det ska bli så sjukt skönt! Natti natti och många kramar till husvakterna och vår älskade dotter❤️

Dag 4 - Äntligen framme Cres Croatia 15/6-2014

Båten över till Cres och vidare till Camp Kovacine genom krokiga vägar. 

Underbart vatten och härlig omgivning, så gött och varmt. 

Dag 4 - Nu till Cres Kroatien

Klockanr 08:58 och vi är på väg till Kroatien, ca 3 timmars körning bara. Så snart vi har wi-fi igen så hörs vi❤️

Många kramar till er där hemma!

Dag 3- 14/6-2014- genom Österrike till Slovenien

Vaknade väldigt tidigt idag då älskling skulle ut med Lazy. Vi började köra 07.15 från rastplatsen i Tyskland genom Österrike till Slovenien. 

Så underbart vackra vyer, helt breathtaking !!! Som i en sagovärld!

Höga berg och djupa dalar.

Bergstoppar som var täckta av snö, grönskande ängar med kossor och getter... Så ljuvligt för själen! 

Jag sov förresten nästan till 11.30 i bilen, så sjukt skönt eftersom hag vaknade med en riktigt jobbig huvudvärk, lindade en sjal runt huvudet för att skydda mot drag och så vips somnade jag. Så sjukt skönt! 

Precis vid gränsen till Österrike stannade vi och åt lite omelett och Lazy fick nosa, kissa och göra nr2. Hon lugnade ner sig avsevärt precis innan gränsen till Österrike. Så skönt, hon har flämtat och varit nervös nästan hela vägen ner till södra Tyskland. Pust! Skönt för henne att hon slappnade av, det har varit en lång resa för henne också.

Innan Österrike fick vi köpa vinjetter till ett pris av (Österrike 10 dagar, Slovenien 30 dagar) 38.50EURO. Vi fick även betala betala 11EURO i första tunneln och den andra tunneln 7EURo. 

Massa avgifter hit och dit, men de ska betalas för annars blir det massa böter.

17.35 Bestämde vi oss att campa på Smlednik, en riktigt mysig camping. Kostade 20Euro (2 personer och elplats) 

Vi duschade och jag pratade med vår dotter i telefon ( som inte alls mådde bra) 

Och sedan gick vi och åt en sen middag i restaurangen. Fisk stog på menyn i dag för mig och mixed grill för mannen ❤️

Förutom huvudvärken så har jag haft en bra dag, resan har gått bra och det har inte ens känts trots drygt 76 mil.

Beror nog på att jag ständigt är i min lilla bubbla av tjock dimma ;) försöker njuta av det vackra!!! Så ljuvligt för själen !

Så här långt kom vi dag 2.

Saknar dem där hemma, särskilt vår dotter och Loke, men också våra alldeles underbara grannar, en stor kram till er från oss i Slovenien. I morgon åker vi ca 2 timmar till Kroatien, ska bli skönt att komma till en plats där vi ska stanna ett tag, hur många dagar det blir, vet vi inte riktigt ännu.

Dag 2 - Tyskland genom Hamburg

Båtresan gick sådär, vi båda + Lazy har sovit dåligt pga aircondition och oljud från andra hytter.

Lazy vägrade göra nr 2 på hundrastplatsen, hon föredrog att klämma fram en korv mitt i gången. 

Båten var i hamn kvart över nio och åkte vi raka vägen till Citti Mart och handlade lite. Lazy fick nosa och dricka innan vi fortsatte våran resa neråt förbi Hamburg. Vi pausade efter 2 timmars körning och tog oss lite att äta, medans Lazy nosade omkring på en äng. 

Resan går bra än så länge, Lazy flämtar en hel del, jag är fruktansvärt trött och älsklingen bara kör på. Får se hur långt vi åker idag, får återkomma när vi kommit en bit till.

Nu har vi stannat en andra gång och åker våra sista timmar innan vi ska pausa för natten.

Det är mycket vägarbeten och rätt bullriga vägar. Vi kör alltså mot Frankfurt A7. Här i Tyskland har de visst lite söta smileysar, när vägarbeten börjar så är det sur min och slutar med glad min. Lite oseriöst men gulligt i alla fall. 

Naturen är fortfarande väldigt likt Sverige, så det ska bli kul att se när det blir en tydlig skillnad. 

LITA INTE FULLT UT PÅ GPS!

Kl.18.55

Vi skulle tanka och sedan "bara" ta oss till en feriepark. Enligt gps kordinatorn var det endast 4,8 km dit och vi hamnade på en liten skogsväg  och kunde inte vända. Vi kom aldrig till en feriepark utan åkte runt i ca 40 minuter för att hitta tillbaka till stora vägen. Suckar väldigt högt just nu!!

SUCK!

Äntligen har vi hittat en plats att övernatta på, idag blir det Burger King hamburgare utan bröd! ( Det blev inte platsen vi trodde vi skulle sova på, vi åkte vidare) 

Nu är kl 20:48 och vi har passerat Fulda och hittade en plats att sova på bland massa långtradare och några husbilar, det känns skönt att äntligen få "vila" lite!

Vi har kört ca 47-48 mil idag, kanske lite kortare än vad vi hade räknat med, men det har varit mycket trafik, vägarbeten och en extra ONÖDIG runda! 

Avrundar dagen hyffsat nöjd, har varit trött, haft ont i nacken, varit i en dimma/bubbla och konstiga känningar i urinvägarna....

Hoppas det inte är uvi på gång!!!

Vi båda tycker att resan hittills gått väldigt smärtfritt!

Det kommer nog dröja ett tag innan jag får upp detta på bloggen, men jag gör det så snart jag har tillgång till wi-fi. 

Så här långt har vi kört idag ;)

Och här stannar vi för natten 

Tvungen att varva ner

Ligger i hytten och känner mig enormt rastlös, det är nog bara nyttigt eftersom jag måste varva ner rejält från allt som heter krav och stress inför några dagar sittandes i husbilen. Tror att det är väldigt nyttigt, men jag tror att ångesten kommer att vara svår innan jag kommer ner i varv.

När vi flygit charter så har jag hela tiden haft koll på tiden och snabbt velat till hotellet för att sedan njuta av lugnet, men lugnet har oftast inte infunnit sig förrän efter några dagar. Så nu blir det säkert helt annorlunda. Blir tvungen att varva ner och jag känner hur jag tvingas till vila här i hytten, då jag inte har internet, ingen bok med mig, mannen min ligger och vilar då han mår dåligt av att båten gungar en hel del. 

Vi har ätit räkor, ägg, kokt lax och sallad i hytten som vi packade med oss innan vi åkte, då vi inte vill lämna Lazy ensam i hytten ;)

Bilen är packad

Nu är husbilen packad och instruktioner lämnade till husvakterna. Loke killen och dottern kom lite tidigare för att äta lite thaimat innan vi åkte i väg. Det känns pirrigt med äventyr men ändå rätt så lungt trots rygg och huvudvärk.

Det ska verkligen bli en upplevelse att bila neråt i Europa, det är något jag drömt om i många år. Inte själva bilandet men att få se mig omkring i just Europa.

Tanken är att vi ska ner till Kroatien, men vi får se hur långt vi kommer med tanke på mitt mående, men å andra sidan kan man inte sluta göra saker för att man har ont och är trött, så nu i år blir det äntligen av! Hörs säkert snart igen!