Idag är en sån där dag igen... Ni vet en sån dag då allt känns allmänt tungt och fel.Jag ångrar allt jag gjort, men ändå inte.
Jag ångrar allt jag inte gjort, men ändå inte.
Jag grubblar och har ångest över livet, jag har ångest för mitt kontrollbehov och tyvärr så är det dottern och mannen som får ta de tuffa smällarna. Jag vill veta, jag vill finnas där, jag vill ha kontroll och jag vill även släppa på kontrollen, men hur gör man det?
Jag har lovat dottern att inte ifrågasätta hennes val och jag har lovat att sluta tjata, men jag kan inte det!
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!
För egentligen är det så att, allt hon gör är ju hennes val eller hur?
Varför ifrågasätter jag då hennes val eller hennes sätt eller prioriteringar?
Hon har det som hon har det för att hon valt det, för annars skulle det se annorlunda ut, eller hur?
( vissa saker kan man dock inte hjälpa, men man kan bli hjälpt :) som att ha mig som mamma har hon verkligen inte valt ;) )
Jag är säkert en hönsmamma eller ja jag är nog det oavsett om jag vill erkänna det eller inte!
Det finns en rädsla i grund och botten som gör sig påmind och som skriker i mitt inre att jag inte gör tillräckligt och att det kommer att hända henne nåt ont om jag inte finns där för henne.
Det kan hända vad som helst när jag inte är där för henne, jag kan inte finnas där och vaka hela tiden, jag vet, men det är så mycket lättare sagt än gjort när jag levt med en tjej som mått dåligt stora delar av sitt liv, har ångest, depression och självskadebeteende.
Självskadebeteendet har satt sina spår av oro, fast jag vet att det egentligen handlar om att bemästra ångesten inte att hon vill dö. Det går inte som mamma att se förbi detta på ett sakligt sätt, det finns inom mig dygnet runt och det påminner mig om tiden då jag vårdade henne hemma. Jag vill bara ha henne hos mig och älska henne hel från alla sår! Livet drabbar oss alla och det gäller att på något sätt lära sig att leva med de nya erfarenheterna livet bjudit på så att man inte fastnat i nya fällor, men hur gör jag det, jag är ju bara en människa jag med. Livet är inte lätt, vem sa att det skulle vara lätt?! Jag vill i alla fall finnas till för mitt barn och hjälpa henne att flyga högt över bergen för att se att det finns ett liv ovanför/utanför den djupa dalen. Varje mamma önskar sina barn det absolut bästa, det vore väl väldigt konstigt annars?! Jag vet att jag gör fel i många saker men inte avsiktligt pch skulle jag inte göra det jag gör så skulle jag inte vara jag, men jag vill verkligen inte vara en häxa med kontrollbehov som inte respekterar hennes beslut i livet, jag vill bara älska och finnas till för henne oavsett, så att hon en dag kan finnas för sina barn och aldrig glömma att allt jag gör ( tjatar, tycker, gråter, lägger mig i, frågar osv ) är av kärlek till henne, inget ont uppsåt finns i mitt mammahjärta på något sätt och det hoppas jag att hon en dag förstår ❤️
Sandra; Jag är för alltid din mamma med fel och brister, men min kärlek till dig brister aldrig, den växer mer och mer för varje dag!
PROUD MOM❤️
Jag vet att min tjej läser min blogg, men jag vill gärna fortsätta att skriva ärligt från mitt hjärta, inte kan det väl skada henne?! Eller blir det för mycket mamma information ??
Vad tror ni?
