Just nu bubblar mitt inre av idéer som jag burit på i mitt hjärta en längre tid, men jag vågar inte göra slag i saken eftersom jag är så fruktansvärt rädd för att min hälsa inte pallar med. Sakta men säkert känner jag.... någonstans, men ändå vill jag komma igång nu!
Jag skulle behöva komma i kontakt med en mentor, någon som känner mig och som inte är rädd för att korrigera, vägleda och pusha mig i rätt riktning.
Jag har bestämt mig för att avsätta högst 2 timmar per dag under sommaren för att se om min iver och mina planer håller i sig. ?!?!
Spännande!
Någonstans känns det som att det är dags för mig att ta ett steg ut i det okända och lita på min dröm så att jag åter får leva det liv som jag så längtar efter, men det är inte lätt efter en svår utmattning som pågått i över 6 år, men nu får det vara nog. ! Semestern går i självbejakelsens tecken, så till hösten hoppas jag att det händer saker, åtminstone små framsteg inom arbete eller utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar