Jag håller nog på att bli lite knäpp med alla mina konstiga tankar!
När man äntligen har accepterat att livet är tufft, men att man överlever, så kommer nästa BOMB!
Hur sjutton har människor orkat sig igenom alla tuffa passage, utan att gå under?!
Ibland har jag allvarligt funderat på livets mening och om jag ska vara ärlig , så har jag inte hittat någon mening!
Vakna, äta, jobba, diska, laga mat, tvätta, handla, skita och sedan dö!
Är detta livet, mina kära läsare?
Familjen/släkten dör i förtid dvs alldeles för unga och ingen förmåga eller föstånd har man att hjälpa dem som blir kvar, när livet satt svåra ärr i människors själar.
Varför såg man bara sig själv mitt i alla trauman och inte sina kära?! När ni löst mysteriet kan ni väl kommentera detta inlägg!!
Hjälplös är jag i mina försök i alla fall and it pisses me off!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar